Otrogen fru

Bit i det sura äpplet och lämna. Du är orättvis mot dig själv om du fortsätter leva såhär och du kommer bli sjuk av det. Det är lika skadligt som att röka eller äta skräpmat, att tvingas leva i en sån situation. 

Din fru har väl på egen hand kraschat ert äktenskap så vad överhuvudtaget finns det ens kvar? 

Vem försöker du lura ? 

Ja, det måste nog till ett slut. Försöker se framåt - och tänka rätt. Det känns otroligt tungt och orättvist! Tack för svar!

Du behöver ju inte "börja om" som du skriver. Du kan börja med att skaffa ett eget boende och ett eget liv utan all denna stress. Sen får du ju se vad som händer helt enkelt. Men du kommer oavsett att må bättre om du får ett avslut på det här, vilket är huvudsaken.

Jag tycker uppriktigt sagt att du ska lämna. För din egen skull. För att du ska må bra.
Mår du bra så ökar också chansen för att träffa en ny.
Och kom ihåg att det inte är du som har kraschat familjen om du lämnar. Det har hon redan gjort genom att vara otrogen.

Hur du väljer att agera är ditt beslut. Mår du dåligt i relationen så skall du självklar lämna om du inte tycker att relationen är vars att kämpa för men varför i helvete har du konfronterat mannen. Är inte din fru vuxen nog att ta ansvar för sina handlingar. Att konfrontera mannen är lika moget och genomtänkt som att lägga skulden på bartendern för att det blev för många öl i baren. 

Vet du om hon har sex med mannen? Vet du varför? har det med sex att göra
kan ni säkert lösa det. Du och hon kanske har olika drift och behov.

Är det att hon är förälskad i mannen och har har endjup relation då måste ni pröva med extern hjälp först i alla fall?

 

Du kommer att må allt sämre... ta tjuren vid hornen... lämna och börja om. Det är sällan för sent. Livet är för kort... man ska inte behöva gå runt och må dåligt på det sättet till dagen man dör.

Ditt liv, ditt val.

Men givet att du skriver att du (ni?) inte funkar fullt ut i vardagen...

Är det så du vill att ditt liv ska vara? Resten av livet? 

Börja med att hålla isär känslor och logik. Okey. Du tror, eller vet att din fru är otrogen, på ett eller annat sätt. Det är tufft känslomässigt. Säkert ett av de mer tuffa sveken man kan råka ut för, oavsett om man är kvinna eller man och lever i en relation, en relation som kanske i övrigt är "bra".

Ni har prövat terapi för ett antal år sedan, då med inriktning "svartsjuka". Vad gav det? Mer än att du tyckte att det blev bättre en tid.

Vem säger att du måste börja om? Börja om med vad? Kanske är det bättre att du och din fru går skilda vägar? Du tar hand om dig, om ditt. Hon får ta hand om sitt, oavsett vad det må innehålla.

Rädd för att familjen ska krascha? På vilket sätt då? Om du (och din fru) inte får en vardag att fungera... har det inte redan då "kraschat" på ett sätt?

Du kanske skulle må bättre av att fokusera på dig själv, utan att behöva gå runt och fundera på vad din fru gör, var hon är, med "vem"? 24/7.

Fokusera på resten av familjen, utan att känna vare sig ansvar, skuld, skam gentemot din fru...

Ta ett samtal med din fru. Förklara hur du känner, hur du mår. Gå inte på "skrika-sig-ur" metoden. Var lugn, var saklig. 

Antingen så löser ni detta, tillsammans, eller så går du din väg (!).

Detta givet att du har fog för dina känslor (och logik) kring att din fru är otrogen, eller på ett eller annat sätt agerar på ett "otillbörligt" sätt utifrån er relation. Och inte att du kämpar med "svartsjuka" och "hjärnspöken"...

Tack alla som kommenterat! Känns bra1

Jag var i ungefär samma situation för många år sen. Det blev skilsmässa. Jobbigt som fan. Men när jag ser allt i backspegeln var det det bästa jag gjort. Lever ett perfekt liv nu och har en ny kvinna vid min sida. 
Hur ser det ut för dig? Ålder, jobb, barn och bostad mm? 
Jag var 50 vid skilsmässan. Tre vuxna barn. Köpte ett eget litet radhus som jag renoverade. Tränade ganska mycket och fokuserade på mina egna behov och intressen. Sen stod hon där. Kvinnan jag känt i många år. Men jag såg henne med andra ögon helt plötsligt. Inte bara proffesionellt liksom. Vi är gifta nu. 
Skilj dig nu! Vänta inte. Det blir inte bättre. 

Ja, jag har vissa möjligheter som håller hoppet uppe. Tack för ditt svar. Det lindrar oron och ledan jag känner. Och ilskan! Är mycket äldre än du kan jag säga. Du har framtiden i ett helt annat längre perspektiv. Jag kan dock ibland längta till att bo ensam och leva ett bra liv då också. Har en del vänner, särskilt en som har ung samma problem som jag. Lycka till!

Lämna och må bättre, eller kör på öppet förhållande om ni nu ändå skulle trivas ihop