Distansförhållande, problem...
Hej, jag har sedan skilsmässan för många herrans år sedan inte haft nån ny relation. Jag har stängt av och tänkt att jag är klar med allt vad relationer med en kvinna heter.
Dock hände det omöjliga för några månader sedan. Jag börjar chatta med en kvinna online och något som jag trodde var dött och begravet väcks till liv, jag känner faktiskt något som jag inte känt förut.
Efter månader av chattande och telefonsamtal så träffas vi och allt är underbart. Jag är hur kär som helst!
Vi säger att vi älskar varann och pratar om att vi vill flytta ihop.
Tyvärr så bor vi långt ifrån varann och kan bara ses varannan helg i bästa fall. Detta är såklart inte optimalt och en utmaning men jag tänker att man får prata i telefon i alla fall varje dag och se att framtiden kommer att se annorlunda ut.
Dock har kontakten sedan en tid blivit helt annorlunda. En helt annan väldigt avslagen ton. Inte alls samma frekvens på meddelanden och inga ömhetsbetygelser, ofta inga svar på mina kärleks meddelanden och svaren saknar kärleks emojis som det alltid var förut i meddelandena. Jag frågade hur det är fatt och hon har sagt att hon inte mår så bra och men det inte har med mig att göra.
Dock är det jättejobbigt för mig att hon drar sig undan och jag inte får den respons eller kontakt som tidigare var. Min övertänkande hjärna reagerar med katastroftankar om att hon chattar med andra (även om det bara är för dopaminkicken) och tappat intresset. Hon säger att hon ska ringa men gör inte det. Jag vill verkligen inte vara den som är needy, gnäller (det är inte en sån människa jag är eller vill vara) och lägger sten på börda om hon har det jobbigt just nu, men jag hamnar i ett vakuum och mår fruktansvärt dåligt av bristen på den kontakt och ömhet i tonen vi hade förut.
Då hon inte svarar på meddelanden som ?Jag älskar dig!? eller ?Jag längtar efter dig, jag har tagit ledig så vi kan ses en extra dag!? trots att jag ser att hon sett meddelandena så gör det jätteont i hjärtat och jag hamnar i massor av jobbiga tankar.
Jag upplever hennes beteende som oengagerat och nonchalant, trots att jag vet att hon sagt att hon mår dåligt och drar sig undan men jag tänker att varför stänger hon mig ute då vi är i en relation då hon kan vila i mig och ta stöd av mig? Jag har lyft att jag känner brist på respons men hon säger bara att hon har för mycket och det är så mycket i hennes liv som kräver av henne, särskilt jobbet. Men jag ställer mig frågande kring att man bara då ?struntar? i den kärleksrelation man befinner sig i, särskilt då man har ett distansförhållande som kräver extra mycket engagemang och fokus.
Är det någon som har erfarenhet av distansrelationer som kan komma med nåt bra råd och hjälp i min situation?
Mvh / Hjärtesorg
