Jag ska göra abort.

Personligen skulle jag vara fullständigt förkrossad om min man sagt att han inte vill ha barnet som jag bär. Vi var rätt unga när jag blev gravid och mitt i studierna, men det var aldrig frågan om något annat än att vi skulle få barn tillsammans. Ifall man varit tillsammans i två år redan och hävdar att man vill ha barn "sen" och vill leva ihop för resten av livet så förstår jag inte alls resonemanget. Jag skulle bli jätteledsen, sårad och förkrossad över hans likgiltighet. 
Jag tror faktiskt att jag skulle lämna karln och få barnet på egen hand faktiskt. Som kvinna har man inte heller oändligt med tid för att få barn. Kram till dig och lycka till, vad du än väljer att göra.

Ja, det är väl kanske de där känslorna jag känner. Han vill inte ha ?oss?. Även fast jag förstår vad han menar med timing (han betalar av lån, jag ska påbörja nytt arbete i januari) så känner jag en sorg. Han har försökt prata med mig o aäger att han finns här, men ja vill inte ha han i närheten av mig. 

för mig har det inte varit en prio att skaffa fler barn, snarare en bonus. Men nu när jag sitter här gravid, blev det genast väldigt mycket svårare.

Jag tycker också att du ska göra det Du vill innerst inne och det Du mår bra av. Sen fundera på om du ska stanna eller inte. 

Är tveksam till om han är så seriös med er relation. Det kanske han är. Men jag hade känt precis som du. 

Här får du ju också väga in åldern. När tänker han att ni ska ha barn? Varför är han så rädd för att det blir nu?

Kvinnors fertilitet kan kraftig dala vid 35-års åldern... Villig att chansa? Sånt vet man ju aldrig. Tänk om det blir jättesvårt att få barn om några år, om han är redo då?

Tänker att man heller aldrig riktigt är redo, men man kan växa in i det. Sen ska man självklart inte skaffa barn om man verkligen inte vill osv. men en person som vill ha barn, men inte nu, tänker jag ändå kan växa in i det. Låter nästan lite som att han är chockad och det känns ju läskigt när sånt här bara händer givetvis. Men jag tänker att ni inte är direkt jätteunga. Ni har ändå varit tillsammans relativt länge. Vad är problemet?

Låter som att du INTE vill göra aborten och jag skulle aldrig göra abort om jag själv inte ville. Jag har gjort abort för några år sedan, för jag ville inte ha ännu ett till barn då. Nu när vi båda verkligen vill så får vi bara missfall efter missfall, jäkligt svårt att få till det nu med andra ord. Ångrar inte aborten för det var rätt där och då men är väldigt ledsen över att vi kanske inte kommer få nåt mer barn ihop. Bara för att vi kände att tajmingen var fel för några år sedan. 

Ta er en funderare och prata om det ni känner, rädslor, finns det lösningar? Och så vidare. 

Samtidigt så ska hon ju känna den där närheten till honom fortfarande även efteråt och den verkar han ju ha förstört, vilket är helt förståeligt. Kan ju vara svårt att bygga upp något sådant. Beroende på hur han pratar och vad han gör framöver, hur han räddar upp det kanske. Men vissa män pratar ju knappt alls. 

Håller med.

Ja, jag känner många olika känslor kopplat till detta. Jag har ett barn sedan tidigare, där tidigare partner inte var ?redo?, det slutade med att jag blev själv efter ett tag. Jag är inte villig att göra den resan igen, trots denna man är mer ansvarsfull och så. 

Han har nog försökt samtala med mig Sedan i söndags när vi pratade, men jag tror inte jag varit mottaglig. Han säger han vill finnas där för mig, när jag säger att jag inte orkar prata om detta för jag blir bara ledsen så får jag kalla handen. Har fått två meddelande idag så ja, han säger en sak och menar en annan. Det får mig att tvivla, sen förstår jag att det är svårt för honom att förhålla sig till mig nu när han aldrig sett denna sidan av mig.. Inte ens jag har sett denna sida av mig själv. 

Jag vill inte skaffa barn med denna man efter våra diskussioner, så det kommer bli en abort. Men måste säga att det ändå är oerhört tufft, för innerst inne trodde jag nog att vi kanske skulle diskutera hur vi skulle fixa detta då han sagt att han vill tillbringa sitt liv med mig. Men, jag hade fel. De hela är nog en besvikelse, så kanske man kan säga. Känner mig osedd, ledsen, full i känslor! Ja listan kan göras lång. 

tack för klok input. Beklagar era misssfall, hoppas det tar sig för er snart! ❤️

Det är din kropp och mannen kan inte bestämma att du ska göra abort. Han kan inte ens "vara med och bestämma" det, för det är fortfarande du som måste genomgå ingreppet, det är du som kommer att få leva med minnena. 

Det är även DU som kan att få mest dåligt samvete senare (om han inte blir frälst eller något) eftersom mannen trots allt bara upplever det i andra hand och på avstånd, han kan distansiera sig från det, han skulle t.o.m. - om han drabbas av dåligt samvete någon gång - kunna döva sitt samvete med att det VAR ditt beslut, att det ÄR kvinnans beslut enbart, i Sverige. För det ÄR det ju, om man är en vuxen kvinna med egen bostad och egen ekonomi - för en tonårsflicka kan det vara svårare att hävda sig när föräldrarna driver på om aborten. 

Vad tänker du om ditt barns behov av syskon, för övrigt? Ett halvsyskon är bättre än inget syskon, och ett helsyskon antar jag är uteslutet i erat fall. Jag har alltid saknat syskon, och om jag hade fått veta att min mamma haft ett syskon på gång, men valt att avbryta havandeskapet, så hade jag aldrig förlåtit henne. 

Hejochhådär. Jisses... Lägg inte detta på TS.