Osäker samsovning, vad ska jag göra?

Jag tycker att det låter som att du har ett enormt kontrollbehov. Vem med en liten bebis sover INTE med bebisen på bröstet? Det var mer regel än undantag att vi gjorde det när mitt barn var litet. Det känns för mig som något av de självklaraste och naturligaste som finns när man har ett spädbarn. Dessutom det mysigaste som finns. Vad menar du är så livsfarligt med detta...? 

Vad du än gör, TA INTE över hela omvårdnaden av ert barn! Du både skjuter dig själv i foten och förstör barnets och pappans relation! Låt pappan vara och hitta sina egna sätt att ta hand om ert barn. Han är lika mycket förälder som du.

När mina barn var bebisar sov jag ofta så, med bebisen på bröstet. På natten i sängen och dagtid i soffan. Vad skulle vara livsfarlig med det? Aldrig att jag skulle gått runt på nätterna med en bebis som är nöjd med att ligga på bröstet och sova. På nätterna så tog jag givetvis hand om bebisen men gjorde det så tråkigt, tyst och mörkt som möjligt för att visa att det är natt. Dvs jag låg kvar i sängen och hade bara en svag lampa som lyste. Sova med bebisen på bröstet i soffan gjorde jag alla dagar första månaderna med varje barn och inget hände. Det låter som att du är överbeskyddande och har kontrollbehov. 

Jag har också somnat med bebis på mig som mamma så jag förstår honom. Gör det så säkert som möjligt, dvs så bebis inte kan ramla ner. 

Är bebis vaken längre stunder på natten eller när är problemsituationerna?

Vad gäller kommentarer om att det inte är farligt hänvisar jag till en snabb googling. Att somna med sitt barn på sig i soffan kan leda till mycket tragiska olyckor. Att föra resonemang om att man själv gjort det flera gånger utan olycka hjälper ingen. Man kan köra bil utan bälte utan att det händer något, också. 

Problemsituationerna uppstår tyvärr när som helst kvälls/nattetid. Sist det hände var klockan runt 22. Barnet är ofta inte vaken särskilt mycket under nätterna, men det går såklart upp och ned. Ibland en gång per natt, ibland 5 gånger per natt. Men oftast är barnet lätt att sova. Pappan har helt enkelt lätt för att somna. Eftersom det inte är planerat har det inte funnits möjlighet att förbereda med t.ex. kuddar. Då barnet för det mesta accepterar förflyttning till spjälsäng ser vi inte heller behov av att införa soff-sovning. 

Frågan är väl mer hur jag ska kunna lita på pappan att ta ett föräldraansvar...

Nej, frågan är hur du ska släppa på ditt kontrollbehov. Det ska inte införas soffsovning och du ska kontrollera hur pappan gör. Jobba på det istället. 

Javisst, så kan man formulera det på ett otrevligt sätt. På samma sätt som otrevliga personer kallar äldre för kärring/gubbe. 

Säkerheten för mitt barn går först. Det är därför jag inte vill ta på mig allt ansvar. Men känner också att något måste göras. Dels för att pappan ska ta till sig allvaret och finna en rimlig väg fram, dels för att jag ska kunna känna mig lugn när han har hand om barnet. Att på soffan upptäcka en djupt sovande pappa med ett barn på bröstet som ålar från sida till sida utan att han märker något ger en klump i magen. Detta trots att han vet att han lätt somnar där...

Konkreta tips mottages tacksamt!

Men för helvete skärp dig. På riktigt. Om du inte är helt jävla galen, jag är osäker faktiskt, så kommer du som singel se tillbaka på dig själv längre fram och undra vad fan du höll på med. 

Det är ditt första barn men det har funnits rätt många miljarder innan.

Ha ett babynest eller sleepcarrier i soffan bredvid?

Bra tips, men det har vi redan... 

Vad är du rädd ska hända?
Tänker att du även är rädd för att liggamma ditt barn och somna ifrån i sängen.

Om han först sätter barnet i bärsjal/sele och sen sätter sig i soffan och somnar så sitter ju barnet fast, har han testat det? Jag tyckte att det var ett utmärkt sätt att få bebisen att somna.