Barnkalas ålder

Vi började med kalas vid 4 år, det kändes rätt fånigt innan dess. Vi hade regeln att man bjuder så många som man blir år gammal +2, så sex barn då. Alla kalas var 2 h långa så humöret hölls på topp- öppna presenter, tårt- eller glassfika, någon enkel lek, sen fiskdamm med liten godispåse+ frukt och så hem. Glöm inte hänga konstiga saker på kroken ibland så de får fiska en gång till- en köksvisp, pappas kalsonger, en clownnäsa?

Vid 4 år är det vissa föräldrar som glatt lämnar ut sitt barn till en främmande familj och flyr fältet ett par timmar medan andra vill vara kvar med sitt barn. Så räkna med att få soffan full och ha lite extra fika till nyfikna eller oroliga föräldrar. Men på plussidan kan de då hjälpa till om det händer nåt också.

Skrapsår, borttappade saker (ofta flickor som tappar hårspännen och småväskor), kastat vattenballonger på grannen från vindsfönstret, en tårtbit i underskåpet i badrummet (!) och en regelrätt snyting med näsblod är de grejerna jag minns från våra kalas.

När vårt barn började ettan hade vi ett par kalas med hela klassen, men då var vi utomhus och de fick göra rörelselekar, skjuta ner saker med vattengevär och grilla korv eller så.

Sen blev det också något år på lekland men i mellanstadiet började de gruppera sig och vårt barn ville bjuda färre barn igen och bara kompisar.

Från sexan fick man inte längre kalla det "kalas", då var man sjukt pinsam.  Då gick de istället på bio några stycken och käkade burgare efter. Ett år tog vi dem för att åka gocart 6 stycken men det är klart ett lyxalternativ.

Fyra hade vi första barnkalaset för båda våra. Tyckte det kändes som en bra ålder att "testa på" kalaskonceptet i liten skala, med bara 2-4 inbjudna, tårta, fri lek och fiskedamm. Andra bjöd hela förskoleklassen till lekland i samma ålder - vilket var lite mer crazy, men det funkade det också, haha. Beror väl på vad man är ute efter och personligheten på ens barn. Fyraåringar är öppensinnade och accepterar nöjt det som erbjuds, samtidigt som de är stora nog att vara någorlunda självgående.

Vi bor på landet så alla föräldrar stannar fortfarande på sjuårskalas - det är liksom ingen mening att köra nånstans när det är så långa avstånd. Mina vänner som bor i radhusområde har inte haft föräldrar närvarande sedan 4-/5-årsåldern nån gång. 

Tack för svar 😊 Fler kan gärna dela med sig.