Risk för allergi för barnet?

Min man är allergisk och mitt liv har alltid varit hundar. vi har tre stycken i dag och tre barn. Ingen av barnen har blivit allergiska och många säger att barn som växer upp med djur får mindre allergier. Om det stämmer vet jag inte men mina har inget iaf 
grattis till graviditeten 

Du funderar alltså på abort pga att barnet KAN få din allergi, vilket skulle resultera i att du kanske måste göra dig av med hundarna, förstår jag dig rätt då? Allegri kan man få oavsett. Barnet kan bli allergisk vid 1, 12 eller 17 års ålder. Barnet kanske aldrig blir allergisk. Min mamma är extremt allergisk mot pälsdjur, men ingen av oss fyra syskon är allergiska. Förlåt om jag låter hård, men kan det vara så att du letar lite ursäkter till abort?

Tack så mycket och tack för svar! Hoppas verkligen det är så som du säger :)

Bra tanke! Du har uppfattat det helt rätt. Jag tror inte jag letar ursäkter utan hade börjat landa i tanken att behålla och tycka de blir mysigt när det här nu kom över mig och jag blev rädd eftersom jag förstår att man inte kan trycka i ett spädbarn antihistaminer och som förälder förväntas man prioritera sitt barn först i alla situationer vilket är självklart för mig.. Förutom när det gäller att göra mig av med hundarna och ser inte hur vi skulle kunna lösa det på annat sätt.

Två av hundarna är ?hundgårdshundar? (Jämthundar) som jag tar in på kvällarna bara för att det är mysigt men dom trivs lika bra i hundgården så dom är inget problem. Men en är en 8mån sällskapshund och han är mitt liv, min träningskompis och min enda fritid/hobby och jag skulle välja honom framför ett barn som det känns och det är ju inte så ansvarsfullt som förälder och då kanske jag helt enkelt inte passar som förälder tänker jag.

Pappan kan ta barnet ifall ni måste ha separata boenden pga hunden.... 

Jag är allergiker (pollen, päls, kvalster). När barnen föddes hade vi hund. Vi såg antydan till reaktion, speciellt på ena barnet, när hunden slickade på bebis. Hunden flyttade till min mamma när barnen var dryga året men det hade inte med allergin att göra utan att han var gammal när vi fick barn och knappt sov samt tyckte att det var jobbigt när de började röra på sig ordentligt (barnen var inte på honom utan det var rörelsen som var jobbig).

Nu är barnen i yngre tonåren, ena barnet är allergisk mot päls (mamma har hundar som barnet känner av ibland), pollen, nötter och stenfrukter. Tvillingen jan känna av pollen när det är riktigt höga halter. 

Vad gäller allergier och ärftlighet är det snårigt. 

Min mormor var allergisk mot timotej (ett gräs). Min kusin var födoämnesallergisk och även pollen och päls som liten. Sedan växte det bort men pälsallergin kom tillbaka. Jag blev allergisk som 12-åring vilket krossade drömmen att bli veterinär. Mamma blev pollenallergisk som typ 40-åring. 

Att göra abort för att ett barn eventuellt kan bli allergisk är vansinne i mina ögon. 

Tack för att du svarade så ödmjukt och förklarande utan att få taggarna utåt, jag vet att min kommentar kunde uppfattas lite styv. Jag förstår din oro och tycker ändå att du verkar tänka klokt. För ja, man kan inte trycka i en bebis allergimediciner. Dock tycker jag att du ska släppa oron och försöka njuta av graviditeten. Vi kan inte styra världen, vår eller någon annans framtid, och det är långt ifrån säkert att barnet ärver din allergi. En snabb googling säger att det är cirka 30% risk att barnet ärver allergin, men att exponering för djur tidigt i livet minsksr risken, eftersom Immunförsvaret lär sig redan tidigt Och byggs upp snabbare än hos de som inte växer upp med djur. 

Så varför ens skaffa barn när du känner så?

Hur ska du göra om barnet blir allergiskt? 

Jag är allergisk mot pälsdjur och har liksom du förkylningsastma. Mina barn är båda allergiska mot pälsdjur och får andningspåverkan av att vistas i utrymmen där det finns pälsdjur, även om djuren inte är där då.

Om du inte är beredd att prioritera ditt barn, ska du självfallet inte ha några barn och bör göra abort. 

Nu är varken jag eller min partner allergiska men våra liv har alltid kretsat kring djur, så vi hade samma oro när vi blev föräldrar. Men för att lugna oss inför föräldraskapet lade vi upp en plan kring hur vi skulle göra om barnet trots allt blev allergiskt. Det är svårt att styra över genetik men det kan kanske kännas tryggt även för dig att ha en plan B? För oss landade det i att vi i så fall får dela upp huset i två "lägenheter", vilket är möjligt med hänsyn till planlösning. Så får djuren vara i ena delen och så får vi vuxna turas om med att sova där.

Jag tycker inte att man per automatik är en dålig förälder för att man inte känner sig helt beredd på att ge upp stora delar av sin livsstil och identitet sekunden man får reda på att man väntar barn. 

Sen när barnet väl finns och är en del av familjen får man ändå lösa situationer allt eftersom de uppstår, och planerna man hade innan får troligen revideras oavsett.