Att hata sin kropp under graviditet

Jag gillade inte heller att vara stor, tung och svullen. Min man tyckte att jag var vacker. Jag trodde honom knappt när han berättade att det finns porr med gravida kvinnor just för att män tycker gravida kvinnokroppar är så sexigt.

Men så är det. TS, du kanske är sexigare än ever, även om det inte känns så.

Fokusera på bebisen istället för dig själv. Man blir inte vackrare med åren ändå. Kilona försvinner sen. Ärren finns kvar som ett litet minne av att någon faktiskt bott i din mage.

Dagar finns ju där man känner sig som en själv (innan graviditeten alltså), minus magen då haha. Önskar bara man kunde känna så varje dag!

Min man har iallafall inte förändrats, han tar fortfarande på mig, komplimenterar mig och säger emot om det är så att jag påpekar något negativt om mitt utseende. Jag är han evigt tacksam

Förstår hur du menar och jag försöker ju tänka i de banorna, problemet är ju att jag känner såhär just nu och det är inte bara något jag kan ?ändra på?, det hade jag gjort om jag kunnat?

Mitt råd är att inte tänka så mycket.  

Graviditet är det tillfälle man får se ut precis hur som helst just för att man faktiskt är just gravid..  

Jag boostade mig själv med egenvård . Sköna bad som läkte min onda kropp, målade naglarna,  köpte en fluffig badrock,  tog hand om håret , drack mycket vatten , gjorde ansiktsmask osv..  jag kanske inte SÅG snygg ut men jag KÄNDE mig piggare, fräschare och gjorde mig gott.

Förstår dig helt. Jag är gravid just nu i v.21 och jag har tänkt flera gånger hur min kropp kommer vara efter förlossningen och hur lång tid det kommer ta innan jag känner mig som mig själv igen. 

Jag känner absolut inte att jag är snygg just nu, även om min man tycker det. Allt känns bara så ovant, både magen och såklart att jag fått mycket större bröst, bröstkorg etc. 

Det hjälper ju inte heller att det är helt hopplöst att hitta snygga mammakläder i butik, allt har ju flyttats online. Jag har försökt hitta några bra jeans nu i flera veckor och knappt hittat nåt som sitter bra och som jag känner mig fin i. 

Jag vet inte vad man kan göra för att må annorlunda, det är ju som det är, liksom. Man har ju inte gått upp i vikt för att man bara äter kakor, liksom. Jag har bara accepterat att det suger lite just nu, att jag inte har full kontroll över hur min kropp ser ut och jag försöker se till att känna mig fin på andra sätt, typ via smink, hår, naglar, ha fina skor etc. Samtidigt försöker jag tänka att jag måste vara snäll mot mig själv efter förlossningen, och att det måste få ta tid för att kroppen måste få återhämta sig. Det är ju svårt, men jag är öppen med det med min man, som såklart stöttar, och jag känner att blir det riktigt illa får jag försöka prata med någon om det. Det lär ju knappast vara unikt att många gravida tycker det är jobbigt att se kroppen förändras så snabbt och drastiskt.

Tycker ändå att det där känns lite förminskande och nedlåtande. Mammans psykiska mående är ju nog så viktigt som det fysiska. Att försöka helt sopa bort jobbiga känslor och "fokusera på bebisen" är ju inte vidare hjälpsamt, och kommer ju troligtvis bara slå tillbaka på en. 

Sen håller jag absolut inte med om att man inte blir vackrare med åren. Inget säger att man är som vackrast när man är 25, och det är knappast fel att vilja känna sig vacker oavsett ålder eller vad ens kropp gått igenom.

Fast vad ger det att tänka negativa tankar om sin kropp under graviditeten? Det går ju inte att göra något åt det mer än att ta hand om kroppen med bra mat och motion. 

Då är det bättre att fokusera på något positivt som den kommande bebisen. 

