Blickar, men inget mer.

 Hej

Jag är en helt vanlig medelålders kvinna som en tid tillbaka lever ensam. Skild och barnen är stora, de är på väg att flytta ut om ca 1,5 år.

Jag mår bra av att bo för mig själv två veckor i månaden. Förhoppningsvis kan jag hitta tillbaka till den glada och optimistiska människa som jag, i grund och botten, är.

Något som har blivit annorlunda är att jag inte är någon tiopoängare utseendemässigt, kanske en sjua en bra dag. Jag är inte missbildad, har okej proportioner, smal midja och större bröst än genomsnittet, ingen direkt rumpa och långa ben.

Det som jag själv ser är att jag har vackra, talande ögon och jag sköter om mitt utseende, går till frisören och klipper mig regelbundet. Jag är alltid hel och ren. Män i olika åldrar tittar på mig, det händer varje dag. Antingen tittar de på mig rakt i ögonen, vissa ler och andra inte. Andra verkar bli nervösa och sneglar på mig. Många söker ögonkontakt varje gång vi ses, antingen ler de eller så rodnar de och tittar bort.

Så jag har vackra, talande ögon, (för) stora bröst och sköter om mitt yttre, men är långt ifrån modellsnygg. Så jag börjar fundera på om män tittar på mig för att jag har lätt till skratt, jag är rolig, rätt smart chsrmig och omtänksam. Dessutom är jag rak, ärlig och jag spelar inte spel. För jag är rätt nära en tiopoängare när mitt humör är på topp. Då kan jag charma de flesta.

Oavsett så undrar jag varför ingen av männen tar kontakt. De verkar tycka att jag ska ta initiativet, men jag har inte flirtat eller dejtat på många år. Däremot så bangade jag aldrig för att ta kontakt fore mitt långa förhållande som nu tagit slut.

Vad gör jag för fel? Jag har inte höga krav, hel, ren, rolig, omtänksam, inte använda t.ex. snus, cigaretter eller dricka för mycket alkohol. Han ska kunna försörja sig själv. Vara en vettig människa. Dvs. samma krav som jag ställer på mig själv.

Vad gör jag för fel? Jag är ingen person som söker uppmärksamhet så,  jag ligger inte runt, jag behandlar andra med omtanke och respekt. Så om killar och män kollar in mig varje gång vi möts, varför tar ingen initiativ?

 Hej

Jag är en helt vanlig medelålders kvinna som en tid tillbaka lever ensam. Skild och barnen är stora, de är på väg att flytta ut om ca 1,5 år.

Jag mår bra av att bo för mig själv två veckor i månaden. Förhoppningsvis kan jag hitta tillbaka till den glada och optimistiska människa som jag, i grund och botten, är.

Något som har blivit annorlunda är att jag inte är någon tiopoängare utseendemässigt, kanske en sjua en bra dag. Jag är inte missbildad, har okej proportioner, smal midja och större bröst än genomsnittet, ingen direkt rumpa och långa ben.

Det som jag själv ser är att jag har vackra, talande ögon och jag sköter om mitt utseende, går till frisören och klipper mig regelbundet. Jag är alltid hel och ren. Män i olika åldrar tittar på mig, det händer varje dag. Antingen tittar de på mig rakt i ögonen, vissa ler och andra inte. Andra verkar bli nervösa och sneglar på mig. Många söker ögonkontakt varje gång vi ses, antingen ler de eller så rodnar de och tittar bort.

Så jag har vackra, talande ögon, (för) stora bröst och sköter om mitt yttre, men är långt ifrån modellsnygg. Så jag börjar fundera på om män tittar på mig för att jag har lätt till skratt, jag är rolig, rätt smart chsrmig och omtänksam. Dessutom är jag rak, ärlig och jag spelar inte spel. För jag är rätt nära en tiopoängare när mitt humör är på topp. Då kan jag charma de flesta.

Oavsett så undrar jag varför ingen av männen tar kontakt. De verkar tycka att jag ska ta initiativet, men jag har inte flirtat eller dejtat på många år. Däremot så bangade jag aldrig för att ta kontakt fore mitt långa förhållande som nu tagit slut.

Vad gör jag för fel? Jag har inte höga krav, hel, ren, rolig, omtänksam, inte använda t.ex. snus, cigaretter eller dricka för mycket alkohol. Han ska kunna försörja sig själv. Vara en vettig människa. Dvs. samma krav som jag ställer på mig själv.

