Hitta sin respektive på Tinder...

Enkelt,  han hade fått leta vidare på tinder som singel. Vassego....

Svårt att föreställa mig hur jag skulle reagera faktiskt. Det rimliga/kloka vore såklart att fundera över och prata om relationen. Vad är det som har lett till att min partner sitter där och söker bekräftelse? Vad är det som gör att min partner inte känner sig tillräckligt bekräftad i vår relation? Tar vi båda ansvar för och tar hand om relationen på ett tillräckligt bra sätt så att vi får vad vi behöver av varandra och om vi kommer fram till att vi inte gör det så skulle vi i den bästa av världar försöka göra något åt problemet och hitta en lösning.

Jag har varit med tillräckligt länge för att veta att gräset inte är grönare på andra sidan och OM man nu hittat en bra (orkar inte komma på ett bättre ord) partner finns det all idé att försöka hitta tillbaka till varandra. 

Men som sagt, det där är ju vad jag HOPPAS att jag skulle göra om jag gud förbjude någon gång hamnade i ovanstående situation. Förhoppningsvis slipper jag få reda på vad jag faktiskt hade gjort i verkligheten.

Har man passerat EN gräns så är det betydligt enklare och lättare att passera nästa och nästa...  

Har man samvete att regga sig på Tinder så är msn oftast kapabel att gå längre , kanske inte just nu men på sikt... 

Jag tycker man är bra naiv om låter sig köpas av bortförklaringar om uppmärksamhet etc , kanske man ska ta sig en funderare om varför jag som partner viftar bort viktig information och köper svammel...   Vad är det jag inte vill se? Vad är det jag inte vill ta åt mig? Kan det faktiskt vara just DET som är pudelns kärna?  

Av erfarenhet så vet jag att folk som viftar undan klara övertramp över gränserna faktiskt är dom som är mest sårad men dom kan bara inte ta in fakta för stunden. Reaktionen kommer oftast långt senare och oftast I en helt annan form..  

Sen att något är så fundamentalt fel i en relation att man inte ens kan kommunicera sina behov  viftar röd flagga delux 

Jag hade nog först vilja veta vad som ligger till grund för det. Handlar det om partnern eller relationen. Inte alltid man själv är varse på allt som rör en själv.
Först efter det hade jag tagit ett beslut.

Ingen aning om hur man borde agera, det är väldigt individuellt. Du skriver ju dock själv att Anna är sårad men tycker att det är överdrivet att krossa tillvaron, då är ju hon redo och villig att fortsätta relationen, om hon tycker att de behöver parterapi eller liknande så är det ju vägen de får ta, jag kan nog köpa förklaringen om uppmärksamhet, vill man vara otrogen "på riktigt" så känns det ju risky att använda sig av tinder där någon kommer att känna igen en förr eller senare

Men som sagt, vad man "borde" göra är oväsentligt då det är helt upp till Anna 

Jag hade, utan att behöva fundera ens en sekund, kastat ut henne. 

Detta hände mig. Två kollegor kom fram till mig på jobbet och sa att min sambo matchat med dom på tinder. Hans försvar var också att han letade efter bekräftelse. Och vänner. Det som gjorde ondast för mig var hur oförsiktig han var, han måste ju ha fattat att risken att mina kollegor berättade för mig var ganska hög, ändå valde han att riskera min tillit på det sättet. Det kändes så respektlöst. Vårt förhållande varade nåt år till efter det, men eftersom han var respektlös på fler sätt så kastade jag in handduken tillslut. Bästa beslutet.

Oj, i ditt fall skulle jag känna det genant att fortsätta relationen gentemot mina kollegor om du förstår hur jag menar? Bra att du till slut gjorde dig av med fanskapet 

Att aktivt söka bekräftelse på det viset istället för att prata med sin partner? Nej, jag hade gjort det lätt för honom och lämnat så hade han kunnat hänga på Tinder bäst han vill. Anledningen till det är att jag tror inte på en sekund att någon registrerar sig på Tinder enbart för lite chatt. Man är ute efter mer. 

Exakt så, är helt övertygad om det och hade därför gjort honom singel omgående! Lycka till typ.

Svårt att säga hur man skulle reagera i den situationen, men efter över halva livet tillsammans så är det inte så svartvitt. Jag tror inte att skilsmässa skulle vara det första alternativet, utan snarare parterapi och mycket diskussioner om vad vi vill med förhållandet och livet framöver i allmänhet. 
Ifall vi, efter alla dessa åtgärder, skulle komma till att det är bäst att fortsätta på egen hand så skulle det bli så. Ifall vi skulle vilja fortsätta relationen så skulle vi säkert jobba på det i stället.

Jag förstår precis hur du menar, för det var fruktansvärt genant. Men just där och då kände jag att jag investerat för mycket känslomässigt för att bara dra. Såhär i efterhand när känslorna svalnat skulle jag såklart lämnat på en gång.