Attraktion vid extrakilo

Är i samma situation. Tycker dessutom partnern förminskar viktuppgång hos mig jag inte trivs med. Tolkar det som att är vi båda runda gör det inget att han är det. 

Liknande situation här där kilo efter kilo smyger sig på maken. Jag älskar honom förstås otroligt mycket, oavsett hur mycket eller lite han väger, men det är ju inte hälsosamt att bära runt på extrakilon. Jag står för den mesta matlagning och det finns alltid mindre kaloririka alternativ på matbordet, sallader, tillagade grönsaker, magert protein, bönor, etc, men eftersom vi har tonåringar (fysiskt aktiva och med matchande aptit, magra som skrikor) så lagar jag även mat som är mer energirik.
Han kan liksom inte säga nej till lasagna och glassen till efterrätten, eller ta bara en liten portion och sedan fylla magen med de lite magrare alternativen. 

Jag vet inte hur jag ska hjälpa honom och känner mig som en del av problemet som serverar maten han äter för mycket av. 

Det hjälper inte heller att han har ett stressigt jobb som tar upp mycket tid och har svårt att få någon ordning på motion och träning.

Så länge hen inte har störra än mig så....

Hade inte varit intim med en sådan kropp eller en sådan man. Samma om han plötsligt skulle börja röka. Hade inte kysst en cancerspridande mun. Hans val om ohälsan är viktigare än fysisk intimitet.

Det tråkiga är att hade de blivit singlar hade de högst troligast tagit tag i det för att öka sitt attraktionsvärde men slappar till sig för de har en relation.

På samma sätt som man står ut med frugans gäddhäng och dallerrumpa, man har sex med ljuset släckt.

Dallrande rumpa, gäddhäng, hängbröst, bristningar, valkar, you name it. Men hon är min fru och jag älskar henne. Oklart varför om man ska gå på denna tråd.

Jag kan bli arg på mig själv att jag inte kan blunda för det, om personen är okej bakom det, känns ytligt.. men det är som att det stör mig när han äter.. jag själv har inte problem med vikten o äter en del gott själv men försöker ändå kombinera med rörelser också o väljer bättre alternativ för det mesta med mindre fett o socker.. 

Blir man gammal nog blir man tolerant.

Som gift gnällde numer x-maken ibland över att jag inte tog initiativ till sex. Jag funderade ibland på om jag var asexuell eller vad det kunde bero på.

Sedan insåg att det inte alls var fel på min sexlust utan det vara bara tjall på linjen för min sexlust till honom. 
Förutom att han tog mig förgiven och jobbade jämt - avtändande i sig, så växte även magen. 
Jag hade så många gånger genom åren försökt få oss att äta nyttigt och röra på oss, men nop. Han åkte själv till affären och köpte massa godis och fikabröd och han vägrade att röra på sig.
Att jag var arg över hans eviga jobbande visste han om, men till slut sa jag även att jag faktiskt inte tände på honom fysiskt. 
Det roliga var att han inte såg det som ett problem eller ens något värt att ta tag i för han var ju glad och hade inga problem med sin mage så varför skulle den störa mig?

Den kommentaren var också galet avtändande. 

Så numera avböjer jag dejtande med soffpotatisar och män med mage.

Ett dilemma, det där...

Frun och jag är över 60, varit ihop i 30 år. Vi har sex varje vecka, skönt för båda. Hon påpekar ibland att jag borde tänka på min vikt, och jag håller med henne. Skulle känna mig sexigare och rörligare om jag vägde mindre.

Under våra år har jag gått upp med 15 kilo, till 95. Jag har mage och chipstuttar. Jag har bantat några gånger, och då går jag ner i vikt. Sen kommer vikten tillbaka.

Jag älskar mat! Chips, oliver, potatisgratäng, vin, glass, allt möjligt. Jag hatar att banta, sitta och tänka jämt vid matbordet att jag inte borde det, och inte borde det.

Jag tycker att hon ska älska och åtrå mig så som jag ser ut! Hon är själv ganska slank, men klart hängbröst och rynkor. Och det stör mig inte alls. 

Kan man inte bara få vara!!!

