Känner mig osynlig under barnveckor

Ska tillägga att vi har varit tillsammans ett tag och förhållandet är inte supernytt men inte heller jättgammalt. 

Hur gamla är barnen?

Träffas ni inte alls? Hur mkt annan kontakt har ni under hennes barnvecka?

Sedan så stänger hon inte av er relation när hon har barnen, men självklart så tar barnen tid, och hon vill prioritera barnen under den tiden. 

Det passar inte alla att dejta/ha förhållande med någon som har barn, eftersom förståelsen för prioriteringar inte alltid finns. 

Är barnen oerhört krävande så hon är helt slutkörd när dom lagt sig? Om inte verkar det ju konstigt att hon inte orkar prata i telefon eller ses nån kväll. Du har ju uppenbarligen träffat barnen så om du kommer över nån/några kvällar i veckan skulle ju vara helt ok.

När jag levde i särborelation med en man som hade barn vv sågs vi 1-3 g/v beroende på hur mycket jag orkade med hans barn.

Skilda personer har ofta dåligt samvete över att de har separerat och bara träffar barnen varannan vecka. Därför vill de ge allt de veckor som de har barnen. 

Dessutom längtar de ofta sönder sig under veckorna de är barnfria. Därför kan det bli så här. 

De enda du kan göra är att prata med din särbo. Kanske kunde du komma någon kväll i veckan i alla fall. Eller hänga med på någon utflykt på helgen?

I sak det enda du kan göra är ju att lyfta frågan i ett samtal...

Jag och min särbo har förvisso "unga vuxna barn". Hon har ett hemmavarande vv, jag har ett som bor hos mig lite mer "random", men det blir ibland hela veckor, och ibland flera dagar "båda veckorna"... Vilket är superhärligt!

Både jag och min särbo var helt överens om att barnen är prio 1 när vi inledde vår relation. Vi tog det lugnt och försiktig i början, och vi har idag en väldigt fin relation till varandras barn (det finns även unga vuxna barn som flyttat hemifrån).

Men vi har även ibland pratat om vår relation, utifrån möjligheten att ses även när det finns barn "hemma". Vilket vi ibland gör, ibland mer, ibland mindre. Men även med "unga vuxna barn" så kan det ibland bli att det kan gå närmare en hel vecka, ibland längre innan man kan ses.

Men jag är glad över att vi kan prata om det. Vi vill båda ses, och när det ibland går lite längre tid mellan gångerna så pratar vi aktivt om vår relation och vikten av att vi hittar tid för varandra och vår relation. Vilket vi båda vill. Mest så det inte uppstår ett vakuum eller kryper på en form av osäkerhet....

Ibland kan det ju vara så enkelt som att man bara ses någon timme eller två, ta en promenad, hänger lite tillsammans.

Sen till saken. Jag och min särbo hörs av varenda dag. Oftast via "sms", för det passar oss bra. 

Hur gamla är barnen?

Varför dejtar du en  kvinna med barn? Planerar ni få barn ihop själva?  Du kanske är ofrivilligt barnlös?  Barnkär men kan inte få barn 

Frivilligt barnfria dejtar inga med barn. Just av bl.a av det du nämner. Det blir bara problem. Noll intresse av barn etc. Du kommer alltid vara  nummer 2 och kan när som helst bli dumpad, pga av barnen.

Sett flera sådana här trådar. Ett kort och gott råd. Vill du undvika problem som dessa. Skippa ensamstående morsor med barn. Så enkelt är det.

Man väljer väl en speciell person? Sedan kan den ha barn och det kan bli komplicerat, visst. Men för de flesta är inte partnen utbytbar hur som helst.

Det är inte normalt att göra som din särbo! Om inte annat borde hon iaf ha tid med telefonsamtal. Du bör ta ett snack med henne, nu låter det som att du bara är ett tidsfördriv när hon inte har annat för sig. Visa henne svaren i tråden!

Vad vill du med relationen på sikt då? Om målet är att flytta ihop (?) så blir du ju en en naturlig del av vardagen på ett annat sätt. Vill du även på sikt vara särbo så får du nog vänja dig och skaffa en hobby eller nåt. Många skilda går verkligen all in sina barnveckor. Så fundera lite över hur du vill att relationen ser ut om säg två år och prata med henne om det.