Triggervarning

...säg åt maken att separerar ni så finns det ännu mindre som håller dig kvar. Be honom vänta tills du mår bättre. Det är fult men köper dig tid. Under den tiden försöker du få honom att ändra sig.

Ditt barn vet jag ej hur, men maken har du chans att behålla om du orkar kämpa hårt för det.

Jag har tänkt den tanken.
Han är världens finaste och snällaste, men om jag sade/gjorde så skulle han få totalt spel. Det skulle vara kontraproduktivt.
Han är så oerhört sårad och stressad.
Han satt med mig när de inte visste om jag skulle överleva och det gjorde något med honom, plus att jag gjorde det jag gjorde.
Men det är sant, jag vet inte hur jag ska överleva utan dem, för jag kommer att förlora dem båda.

Gissar att de har någon plan för dig? Vården alltså.

Låt din man gå. 

Vården är inkopplad, vet dock inte vad planen är ännu.

Tror du har rätt, men vet inte om jag överlever en separation

Jag tror din man försöker rädda sig själv från dig. Ni har barn som behöver sina föräldrar.  Det måste finnas nån med huvudet i behåll och ta hand om ert barn också. 

Din man håller förmodligen själv på att gå under.  Han sörjer även om du lever.  Tillsammans med dig går hela familjen under. 

Det du upplever nu är konsekvenserna av ditt försök. 

Jag tror du har helt rätt.
Jag vet att han håller på att gå under 💔

Så vidrigt! Att hota med självmord för att inte partnern ska lämna. Usch!!!

Nåt sånt skulle inte direkt få mig att stanna, inte för att jag vill att min partner skulle försöka igen men för att det är så jävla lågt att hota med att skada sig själv om jag vill lämna förhållandet. Att säga nåt sånt förstör bara förhållandet.

Eftersom du bryr dig mycket om att maken vill separera och att ditt barn nu inte vill ha kontakt, så vill du uppenbarligen leva, men vet inte bara hur. Du vill inte fortsätta att må som du mår nu?

Så du behöver fortsätta leta efter hur du ska få hjälp. Lita inte helt på att vården kommer att ge dig rätt verktyg. Ibland gör de det och det blir bra så småningom med hjälp av dem, och ibland har de svårt att ge det som en person behöver. 

Så bered dig på att leta, både inom och utom vården. Akta dig för sekter av olika slag, de är bra på att fånga upp förtvivlade människor. Eller gurus som tar jättemycket betalt för sina råd.

Men annars finns det väldigt många olika vägar. Allt från Ayur veda till kampsport. Eller religiösa samfrund som inte är extremistiska. Psykologiska terapigrenar. Kolla bara att du får en legitimerad terapeut om du går i terapi, vem som helst får kalla sog terapeut!

St Lukasstiftelsen kunde man gå till privat förut och betala en taxa för terapin utifrån hur.mycket.man tjänade. Qi gong eller yoga och meditation. Västerländska meditationsformer. Det finns så mycket och några sätt kan passa dig.

Kolla också noga upp att du inte är fysiskt sjuk eller har någon brist! Sådant kan påverka så att det är svårare att hitta den psykiska balansen. Grav D-vitaminbrist och B12- brist kan påverka psyket t.ex. Järnbrist, magnesiumbrist och zinkbrist kan påverka måendet. 

Läs själv på om olika tillstånd för att se om det stämmer på dig. Har du ADHD i någon form eller autism som försvårar livet? Instabil personlghetsstörning? Hormonobalans? PANDAS?
Eller handlar allt om ångest och ddepression? Läs på om olika ångesttillstånd. Eller har du bipolär sjukdom?

Det gäller att söka själv och utesluta. Vi kan alla ha lite små drag av olika tillstånd utan att ha dem fullt ut, var realistisk i din bedömning och dras inte med och tro att du har allt.

Jag har fibromyalgi sedan många år.
Fick precis diagnosen adhd med autistiska drag.
Ska till gyn för att kolla mina hormoner då jag inte haft mens på flera år.
Väntar även på utredning för ME/cfs och Myasthenia Gravis (MG)
Var inlagd på sjukhus även förra året då min kropp kolappsade. De hittade dock ingen orsak.