Välja lgh

Jag skulle aldrig byta högst upp mot bottenvåningen.  Trafiken skulle inte störa men däremot allt spring i , omkring,till/från huset och aldrig få känna att man har ett privatliv , varken genom fönstren eller på en uteplats. 

Jag är ganska höjdrädd så skulle inte vilja bo högst upp om jag fick välja. Men är man inte det tycker jag absolut högst upp är bättre än bottenvåning.

Det beror ju på området men jag slulle till exempel inte våga sova med öppet fönster på bottenvåning , någon kan ju faktiskt bara kliva in. Just nu bor jag i hyresradhus , sovrummen är iallafall på övervåningen och det är tur för det blir supervarmt på sommaren så man måste ha fönstret öppet när man sover. Förut bodde jag i vanlig lägenhet, inte på bottenvåning men en trappa och souterräng så på ena sidan var det mer som en halv trappa. Det hade ju sina nackdelar.. En nyårsnatt för inte så länge sedan hamnade en raket på balkongen så att det började brinna, som ?tur? är var det bara balkongen iallafall.  En annan gång råkade ett barn kasta eller sparka en boll som gick igenom fönstret. 

Beror som sagt på området men om jag var du skulle jag nog bo kvar, det känns som att det finns lite för många nackdelar med bottenvåning. 

En klar nackdel med nedre plan är ju det eviga springet i porten som kommer höras in i lägenheten och beroende på grannar och hur entrén är utformad så kan det bli ett oändligt väsen med barn , dörrar till tvättstugan och förråd och hiss etc... 
Jag har bott så och fick spunk efter nåt år.. 

Sen den andra nackdelen som också nämnts är ju bristen på privatliv vad avser fönster och eventuell uteplats. Nyfikna grannar och förbipasserande är inte alltid så kul.  Väldigt lätt att en gräsplätt blir allmän plats för lekande barn eller folk som rastar hundar eller folk som bara genar.  Kan man sätta upp staket eller insynsskydd av olika slag är ju det toppen men då missar man ju lite poängen med att bo på nedre plan.  

Jag valde att flytta efter 2 år för jag stod inte ut med springet I porten och att alltid behöva ha persienner nere. Samt den allmänna känslan av otrygghet. 

Visst beror mycket på själva området och vilka grannar man har men en central plats som du beskriver kommer medföra stora uppoffringar om man vill bo så. 

Hur mycket bättre är planlösningen? Bränner du dina köpoäng om du flyttar? 

Personligen bor jag hellre högst upp än på bottenplan, men så är det ju inte för alla. Och en dålig planlösning kan absolut vara en anledning till att flytta.

Där jag bor nu finns inget separat kök och inte heller ett ämnat hörn till sängen, lägenheten är fyrkantig. 

I den andra finns separat kök och avgränsad plats för sängen. 

Den renoverade är privatägd så förlorar inga poäng

Hur länge har du bott där? Och hur väl känner du grannarna? 
Där vi bor nu har vi bott länge och trots att det ät upp emot 150 lägenheter i området har vi en god sammanhållning, vi känner varandra, pratar med varandra om vi möts på stan etc. 
Pga yttre omständigheter har det nu blivit stor cirkulation av hyresgäster och det känns inte alls lika tryggt längre.
Därför kommer vi nu att flytta efter 15+ år. 

Vad jag vill komma till är att för mig är tryggheten viktig. Känner jag mig lugn med att ringa på någon av grannarna om det händer något (eller behöver låna ett ägg) 

Om det är en etta du bpr i kan även läget och hyran spela in. Hur attraktiv kan den bli på bytesmarknaden om du vill ha större?