Frågar andra npf:are.
Jag har aldrig dolt mina kaotiska sidor, tvärtom så såg han dem från första stund och föll pladask... det han antagligen inte förstår att det är audhd det handlar om, och inte bara en lite unhinged personlighet. Är det något man aktivt bör berätta för en ny partner? Eller tar man det bara om det kommer upp naturligt?
Är ju bara du själv som kan svara på den frågan. Hur skulle du själv vilja att det var om det var omvänt.
Det kanske är först om ni kommer i ett läge där han har synpunkter eller har svårt att förstå ditt fungerande som det är relevant att prata om diagnoser. Den kombinationen du har gör det många gånger extra knepigt för omgivningen att både tro på och förstå sig på eftersom det är vanligt med någon märklig schablonbild av både ADHD och AST. När då en person inte passar in i den föreställda typiska mallen reagerar en del med att inte tro på personen.
Är ju bara du själv som kan svara på den frågan. Hur skulle du själv vilja att det var om det var omvänt.
Det kanske är först om ni kommer i ett läge där han har synpunkter eller har svårt att förstå ditt fungerande som det är relevant att prata om diagnoser. Den kombinationen du har gör det många gånger extra knepigt för omgivningen att både tro på och förstå sig på eftersom det är vanligt med någon märklig schablonbild av både ADHD och AST. När då en person inte passar in i den föreställda typiska mallen reagerar en del med att inte tro på personen.
Jag berättade inte för min sambo, förrän han frågade. Jag har blivit "bränd" många gånger innan av att jag berättade, både i dejting sammanhang och andra sammanhang. Folk behandlar en annorlunda utifrån deras syn på hur en med npf ska vara, än hur jag faktiskt är. Allt från att dejter avbrutits till att vissa börjat prata bebisspråk.
Men som du säger, jag döljer eller fejkar inte hur jag är. Jag är jag, take it or leave it. Att mitt sätt att vara har ett namn spelar egentligen ingen roll.
Jag berättade inte för min sambo, förrän han frågade. Jag har blivit "bränd" många gånger innan av att jag berättade, både i dejting sammanhang och andra sammanhang. Folk behandlar en annorlunda utifrån deras syn på hur en med npf ska vara, än hur jag faktiskt är. Allt från att dejter avbrutits till att vissa börjat prata bebisspråk.
Men som du säger, jag döljer eller fejkar inte hur jag är. Jag är jag, take it or leave it. Att mitt sätt att vara har ett namn spelar egentligen ingen roll.
Det är den jag också ofta ser och hör....den här föreställningen om hur personer med npf är eller ska vara och 90 gånger av 100 bygger den på grov kunskapsbrist. Det är bara att läsa en del trådar här inne där det florerar diverse sanningar
En av de jag tycker är mest intressant är den här bilden av att ALLA med ADHD förväntas vara likadana....som om individuella skillnader bara automatiskt upphör för de människor som har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Så tråkigt att läsa och måste vara superjobbigt för de som lider av dessa svårigheter. Inte undra på att det fortfarande finns stigma.