Vad gör jag för fel? Jag är ingen person som söker uppmärksamhet så,  jag ligger inte runt, jag behandlar andra med omtanke och respekt. Så om killar och män kollar in mig varje gång vi möts, varför tar ingen initiativ?

 Hej

Jag är en helt vanlig medelålders kvinna som en tid tillbaka lever ensam. Skild och barnen är stora, de är på väg att flytta ut om ca 1,5 år.

Jag mår bra av att bo för mig själv två veckor i månaden. Förhoppningsvis kan jag hitta tillbaka till den glada och optimistiska människa som jag, i grund och botten, är.

Något som har blivit annorlunda är att jag inte är någon tiopoängare utseendemässigt, kanske en sjua en bra dag. Jag är inte missbildad, har okej proportioner, smal midja och större bröst än genomsnittet, ingen direkt rumpa och långa ben.

Det som jag själv ser är att jag har vackra, talande ögon och jag sköter om mitt utseende, går till frisören och klipper mig regelbundet. Jag är alltid hel och ren. Män i olika åldrar tittar på mig, det händer varje dag. Antingen tittar de på mig rakt i ögonen, vissa ler och andra inte. Andra verkar bli nervösa och sneglar på mig. Många söker ögonkontakt varje gång vi ses, antingen ler de eller så rodnar de och tittar bort.

Så jag har vackra, talande ögon, (för) stora bröst och sköter om mitt yttre, men är långt ifrån modellsnygg. Så jag börjar fundera på om män tittar på mig för att jag har lätt till skratt, jag är rolig, rätt smart chsrmig och omtänksam. Dessutom är jag rak, ärlig och jag spelar inte spel. För jag är rätt nära en tiopoängare när mitt humör är på topp. Då kan jag charma de flesta.

Oavsett så undrar jag varför ingen av männen tar kontakt. De verkar tycka att jag ska ta initiativet, men jag har inte flirtat eller dejtat på många år. Däremot så bangade jag aldrig för att ta kontakt fore mitt långa förhållande som nu tagit slut.

Vad gör jag för fel? Jag har inte höga krav, hel, ren, rolig, omtänksam, inte använda t.ex. snus, cigaretter eller dricka för mycket alkohol. Han ska kunna försörja sig själv. Vara en vettig människa. Dvs. samma krav som jag ställer på mig själv.

Vad gör jag för fel? Jag är ingen person som söker uppmärksamhet så,  jag ligger inte runt, jag behandlar andra med omtanke och respekt. Så om killar och män kollar in mig varje gång vi möts, varför tar ingen initiativ?

Ska random personer stöta på dig för att du anser dig snygg? Du kan säkert vara snygg men allt detta tänk är väldigt löjligt. Dejta som en normal människa via plattformar som erbjuds.

Jag tänker att rätt många av dessa är i ett förhållande och tittar uppskattande på dig men kan/vill inte göra något mer. Sen kan det ju vara så att många tror att du är kvar i ditt förhållande. Det är ju också det här med att många män inte vill vara för på. Särskilt när just dating sker via appar det blir liksom att inte den möjligheten att stöta på  dig känns möjlig även om de tänker att du är snygg...
En fundering, var det ofta som någon stötte på dig medan du var i förhållande?

Mitt tips är i vilket fall att du försöker prata mer med de tycker är intressanta . 😊

Tycker hela texten är märkligt skriven, och väldigt mycket fokus på kroppsliga attribut som bröst och midja. Som kvinna känner jag inte alls igen mig i bilden.

Det kan ju för sig lika bra vara män som utger sig för att vara kvinnor som skriver dessa trådar ibland. Känns väldigt märkligt. Tycker tvärtom att när man kommit in i medelåldern har man mognat och lugnat ner sig. Har inte lika stort behov av uppmärksamhet längre. 

Jag skulle absolut kunna vara den som möter din blick men inte mer. Jag tycker att det är trevligt att göra det för alla och så vill jag att det ska vara. Att inte bara de som är singlar ska möta mina blickar, utan även gifta och personer som inte är attraherade av mig. Samhället blir så mycket trevligare så. I för sig älskar jag när
man växlar några ord med en främling och skrattar lite. Men det är just mötet som är trevligt. Jag vill inte något annat. Jag vill inte att kvinnor och män för den delen, ska sluta hälsa på mig i rädsla för att jag ska tro att det betyder något annat. För mig finns det andra plattformar om jag vill skapa relationer. För mig finns det inget utseende som skulle ändra mitt förhållningssätt.