Jag ser inga större problem här. När jag hörde om utredningen var jag orolig att det skulle bli värre - att sambos skulle få arvsrätt efter varandra, eller en utökad "samborätt". Idag gäller den ju "bara" hälften av bostaden och bohaget, vilket är mycket nog i och med att sambos inte skriver på något avtal - som man gör när man gifter sig - utan det är lätt att bara glida in i ett samboskap.
...och då kan det komma som en chock, att den andre plötsligt ska ha del i pengar som man slitit och sparat ihop innan man ens träffades, eller som man ärvt efter sina föräldrar. Om man investerat dessa pengar i bostaden. Det tycker jag är fel. Jag menar: jag tycker att det är fel att det AUTOMATISKT ska vara så, enligt sambolagen, utan att den som hade den största slanten att stoppa in i huset ens visste om att detta belopp måste delas vid en separation eller dödsfall, för det är många som inte vet det.
Men denna automatiska "samborätt" verkar i alla fall inte ha utökats i och med lagändringarna, utan de ger bara en möjlighet för samborna att skriva papper på att de vill ha det så.
Jag tycker att det är viktigt att man gör skillnad på äktenskap och samboskap, för det ÄR olika saker. I alla fall i mina kretsar har det vanligaste varit, att man först provbor tillsammans ett par år, ser om man verkligen passar ihop i vardagen för att inte få otrevliga överraskningar senare när man sitter mer fast. Sedan när man ÄR säkra på varandra, gifter man sig - och sedan skaffar man barnen.
Att då under denna prövotid hamna i ett läge där den andra har rätt att få ut en massa pengar av en vid separation eller dödsfall, vore ju helt galet. Jag tänker, om man skulle avlida medan man ännu inte är säker på att detta är personen man vill leva livet med, så vill man väl hellre att t.ex. ett arv från föräldrarna - som är instoppat i en bostad - ska gå tillbaka till ens egen släkt, typ syskon, syskonbarn. Och vid en separation när man är levande och medveten om vad som händer, skulle det vara ännu kymigare att behöva överlämna kanske en miljon kronor, eller två - som karl'n kan leva loppan med med någon ny tjej...
Jag tycker att sambolagen är fel, och att den borde avskaffas. Sambor ska inte ha rätt till varandras tillgångar, om de inte har skrivit avtal om det. Varken i livet eller i döden.
Jag ser inga större problem här. När jag hörde om utredningen var jag orolig att det skulle bli värre - att sambos skulle få arvsrätt efter varandra, eller en utökad "samborätt". Idag gäller den ju "bara" hälften av bostaden och bohaget, vilket är mycket nog i och med att sambos inte skriver på något avtal - som man gör när man gifter sig - utan det är lätt att bara glida in i ett samboskap.
...och då kan det komma som en chock, att den andre plötsligt ska ha del i pengar som man slitit och sparat ihop innan man ens träffades, eller som man ärvt efter sina föräldrar. Om man investerat dessa pengar i bostaden. Det tycker jag är fel. Jag menar: jag tycker att det är fel att det AUTOMATISKT ska vara så, enligt sambolagen, utan att den som hade den största slanten att stoppa in i huset ens visste om att detta belopp måste delas vid en separation eller dödsfall, för det är många som inte vet det.
Men denna automatiska "samborätt" verkar i alla fall inte ha utökats i och med lagändringarna, utan de ger bara en möjlighet för samborna att skriva papper på att de vill ha det så.
Jag tycker att det är viktigt att man gör skillnad på äktenskap och samboskap, för det ÄR olika saker. I alla fall i mina kretsar har det vanligaste varit, att man först provbor tillsammans ett par år, ser om man verkligen passar ihop i vardagen för att inte få otrevliga överraskningar senare när man sitter mer fast. Sedan när man ÄR säkra på varandra, gifter man sig - och sedan skaffar man barnen.
Att då under denna prövotid hamna i ett läge där den andra har rätt att få ut en massa pengar av en vid separation eller dödsfall, vore ju helt galet. Jag tänker, om man skulle avlida medan man ännu inte är säker på att detta är personen man vill leva livet med, så vill man väl hellre att t.ex. ett arv från föräldrarna - som är instoppat i en bostad - ska gå tillbaka till ens egen släkt, typ syskon, syskonbarn. Och vid en separation när man är levande och medveten om vad som händer, skulle det vara ännu kymigare att behöva överlämna kanske en miljon kronor, eller två - som karl'n kan leva loppan med med någon ny tjej...
Jag tycker att sambolagen är fel, och att den borde avskaffas. Sambor ska inte ha rätt till varandras tillgångar, om de inte har skrivit avtal om det. Varken i livet eller i döden.