Inlägg från: Anonym (Anonym) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Anonym)

    Hur fan går man vidare ?! 💔

    Hej! Vet inte hur jag ska börja inlägget men jag och en kille har varit av och på flera gånger i 10 år bara nu i år så har vi varit av och på minst 3 gånger.

    Jag trodde i många år att han inte var min typ men jag har insett att han är den enda mannen jag vill ha.

    Jag vet att han har haft det jobbigt med tidigare relationer och att han har blivit sårad och han verkar vara rädd för att satsa på oss och dejta på riktigt men jag har också blivit sårad tidigare och jag är också rädd. Nu har han backat igen och det gör så jävla ont för jag vet att han har känslor för mig fast han vågar inte riktigt erkänna det för sig själv för han är rädd för att bli sårad och han kanske är rädd för att han inte är tillräcklig för mig eller rädd att han sårar mig rädd att han känner för mycket. Men jag vill ju ha han som han är jag vill inte att han ändrar på sig för jag älskar honom. Det enda som är jobbigt är hans adhd att han är så impulsiv och att han flyr så fort jag försöker prata känslor. 
    Det är så jävla jobbigt när han plötsligt kommer tillbaka och är gullig och jag får hopp igen och sen flyr han när det blir för mycket och så kommer han tillbaka och så håller vi på såhär i evigheter jag vet inte hur länge jag klarar det här jag går sönder varje gångjag älskar honom men hur länge ska jag orka ibland känns det som att jag kan vänta hela livet på honom tills han äntligen slutar vara rädd och vågar satsa på oss men tänk om han aldrig blir redo då fast han har känslor för mig ?  Är det nån annan som varit med om samma sak  ? och hur har det gått för er ? Kan detta ha att göra med att vi är unga 

  • Svar på tråden Hur fan går man vidare ?! 💔
  • Anonym (Anonym)

    Jag ber om ursäkt för att inlägget blev långt och rörigt. 

    Snälla var inte så hård mot mig jag är redan ledsen och känslig ändå nu så det räcker ????🏻

  • Anonym (Anonym)
    Anonym (Erfaren_man) skrev 2025-12-30 16:02:20 följande:

    Glöm och gå vidare! Om han verkligen kände att du var den rätta för honom, hade ni varit tillsammans på riktigt sedan lång tid tillbaka. 

    Eftersom ni hållit på så här i 10 år, så är ni inte SÅ unga, så du kan knappast skylla på det. 

    Som sagt, hur jobbigt det än känns så är det hög tid att helt släppa honom. Med det menar jag att du INTE ska stå och vänta med vidöppen dörr nästa gång han kommer krypande tillbaks....

    Hitta en man som vill ha dig på riktigt. En man som inte tvekar om dig. Du är värd mycket bättre än detta. 


    Jag kanske inte var så tydlig i mitt inlägg men vi har inte haft kontakt hela tiden i 10 år, vi hade kontakt första gången för 10 år sen och då raggade han på mig typ men då var jag intresserad av en kille sen typ 5 år senare skrev jag till honom men då hade han flickvän sen kontaktade han mig i maj 2025 efter att hans 1,5 år långa förhållande hade tagit slut sen "försvann" han plötsligt sen kontaktade han mig igen i augusti och sen blev det lite tjafs i oktober och vi hade ingen kontakt i en månad men sen kontaktade jag honom i november och sen har vi haft kontakt tills nu. Vi är i 30 års åldern.
  • Anonym (Anonym)
    Anonym (Nilla) skrev 2025-12-30 16:28:27 följande:

    Jag tycker du fortsätter med honom om du orkar och på riktigt kan acceptera honom som han är. Det vill säga umgås med honom om du vill. Men ha inte för höga förhoppningar om att han kommer bli mindre velig :)


    Men jag vet inte om jag klarar av det här av och på längre jag vill ha nåt seriöst.
  • Anonym (Anonym)
    Lynx123 skrev 2025-12-30 16:44:14 följande:

    När ni har varit på - har ni varit tillsammans då? Om ja, hur länge har ni faktiskt varit ett par?


