Hej.
befinner mig i en svår situation då min make inte går att nå känslomässigt eller i reflekterande samtal. Önskar dialog med någon annan som har erfarenhet från svårigheter i en relation med en partner med autism. finns någon Sådan här?
känner att mina behov inte blir tillgodosedda utan istället bemöts dessa samtal med stark irritation eller avståndstagande
Hej.
befinner mig i en svår situation då min make inte går att nå känslomässigt eller i reflekterande samtal. Önskar dialog med någon annan som har erfarenhet från svårigheter i en relation med en partner med autism. finns någon Sådan här?
känner att mina behov inte blir tillgodosedda utan istället bemöts dessa samtal med stark irritation eller avståndstagande
Nej det har varit så hela tiden tror jag. Fast jag bortförklarade det nog för mig själv i början. litade inte riktigt på vad jag upplevde.
Nej det har varit så hela tiden tror jag. Fast jag bortförklarade det nog för mig själv i början. litade inte riktigt på vad jag upplevde.
Jag är på väg att lämna men det är väldigt svårt utan någon som helst möjlighet till samtal eftersom vi har barn ihop. Känner mig fångad i en fälla. Gisslantagen.
Vill gärna höra andras erfarenheter och förhållningssätt i liknande situationer.
Han är inte elak. Men jag blir elakt bemött ändå. Det är svårt att förhålla sig till.
Han är inte elak. Men jag blir elakt bemött ändå. Det är svårt att förhålla sig till.
Han ger då inget som helst gensvar
Man behöver ha en väldigt rak och tydlig kommunikation! Jag behöver säga till min man vad jag behöver, han har svårt att själv veta eller förstå. Jag kan känna en viss frustration men samtidigt vet jag ju att det är sådan han är och han menar inget illa. Jag är den som sköter familjen och hemmet men säger jag bara till vad han ska göra så gör han det utan problem. Min man har inga problem att prata om känslor om jag börjar men skulle aldrig självmant börja prata om det. Möjligen när han undrar över folks beteende och vill förstå dem bättre. Nu är ju dock så att jag själv har autism och vi kanske är en bra kombination.
Så har jag också förhållit mig. uppmanat honom göra saker. Företrädesvis praktiska. Så har familjelivet funkat. Men känner att det blir en väldigt fattig relation. Och även att barnens känsloliv o vardagstankar inte möts upp alls om inte jag är hemma. jag känner att jag har ett starkt behov av ömsesidighet i en kärleks relation. Och att han inte har någon susning vad det innebär