Efter graviditeten kan man ta itu ned kroppen om det behövs. Men inte tusan ska man gå omkring med negativa tankar. Det är inte förminskande, tvärtom. Man vill ju att mamman ska må bra. 

Jag kan ändå hålla med om att såna kommentarer är klumpiga. Det är ju redan så mycket tabu om att inte älska allt med graviditeten och att älska den nya kroppen. Är man för negativ betyder det att man inte älskar sitt barn eller kommer bli en dålig mamma.

Och alltså, att säga till någon som kämpar med sin egen kropp att "fokusera på bebisen" känns ju väldigt fel, som om TS kropp ändå inte är hennes, det är för ytligt och hon bör ändå bara fokusera på bebisen. Det är ju okej att säga att man saknar sin gamla kropp och inte känner sig som sig själv längre.

Självklart får man ha sina tankar och åsikter om sin kropp och graviditet. Jag menar bara att om någon uttrycker dessa negativa känslor (nu menar jag inte de som bara smågnäller ibland, det gör ju de flesta ibland) och verkar må dåligt av det, så är ju inte lösningen att personen ska fortsätta med dessa negativa tankar, utan ändra sitt mindset. 

Vads är meningen med att fastna i negativa tankar? Det är inte fel att ha dom, absolut inte. Men visst måste det vara bättre att slippa dom.

Fast det är ju självklart att det hjälper att tänka på det som är positivt än å bara gå och älta det negativa, det säger ju sig själv

Du kan visst påverka hur du tänker. Det är viktigt att göra det. Negativa tankar förökar sig, det gör även positiva.

Varje gång du tänker: jag gillar inte hur jag ser ut nu, så tänk för sig själv:

Att kunna få barn är fantastiskt
Det är meningen att man ska se ut så här när man är gravid, det är friskt och starkt.
Jag kommer att få ett barn.
Jag kommer att återfå mitt gamla utseende efter graviditeten 

Min fru gick tillbaka till sin gamla vikt efter båda sina graviditetet. Hon fick inga ärr.

Känner med dig TS.

Är gravid i vecka 15 med tredje barnet, och skulle gladeligen sluppit gå igenom en graviditet denna gången och låtit mannen göra jobbet om det var möjligt. Eftersom det är mitt tredje barn har magen redan blivit stor tillsammans med brösten. Samlat på mig massor med vatten och gått upp 8 kg. Jag gick upp 22 kg med båda mina söner - men är också rätt lång (180) så klart att det födelar sig lite annorlunda på någon som är 160 cm. Hur som helst, min poäng är att det är skitjobbigt att vara gravid. Jag hade tränat jättemycket och var supernöjd med min kropp innan jag blev gravid med min trea, och även om jag är superglad över graviditeten så längtar jag också tills den är över och jag kan jobba på att komma i alla mina kläder igen (har ett stort intresse för kläder, och ja man kan klä sig fint som gravid också yada yada - men det handlar också om hur man känner sig, och jag känner mig inte så fin som gravid).

Summa summarum: du är inte ensam och det är okej  att känna allt du känner! Belöningen är värt det i slutet, men det är okej att inte älska resan dit! Heja dig!

Fast att säga att man ska bara fokusera på bebisen istället  tar ju inte bort några negativa känslor man kan ha kring sin kropp. De kommer ju fortfarande finnas där, så det är ju därför såna kommentarer blir extra nedlåtande och förminskande. 

Jag var inte alls nedlåtande. Utan jag menade att fokusera på annat än utseendet och tänk positivia tankar. Att gå och älta gör det hela bara värre. Men läs in som du vill. En del måste ju bara missförstå allt man säger.

Så någon som tänker negativa tankar ska fortsätta göra det, inte ändra sitt mind-set och fokusera på det positiva istället?

Självklart finns känslorna kvar, men varför fokusera på det negativa? Du får gärna förklara varför det är så bra att fortsätta tänka negativa tankar?

Det är inte fel med negativa tankar, men lösningen är inte att fastna i det negativa.