    Nej vi har inte varit tillsammans men vi har typ "dejtat"
  • Anonym (Anonym)
    KimLinnefeldt skrev 2025-12-30 17:41:16 följande:

    Sätt en gräns, ställ ultimatum. Säg att du vill att ni är ett par, även om ni inte bor ihop. Att ni är varandras livsval. Att du förväntar tid att ni håller regelbunden kontakt och träffas tätt.

    Om han inte nappar på det så kanske du måste bryta, låta sorgen tvätta dig ren och sen gå vidare i livet.


    Jag har sagt ifrån en gång att om han drar så behövde han inte komma tillbaka och då blockade han mig och jag frågade i augusti när han kom tillbaka efter 3 månader vart han tog vägen förut han bara försvann det enda svaret jag fick var "jag vill träffa dig" , jag kanske är för snäll men jag vågar inte säga ifrån för jag orkar inte med bråk.

    Ibland när jag har varit arg har jag haft lust att säga "du kan inte använda mig som en snuttefilt så fort du är ledsen och behöver tröst" och har haft lust att säga typ "men gå till henne då som du alltid gör du har ju aldrig brytt dig om mig iaf" men jag orkar inte med bråk som sagt.
  • Anonym (Anonym)
    Olsdotter skrev 2025-12-30 18:31:00 följande:
    Han säger att han är för rädd för att ingå ett förhållande. Hans agerande är helt i linje med vad han har sagt. Tro honom!
    Ja men varför är han så rädd då ? Bara för att en kvinna har sårat honom förut betyder väl inte det att han måste straffa mig ?
  • Anonym (Anonym)
    Olsdotter skrev 2025-12-30 18:34:15 följande:

    Det han uppvisar kallas för otrygg desorganiserad anknytning. Han kommer inte att förändras med mindre än att han själv bestämmer sig för att han vill och att det är värt det. Som det ser ut är han inte ens i närheten av en sådan insikt.


    Han verkar ibland vilja bättre sig och försöka ändra sitt beteende ibland känns det som att han förstår att han gör mig ledsen men just nu tror jag att han inte orkar för att han inte mår så bra själv.
  • Anonym (Anonym)
    Olsdotter skrev 2025-12-30 18:55:58 följande:
    Nej, du blandar ihop att han önskar att han inte var som han är med att han skulle vilja jobba på förändring. Det är två helt olika saker.

    Det är inte hans fel att han fått denna anknytning. Just därför att han vet att han sårar kvinnor vill han inte ha ett förhållande.
    Jaha ok.. han hade iaf delat ett klipp på story idag där dom sa typ "no one talks about how hard it is to rewire your mind to let good things happen especially after pain and trauma its not that you dont want peace it is that your body has been trained to expect the worst so when something good shows up your Instinct is to question it or push it away but remember survival mode isn't your identity its got you through but it doesn't have run the show know theres another version of you safe , soft ,steady and she deserves space to exist to , you dont have to earn peace you dont have to suffer to be worthy of good things, rest, joy and support arent rewards they are a part of a life you allowed you to live right now , receiving is a skill practice especially if you done everything alone , but the more you open just a little the more you see the blessings exist, good people exist and a softer life exist let it happen let yourself have it" vet inte riktigt vad han menade med den storyn jag vet inte om "she deserves spaces to exist to" att han menade mig då eller nån annan men om han nu menade mig så jag behöver inte space jag behöver bara tydlighet och att han slutar hålla på fram och tillbaka 
  • Anonym (Anonym)
    Ectea skrev 2025-12-30 19:03:04 följande:

    Been There
    Ännu längre, 15 år
    Tillslut fick jag nog
    Alldeles försent, men ändå
    Han hör fortfarande av sig ibland 3 år senare
    Fortfarande inte redo att satsa fullt ut men älskar mig och bla bla bla
    Vill ses osv
    Jag har sagt att han är välkommen när han är redo för seriöst (det är han eg inte, jag känner noll för honom idag) men inte ens när jag bryter helt är han redo
    Älskar mig, jo visst ...

    Du kommer må mycket bättre sen
    Jag lovar!!


    Suck män ger mig bara huvudvärk och massa jävla bekymmer , får väl se hur lång tid det tar den här gången då innan han kommer krypande tillbaka igen..
Svar på tråden Hur fan går man vidare ?! 💔