Frihet

Hej,

Jag vill dela med mig av en personlig erfarenhet som jag tror att många andra kan känna igen sig i. Den handlar om förväntningar som lever kvar ? och om subtila trakasserier. Jag har varit skild i över ett decennium och är sedan flera år omgift, men trots det upplever jag att min tidigare relation fortsätter att påverka mitt liv mer än den borde.

Våra barn, som nu är myndiga 18-åringar men fortfarande går i gymnasiet, har bott varannan vecka hos oss i tio år. Trots att vi är skilda och har separata liv försöker min exfru fortfarande styra hur jag ska vara som pappa.

Det här är inte subtila antydningar utan raka krav och kritik. Hon kontaktar mig för att framföra vad hon anser är viktigt för barnen, och i praktiken innebär det att hon agerar språkrör åt dem. Det gör att jag känner att min egen relation till barnen saboteras, eftersom jag inte får höra deras önskemål direkt från dem själva.

Är det verkligen rimligt att mitt ex har förväntningar på hur jag är som person och pappa? 

Är det verkligen rimligt att mitt ex delar med sig av sina förväntningar på hur jag är som person och pappa och låter mig veta när hon blir besviken (när jag inte lever upp till förväntningarna)? 

Är det verkligen rimligt att jag inte får vara den jag vill vara som person och som pappa? 

Är det verkligen rimligt att min ex fru ger sig själv rätt att definiera barnens behov och vara den som förklarar för mig vad de behöver? 

När hon inte får som hon vill blir hon elak. Hon låter mig inte vara trots tt jag flera gånger bett om att bli lämnad i fred. Jag känner mig trakasserad och psykologiskt misshandlad, trot att vi är skild och barnen är över 18. 

Tack sam för svar och goda råd.