Är du en person det yttre är så viktigt att du har svårt för det så finns det inget sätt att du kan göra för att acceptera det tyvärr (se bara till att du är säker på VAD som är ditt problem, ibland är det snarare beteendet än det yttre det orsakar och då är ingåmgsvägarna olika)
för en del andra är det yttre relativt ointressant så länge det inte är ?extremt? och där har folk extremt olika bredd på vad som ryms inom ?icke extremt?

det är bra om man pratar ordentligt om det här tidigt i ett förhållande så man har något så när samsyn

har man en väldigt snäv syn på vad som är attraktivt är det ju svårare att hitta en kompatibel partner för ett långt förhållande då de flestas yttre ändras på olika sätt över tid, men mycket bättre att veta om man är kompatibla innan man är ?fast?. Det är ju troligare att någon annan som också har ett snävt spann tycker det är en hög prioritet att hålla sig själv så mycket som möjligt oförändrad på de parametrar man menar är viktiga. 

det är alldeles för lätt att anta att alla andra tycker lika som en själv, det är dock ganska stor variation på vad folk tycker är ?självklart?

Fast det fysiska förfallet kopplat till ålderdom kommer ingen av oss ifrån oavsett kön, men man behöver ju liksom inte förvärra det med att strunta i vad man stoppar i sig, vad vågen visar, rörelse osv.

 

Är i grunden en person som har samma relation till mat, oavsett hur nyttig, som en alkoholist har till alkohol. Servera en liten portion och de säger - Men det där blir jag ju inte mätt på! Den potentielle alkisen säger samma, mätt bara utbytt mot full. 

Finns såå många som visserligen äter nyttigt, men när mängden är så stor att det räcker för en hel familj.. go figure.. Spelar ingen roll om de tränar, inte ens elitidrottare äter de mängderna. Ge dem riklig mängd av riktigt god mat och de äter på gränsen till vidrigt. Tro fan de blir fetton. Det behövs ett motsvarande ord till alkis gällande mat, detta oavsett om maten är nyttig eller ej.

Känns som om mäns utseende blir viktigare för kvinnorna med stigande ålder medan det för män med stigande ålder inte tycker att kvinnornas utseende är så viktigt.

Skönt att ha blivit äldre, att ha slutat dejta helt och sty man numera kan leva och äta som man själv vill.

Som en journalist skrev häromdagen, folk borde vara precis lika oroade över "ozempic" trenden och människor som ser it som Ariana Grande etc. Där dom svälter sig. Detta börjar bli extremt populärt med. Och kan göra dp organ slutar fungerar etc. Kelly Osbourne är ett annat exempel.

Ni borde vara oroliga för ALL typ av ohälsa. Det här handlar enbart om vikthets.

Lät mest som en mat-alkis försvarstal.

Fast varför envisas män från medelåldern och uppåt att hävda att de är så ungdomliga och sedan ägna sig åt att ragga på kvinnor minst 10-20 år yngre än dem själva?
Jämnåriga kvinnor är bara gamla och tilltalar dem inte alls.
De är ju så virala och snygga tycker de så varför skulle inte en yngre kvinna se det och vilja ha dem?

Jag brukar svara att jag inte är utbildad i palliativ vård när 65+ vägrar ge sig trots tydligt nej tack.
Ibland kan jag även fråga vart jag skrivit att jag söker en ny pappa.

MEN de är ju så ungdomliga 🤮

Jag vet inte varför vissa män och kvinnor från medelåldern och uppåt envisas med att de är så ungdomliga och sedan ägna sig åt att ragga på de som är minst 10-20 yngre. Kanske är de rädda för ålderdomen eller något, Vi kan se kändisar på tv som har en sjukt ung partner, kanske sånt inspirerar. 

Samma personer som hade hyllat " heroin chic" modet och tyckte Kate Moss var vacker. Fast det just såg ut som hon gått på tjack i flera veckor.  Tyvärr ser man dom du skriver att allt fler kvinnor väljer ozempic eller dyl medel för att gå ned i vikt. En del är på tok för smala, och dom ser undernärda ut. Jag har heller några extra kilon då personligen.

Folk associerar hälsa automatiskt med smalhet och skönhet automatiskt. När några av dom smalaste kan och har varit bland dom ohälsosammaste.  Hälsa handlar om så mycket mer.

Om du frågar vilken dietist som helst, kommer dom svara att det är bättre att äta mer, än för lite för att gå ned i vikt. Och att många vuxna människor faktiskt äter för lite i dag. Med det menas mindre portioner fast oftare.

Dessutom åldras vi, det kommer ingen ifrån i slutändan. Men man behöver inte bli något tränings freak som räknar kalorier slaviskt. Det räcker med promenader om det är hälsan vi tänker på först och främst. Och det har faktiskt forskare på Karolinska Institutet nyligen kommit fram till.