Gå/stanna/annat?

Har ni provat parterapi? Om viljan finns att fortsätta tillsammans så tycker jag ni ska prova. Ni kan ha fastnat i gamla tankemönster och behöver hjälp att ta er ur dom.

Ja du, det låter onekligen trist att bli kritiserad på det sättet. 

Du säger att hon kör på på samma sätt oavsett hur du reagerar. Hur har du reagerat? Hur bemöter du henne? Hur sätter du gränser? Hur bekräftar du hennes känslor? Hur adresserar du berättigad kritik (vi gör alla fel ibland) och hur löser ni faktiska problem?

Jag menar, även om hennes sätt att reagera inte är ok, så kan problemen och sakfrågorna hon tar upp vara legitima och värda att lägga energi och tid på att lösa.

Med tonåringar i huset så skulle det också vara intressant att veta hur du hanterar konflikter med dem. De brukar vara bra på att drilla omgivningen i konflikthantering. 

Kan det vara klimakteriet som spökar? Om det handlar om en övergående tråkig period så kan det kanske vara värt lite mer av ditt tålamod, än om det är något mer bestående.

Hade jag varit du så hade jag fokuserat på att kultivera gamla och nya vänskaper, kanske en ny hobby?, och byggt upp ett starkare socialt skyddsnät för dig själv. Samtidigt hade jag jobbat på att upprätthålla dina egna personliga gränser, med respekt och kärlek, mot din fru. Se till att du är i gott skick för att hantera både ditt äktenskap, eller en eventuell separation. Det ger dig också lite tid att tänka igenom situationen så att du kan fatta det beslut som är bäst för dig och era barn.

Vad mer exakt är hon kritisk mot? Det kanske inte är så i ditt fall men det är inte helt ovanligt att kvinnan sköter mycket av hushållet, inte får kärlek uppskattning osv och då kan man förstå om hon blir kritisk. Det är väldigt slitsamt att behöva tjata för att den andra personen ska göra sin del av hemarbetet och när det väl händer så är det hafsigt gjort. Som sagt är det kanske inte så i ert fall, men den information som du har lämnat skulle det kunna tänkas vara så. Det är hur som helst ofta in bara den ena partens fel när det blir så här. Båda två måste se sin del det och aktivt jobba för en bra relation. Det går inte bara att fortsätta i samma spår år efter år och tro att det ska ändras eller att relationen ska bli bra. Man måste vårda alla relationer.

Om problemet är att frugan står för det mesta av hushållsarbetet, vilket verkligen inte är ovanligt, är det sista han ska göra att börja ägna sig åt hobbies och vänner. Är det inte hushållsarbetet som är problemet behöver han lägga tid på att vårda relationen. Man kan bara börja med sig själv och förhoppningsvis är den andra parten villig att göra sitt för att förbättra relationen. Att ägna sig åt hobbies och andra relationer hjälper ingen i det här läget. Om det inte funkar så får man lämna istället.

Ja, absolut. Det var därför jag skrev om att försöka lösa legitima problem och adressera berättigad kritik. Men vi vet faktiskt inte vad kritiken handlar om eller om den ens är rättvis. Vad vi vet är att vi har en person som känner sig ensam och isolerad i en relation med någon som använder psykologiskt våld. Hans reaktion är i nuläget att dra sig undan och sluta sig inom sig själv. Att bygga upp ett starkare socialt skyddsnät är något som kan stärka honom i sig själv - vare sig han väljer att stanna eller gå. Med mer input från omgivningen, med förebilder som själva är i sunda relationer, tror jag också kan vara viktigt.

Om hans fru känner att han inte visar kärlek blir det knappast bättre av att han lägger tid på hobbies och vänner. Jag menar bara att det inte är i den ändan som han ska börja om han nu vill stanna i relationen och jobba för att det ska bli bättre. Det verkar som han redan drar sig tillbaka från henne och det hjälper inte relationen att göra det ännu mer. Om han vill lämna relationen är det en annan sak.

Om ingenting blir bättre mer än marginellt vid olika försök  brukar det oftast bero på att det 1 inte finns tydliga konsekvenser och 2 inga tydliga belöningar/pepp som gynnar relationen..  = varför ska man då ändra sig om inget händer? 

Vill man få till hållbara förändringar krävs det tydliga konsekvenser som gör att det inte går att halka tillbaka.  Det ska liksom inte ens vara förhandlingsbart.  Man ska vara tydlig med vad som ska hända,varför man gör något och att man är.på det klara med att man vet vad man ska göra istället. 

Att bara sluta gnälla som exempel är inte så lätt om man inte har en aning om hur man egentligen ska hantera sina känslor och inte vet hur man annars ska reagera.  

Ska man bryta vanor/ovanor måste dom ersättas med något annat istället.  

Och detta gäller ju er båda.