Downs Syndrom, beror bara på modern?

Jag visste inte att det berodde på nåt ärftligt... Downs innebär väl bara en kromosonavvikelse, kan inte vem som helst få ett barn med det då. Eftersom att risken ökar med åldern menar jag.

Min pappa hade en bror med DS och då sa de att det inte var nån risk för att det skulle i sånt fall va på mammans sida. Men detta var ju ett tag sen..

Nej nej! det behöver inte alls bero på mamman

Vilddjure, vad har du läst? Jag läste på Netdoktor att 95% av de foster som får kromosomavvikelse blir redan i könsdelningen hos mamman innan befruktning. Alltså beror det väl mest på mamman? Därför har det väl också en direkt sammankoppling med mammans ålder. Varför jag undrar är för alla säger så olika, undrar om någon vet bestämt.

Jag har arbetat med barn och ungdomar med DS och för att få ett barn med DS KAN bero till större delen på mammans gener till skillanad från mannens. Men de procenten är få som skiljer mamman och mannens gener åt. (2-3%)

Är ingen expert men tror som ngr andra här att jag oxå hört från min mor (hon jobbar nämligen som special pedagog alltså med barn med särskilda behov) tror inte det har ngt med en förälder att göra.

Först o främst är det en kromosomavvikelse som ngn just sa sedan så om det ligger i släkten (precis som allergier m.m.) kan det lätter uppstå sådana avvikelser.

Men en helt "frisk" familj utan ngr som helst släkthistoria av DS kan få ett barn med DS.

När ägget delar sig så dupliceras kromosomerna (23 till 46) för att sedan hamna i två identiska dotterceller, men de "trådarna" som drar isär kromosomerna till vars en pol (23 vid var pol) innan celldelningen tappar sin spänst med ökad ålder hos modern. Krompsom 21 är den minsta kromosomen och det är lättare att det blir så att det blir tre kromosomer på ena sidan och 1 kromosom på andra sidan, dvs ena dottercellen har tre kormosomer av nr 21 och en cell har 1 kromosom av nr 21 (vilket är letalt, dvs den äggcellen dör)

Precis som Moa30 skrivit så kan ju kvinnans ålder påverka om man får trisomi 21. Men det finns också en "ärftlig" form av DS, och där vet jag inte om det ligger på mammans eller pappans sida, eller om det kan finnas på bägge sidor.

Det finns ju en genetisk komponent - men inte i alla fall av DS. Annars skulle man ju inte ge NUPP till folk med DS i släkten!

Det är bara ca 4% av DS "formerna" som är ärftligt sa det rör sig inte om nagon stor siffra.

Behöver jag då oroa mig när min mans halvbror (samma pappa) har en son med DS?

Ärligt talat sa tror jag inte det...men du kan ju göra Nupp Och Trippeltestet om du vill

Jag tror inte heller att du ligger i en större riskgrupp än nån annan. Kvinnans ålder är ju det man påtalar vid risk för DS. Autism anses ju oxå ha vissa ärftliga tendenser men alla kan ju få barn med både DS och autism. men viktigast av allt, de allra,allra flesta får friska barn!

När vi fick våran dotter tog dom prover på både mig ,min man och våra barn för att se ifall att det kunde va något ärftligt,men det var det inte.

Så här är det!!!!!!!!

Hos 25% av ds-barnen så beror den extra kromosomen på pappan och bland de övriga 75% på mamman. Alla kvinnor föds med ungefär lika många defekta ägg. Den största skillnaden är att en del kvinnor har större benägenhet att behålla ett foster som är "defekt" än andra, i del flesta fallen så slutar graviditeten nämligen i missfall.

Jag var 26 år när jag födde min dotter som har Downs syndrom.

Downs syndrom är inte ärftligt mer än i 4% av fallen och det ser man när man gör ett kromosomtest på barnet.

Ett litet tillägg bara: Det här med att behålla "defekta" foster förklarade vår genetiker för oss så här; Bara för att det blir en extra kromosom så anser inte kroppen att det är något fel, det är först när den extra kromosomen orsakar så stora "följdfel" som fostret stöts bort. Därför finns det t ex inga människor med trisomi-1 , alltså att man har en extra kromosom 1, för då blir det alltid alldeles för mycket fel för att fostret ska vara livsdugligt. Däremot går det att leva med en extra kromosom 21 (trisomi 21/Downs syndrom) för kromosompar 21 innehåller inte alls så mycket information som t ex kromosompar 1. Nu blir det ju ofta missfall med trisomi 21 ändå, just för att det blir följdfel, men det är alltså inte den extra kromosomen i sig som orsakar missfallet. Förklarar ju jäkligt dåligt, men genetikern sa alltså att kroppen egentligen inte bryr sig om antal kromosomer, utan försöker se till om fostret är livsdugligt eller inte. Precis som du säger mammapuh, så sa hon också att de flesta kvinnor har ungefär samma antal "defekta" ägg, men det är ju väldigt få ägg som blir befruktade (sett ur den totala mängden som en kvinna har) så därför har det faktiskt ganska mycket med tur/otur att göra om det blir något fel eller ej. Dock har man ju sett att mängden defekta ägg tenderar att bli fler ju äldre kvinnan blir, men totalt sett är ju ändå de allra flesta ägg OK, även hos äldre kvinnor.

Rubia!

Antalet ägg blir väl inte fler utan kroppen reagerar annorlunda när man blir äldre och inte riktigt kan sortera ut det som är defekt! Och visst är det så att kroppen oftast stöter bort de med störst "fel" som inte är livsdugliga men även där händer det att kroppen inte känner av det.

Mammapuh, enligt genetikern blir faktiskt antalet defekta ägg fler ju äldre äggen blir (de åldras alltså och försämras), men visst kan det också vara så att kroppen inte är riktigt med i matchen utan "godkänner" lite mer skadade ägg än när personen är yngre. Och precis som du säger, visst händer det att kroppen inte känner av ett "livsodugligt" foster utan det föds och dör strax efter förlossningen eller så blir barnet multihandikappat. Jag menade bara att det inte är så att rent generellt räknar kroppen kromosomer och stöter bort foster p g a antalet, utan det är följdfelen som är boven i dramat så att säga.

mammapuh och Rubia;
Intressant läsning, själv fick jag min son med DS när jag var 23 och nu när jag väntar barn igen, snart 40, är allt bra med den lilla.
Så trots all statistik så är det nog slumpen som i slutändan avgör.