Bröst

De är friska och kunnat nära ett barn, så jag är nöjd. Jag var mer orolig över utseendet när jag var yngre, de är tunga och inte alls toppiga. Nu efter att ha fått barn är de dessutom olika stora. Har E-kupa. Ser ingen anledning att ändra på dem, det är ändå bara min man som ser dem. Om något så hade det varit skönt att ha lite mindre byst, av rent praktiska skäl. Men det är inte ett tillräckligt stort problem för att jag skulle lägga mig under kniven. 

Är nu över 50 år gammal och har nyligen gått ner 18 kg i vikt.

De är inte särskilt fasta längre, men jag gillar dom. 

Har inga planer på att göra något åt dom. Lägger man in implantat måste man ju göra om operationen med jämna mellanrum. Vem vet hur man mår om 10-15 år. Man kanske inte pallar med en operation och då blir det jobbigt. 

Man får lära sig tycka om sig själv som man är (utan att på något sätt fördöma de som opererar sig) och köpa bra bh-ar som gör att kläderna sitter snyggt. 

Efter amning av två barn så måste jag ligga på lite övervikt för att ha några bröst överhuvudtaget. Fått bekräftat att bröstvävnaden är borta och är ledsen över det. Har just nu b-kupa med 10kg övervikt.

Är nöjd med brösten just nu men hade egentligen velat vara normalviktig igen för hälsans skull.

C/D kupa. snart 40 och två barn men de sitter som de satt när jag var 20 :)

"anna" 

Var mer nöjd innan jag gick ner 25 kg. Va överviktig i nästan 20 år, ammade två barn. Men sen gick jag ner och brösten försvann, nu är det mest tomma påsar :D Skulle gärna fylla ut dem, men är inte så missnöjd att jag vill betala dyra pengar för det :) 

Nöjd, lagom stora som närt två barn.

När jag var 14 började jag spara pengar för att kunna göra bröstreducering när jag blev vuxen för jag hatade att ha stora tuttar. Sen (typ vid 16) började jag gymma och blev stark i ryggen och bålen och fick bättre hållning och nu har jag inga problem alls med mina bröst.

Bh-storlek har jag ingen aning om, på sport-bh har jag storlek medium iallafall.

Har alltid hatat mina myggbettsbröst - alltså så långt tillbaka som jag kan minnas - och har alltid drömt om att kunna göra nåt åt dem. Jag har dock aldrig haft ekonomi till det, och även om jag hade haft det så finns det ingen som vill operera mig pga riskerna - jag ligger och har alltid (sen tidiga tonåren) legat på ett bmi runt 12, vilket tydligen innebär förhöjd risk vid operationer ... 😔