Anonym (XXX) skrev 2026-04-03 18:08:53 följande:
Beklagar. Jag hade kanske tur i oturen - jag hade inga plågsamma symptom alls. Menstruationerna bara glesade ut, och en dag slog mig tanken att det var väldigt länge sedan sist... och då visste jag att det var över. Och att jag var tant vorden. Jag gillar inte det... Fast jag var 52 när jag hade min sista mens, så då får man kanske lov att acceptera att livet ser ut så.
Tack men inte så mycket att beklaga. Det är olika hur vi drabbas och jag har fått lida ganska mycket. Sen finns det de som knappt märker av det, mitt i allt slutar mensen utan att de märkt nåt alls. Eftersom jag haft så mycket problem i nästan 9 år känner jag att nu börjar jag bli trött på detta och längtar tills det är över helt. Vad jag läst mig till så finns det goda chanser att bara det är över så börjar många må bättre sakta så jag hoppas på det.
Före klimakteriet var jag lyckligt lottad att ha enkel och sparsam mens. Sen när jag var 40 år började det förändras och nu har jag haft dryga 7 år av helvete med mensen och kan säga att jag börjar tröttna ;) Hade jag fortsatt ha lika sparsamt som före klimakteriet hade jag kanske känt som du, att den kunnat fortsätta lite till. Men när man som jag, haft massor av problem i nästan 9 år så längtar jag till att det ska vara över. Problemen med svettningar kom vid 38 och sen problem med mensen när jag var 40 år.
Kan ärligt säga att efter att jag blev 40 år har jag inte kunnat leva ett normalt liv. Jag har gått med mensskydd 365 dagar om året, bara utan när jag duschar. Sex är bara att glömma, dels har sexlusten försvunnit och sen har jag blödigt så ofta och mycket att de dagar det gått att ha sex har varit lätträknade. Men lite tur har jag haft 5 dagar i månaden utan blödningar i någon form.