Jobbig människa
Personen A himlar med ögonen då jag säger till A att sluta truga mat när man är mätt.
Personen A himlar med ögonen då jag säger till A att sluta truga mat när man är mätt.
Är det dina barn som det handlar om? I så fall kan du prata med dem, när A inte är närvarande, och förklara att du tycker att det hen säger är fel.
I övrigt brukar det mest effektiva vara att ge minimal respons och att dra ner på umgänget med den sortens människor. Och att ventilera sin frustration på annat håll (t.ex. så som du gör med oss i din trådstart) för att hitta styrkan att stå på sig.
Vill du inte slänga schampot så ge det till någon annan.
Är A din chef?
Bytt jobb om du kan.
Är A inte din chef får du stå på dig och säg A vad du tycker och sluta umgås med A.
Är det en kollega gå till HR eller chefen.
Och nej , man är inte tvungen att umgås med släktingar , så du kan strunta i att träffa A även om A är din släkting.
Är du tvungen att umgås med A?
Är det en släkting? Kan du backa så att du bara träffar A tillsammans med andra, din man, dina syskon, dina föräldrar? På din beskrivning tänker jag mig en äldre släkting (men det kan ju vara helt fel). Kanske med begynnande demens?
Generellt så försök minimera dialogen och håll den så neutral som möjligt. Till exempel säg inte sluta truga utan säg bara vänligt nej tack och byt samtalsämne. Försök styra samtalet till neutrala, ytliga saker. Graviditet låter alldeles för känsligt att berätta om.
Försök minimera anledningar till att eskalera dialogen på ett negativt sätt. Till exempel schampoflaskan. Tacka bara, le och åk hem och släng eller ge bort det.
Prata med barnen. Om de är dina så kan du kanske se till så de inte träffar A så ofta.