Hur säger man...

Man säger det precis som du gör här. 30 år tillsammans är skäl nog för att känslor ska försvinna med tiden.

Men viktigast är att inte skuldbelägga din partner. Utgå från dig själv. JAG känner så här. Detta är MIN upplevelse.  

Det är inte så lätt... Vill hitta ett bra tillfälle men det kommer ju inte... mår skit...

Det tillfälle du söker kommer inte att infinna sig så du får bara säga det.

Man TAR det tillfället.  Du får helt enkelt  prioritera att prata. 

Avbryt något och säg att ni behöver prata.   Ni tillbringar väl ändå nån form av tid ihop på dagen eller kvällen typ äta middag eller åker och handlar?  Då kan du passa på . 

Men jag oroar mig så mycket för hur det blir när jag sagt det... Tänk om jag ångrar mig... 

Du mår dåligt som det är idag. Dina alternativ är att leva som du gör eller försöka göra något åt det. Ta mod till dig och prata åtminstone med din fru, hon kanske inte heller tycker livet är toppen.

Jag är frun i förhållandet... Min man säger att det spritter i honom när han ser mig men jag blir bara irriterad. Vi har våra ungdomar hemma o de har en förmåga att alltid vara i krokarna...

Säg till din man att du har något av en livskris och att det är absolut nödvändigt att ni går på familjerådgivning tillsammans. Ta hjälp av terapeuten att lotsa er igenom uppbrottet.

Håller med. Tyvärr är det bara att bygga upp mod och säga det.  Har man tur så har ens partner känt likadant ett bra tag och blir lättad av att man tar upp det. 
Lycka till <3

Då behöver du kanske ha nån form sv strategi för hur du går vidare  för att lugna dig och känna dig mer säker p0 din sak. 

Du säger som det är , men sen då?   Fundera på vad du förväntar  dig på det du berättar.   Du behöver på nåt sätt bevisa att du menar allvar så du inte bara fulgråter och så slutar samtalet i ingenting.  

Vill du skiljas eller vad är syftet med att du berättar hur du känner? 

Då ska du inte säga något alls förrens du är säker. 

Varför kan du inte vara glad och tacksam över allt positivt och att din man fortfarande har känslor efter så lång tid? Gräset är inte grönare på andra sidan.

Och bara bita ihop och acceptera att jag själv inte känner mig lycklig. Jag vill oxå känna attraktion o pirr och inte bara vara tagen för given... Vet att gräset inte är grönare men behöver få rå om mig själv o bli glad igen då är jag en bättre mamma oxå till våra ungdomar som såklart märker att nåt är fel. De hör ju allt tjafs... Rätt tillfälle kommer inte att komma...

Tjafs och tagen för given? Du beskrev vänskap från dig och att han är förälskad.