Brustet hjärta

Jag är en 32-årig man som för första gången har blivit dumpad där det alltså enbart var den andra parten som ville avsluta förhållandet. Att jag har tagit det så sjukt hårt känns nästan lite fånigt, vi sågs allt som allt i 4 månader (!!)

Men såhär gick det:
Jag har de senaste 2,5 åren varit singel och trivts väldigt bra med det, och känt att slå mig ner är något jag kommer göra lite senare i livet, troligen mellan 35-40. Men jag har dejtat på och levt livet, och försökt så gott som möjligt att söka mig till tjejer som inte heller i första hand är ute efter något seriöst, så att vi är på samma sida

Men i maj i år så laddade jag ner tinder, har nyligen flyttat in till Stockholms innerstad från att ha bott långt utanför stan, så kändes verkligen spännande att testa på singellivet mitt i stan när våren kom. Gick på flera dejter, hade kul, levde livet helt enkelt

Men så matchade jag med en tjej som jag bara direkt kände en connection med. Vi gick på vår första dejt i slutet av maj, och jag kände verkligen något speciellt för henne, även om jag fortfarande kände mig skeptisk till att ge mig in i något seriöst i denna tidpunkt i livet. Men hon fick så ENORMT starka känslor för mig, och det var verkligen hon som tog mycket initiativ i början, och jag "sveptes med" lite i det hela. Efter att vi hade dejtat i 3 veckor så bjöd hon med mig att fira midsommar med hennes familj, och ja, jag kunde ju ha sagt nej, men som sagt, jag sveptes med

Så även om jag var lite skeptisk så blev det så att vi ändå började kalla oss för ett par, och vips, så var jag i ett förhållande igen. Och jag har verkligen aldrig någonsin upplevt att någon har haft så starka känslor för mig. Hon tog intiativ att vi skulle planera en framtid tillsammans, hon var den som sade "Jag älskar dig" först osv

Men lång historia kort: Allt eftersom att mina känslor verkligen stärktes så svalnade hennes. Och det fanns saker i vårt förhållande som gjorde att jobbiga minnen väcktes till liv för mig, vilket jag gjorde att jag mådde lite sådär psykiskt också, vilket jag tror kan ha skrämt henne lite och triggat hennes eget mående

Så i början av oktober dumpade hon mig, och jag har verkligen varit helt förstörd. Jag gör allt "rätt", jag tränar, träffar vänner, har börjat prata med en psykolog, har tagit tag i mina intressen osv osv, men den enda bilden som sitter fastetsad på min näthinna är mig själv, 60 år gammal, sittandes i en bar och bara tänker på henne och "Fan, varför sumpade jag henne"...

Så när fan går det över? Det har gått 3 månader nu?

Har ni några tips vad jag kan göra utöver det jag redan gör?

Tack för mig och god fortsättning!