Pappa är obrydd-bråkar

Jag har två barn sen tidigare förhållande. Dem har växt upp med 'pappa' sen dem var 2 år gamla och är idag 16 år. Sista tiden är det bråk alltid mellan dem. Dem frågar inte han om saker längre för han blir sur jämt. Vilket leder till att dem frågar mig hela tiden istället, ex om han är hemma med dem och jag är på jobb så är det ändå mig man kontaktar. Är jag inte hemma umgås dem inte alls. Dem säger själva att dem orkar inte att han blir sur.. dem säger är du inte hemma är han inte alls social, glad eller något. Pratar knappt med oss. Han är tystare än oss andra men det är som om något hänt. Jag försöker medla men börjar bli riktigt trött på att lösa deras bråk hela tiden. Pappa har ett rätt otydligt sätt att visa känslor på och grabbarna är tvärtom och jag har hela tiden tänkt att det är där det krockar så försökt hjälpa dem. Men det äter upp vårt förhållande just nu och jag tänkte kanske någon här har samma problem hemma och hur löste ni det? Pappa ser inte problemet med att dem har av sig till mig trotts att dem är hemm hela dagen med honom. Om både små och stora saker allt från vad dem ska äta till middag till om dem kan sticka ut osv. Han gör inget för att visa en ansträngning ex när något av deras gått sönder för att hjälpa utan då är det jag som får göra allt. Så har det inte varit tidigare när dem var yngre. Jag vet dem är kaxiga och kan tala för sig och han hinner liksom inte med i det tonårstänket och var inte sån själv. Så försöker tänka att det kanske också bidrar till en hel del. Att det gick bra för dem inte pratade emot och hade starka åsikter som nu. Att han inte vet hur man gör. Men rädd detta kommer göra att vi inte håller som familj. Hur får jag han att förstå?