Föräldraledig och kan inte slappna av!

Du behöver nog proffs hjälp, prata med dem på BVC om hur du känner så kanske de kan hjälpa dig vidare. Lycka till!

Men jag vet inte vad jag ska säga riktigt, det känns så futtigt samtidigt som det är väldigt jobbigt för mig. Vad kan dom göra åt det här?

Är jag helt ensam om att känna så här?

Jag kände och känner ibland det samma. min dotter är idag 2 år och jag har börjat jobba sedan 6 mån. Under tiden jag var mammaledig kände jag mig värdelös och stressad över "allt som hände därute" som jag missade.
Allt blev bättre när jag fick komma tillbaka till arbetslivet.
Jag har också ifrågasatt mig själv som mamma men har nu kommit på att jag är en superbra mamma på mitt sätt.
Jag passar inte att vara hemmafru och bara ha hem och barn att ta hand om, jag har ett behov av att få arbeta och känna mig behövd av världen där utanför.
När jag ser tillbaka på min mammaledighet så är det bara de tre första månaderna som jag riktigt njöt, de övriga kändes jobbiga.
Nu är jag gravid igen och jag och min man har bestämt att jag ska vara hemma de första månaderna sedan ska jag börja jobba halvtid.
Jag kommer att jobba på morgonen och gå hem igen till lunch.
Skojar med alla att jag ska göra en "Charlotte Perelli" denna gång.
Idag är jag avslappnad och anser mig att vara en bättre mamma och fru nu!
Tyvärr är det väldigt många som rynkar på näsan när man säger som jag gör, men det har jag också lärt mig att skita i.

Det kan nog vara därför som jag mår dåligt också. Att det är livet där ute jag saknar, det blir nog lite bättre när jag kommer tillbaka dit.
Att arbeta på halvtid när barnen är jättesmå tror jag är en bra grej om man känner att man inte pallar med att bara gå hemma, en bra lösning.

ts: jag kände likadant länge, men det gick över efter att jag hade börjat prata med en kurator, men framför allt efter att jag börjat inse att mitt barn inte var en skör liten varelse som kunde dö när som helst, utan att han mådde bra och jag kunde klara av det. Det tar vissa mammor ett par timmar att känna sig trygga i sin mammaroll - det tar andra MYCKET längre. Mig tog det ca. ett halvår.

Gör en lista på saker som du har klarat av idag! Klappa dig själv på ryggen. Du ska se att du fixar det! Och ta kontakt med bvc om du vill prata med en kurator.

kram!

Jag är lite likadan och har dåligt samvete bara för att jag är sån och inte så många andra verkar vara det

Jag har nu varit hemma med barn nr2 i nio månader och det KRYPER i kroppen, jag får inte längre nånting gjort och mest troligt är jag egentligen understimulerad och är makalöst uttråkad av att gå hemma med sysselsättningen "lego, torka mat, byta blöja, fika", jag har ändå flera vänner att prata med ofta och även grannar hemma, men det räcker inte.

Konstigt nog är föräldrarledighet nr2 lättare än den första, jag är gladare, tar dagarna lättare och försöker att luta mig lite tillbaka. Skillnaden är iofs att vi flyttat till större och att jag denna gång valt att plugga för att ha "yttre stimulans". Jag är verkligen avundsjuk ibland på andra mammor som verkligen verkar njuta av varje sekund hemma och som fasar för att gå tillbaka till jobbet - det känns lite taskigt mot mina barn att jag längtar efter att få göra något mer.

Sänk dina krav, gör små listor på vad du tycker att du ska hinna med och pricka av men lägg även in "vila" och "slappa" i listan, kanske titta på tv iallafall....eller läsa en bok. Sätt av tid varje dag eller några gånger per vecka då du gör något som inte har med "familjen" att göra. Det tog mig lååååång tid att vänja mig vid att vara "mamma" och inte kunna leva riktigt som jag gjorde innan - plus att jag hade och har vansinnigt många hormoner som lever rövare med mig jämt

Det känns bra att få höra era kommentarer, verkade så ensam i det här.

Det handlar om att jag har stora krav på mig själv och bara det verkar så taskigt mot mitt barn! Samtidigt så vet jag att jag är en bra mamma, det handlar nog inte om tvivel på det i grund och botten. Det är nog så enkelt som att jag vill bli bekräftad, få höra att jag gör något som har betydelse och det är lättare att få när man är ute i arbetslivet. Jag vet att jag har den viktigaste uppgiften i värden, att vara mamma men jag själv kommer lite i skymundan med den uppgiften och det verkar stressa mig. Det blir som en ond nedåtspiral, att jag inte vågar ta hand om mig själv utan bara mitt barn. Att få en bra balans mellan att ta hand om sig själv och barnet, vet jag inte riktigt hur det går till men det kanske kommer med tiden.
Jag hinner med hemmet någorlunda och så mitt barn. Ofta längtar jag efter de stunder när dottern ska sova, därför att då kan jag göra något annat. Det känns hemskt att tänka så, skamfyllt.

Bvc på orden där jag bor är väldigt dåligt, de hjälper inte till mycket alls. Jag vet inte ens om det finns en kurator men jag kanske borde kolla upp det. Känns bara så jobbigt.

Hur mycket egen tid har du?
Gör du något som bara du vill någon kväll i veckan då pappan tar hand om erat barn?
Det kanske är en bra början att tex träna 1 -2 ggr/vecka eller gå i någon kurs.
När ska du börja jobba igen?
Det låter som du behöver lite mer "vuxen" stimulans, få ha vuxen prat bara utan legom mm.

Ina 67: Jag har ingen egen tid alls. Försöker träna lite hemma och sitter mycket vid dator, pratar med vänner i telefon men tar mig extremt sällan ut för att göra något för mig själv, rättare sagt aldrig. Men det känns svårt eftersom min man jobbar så mycket och jag har huvudansvaret för dottern. Det finns inte så mycket kurser där jag bor, då måste jag åka flera mil och det tar sådan tid.
Jag kommer att återgå till jobbet till hösten, så det är ganska lång tid kvar. Det stämmer nog som du säger om vuxenstimulans, jag får försöka ta tag i det på något sätt.

Försök få till en dag/kväll per vecka då du får göra vad du vill.
Även om din man jobbar mycket så är det hans barn med och han behöver också få ta det ansvaret.
Ta upp det med honom, jag tror att du skulle må mycket bättre. Sedan vad du gör spelar inte någon större roll, om du tex tränar, är hos en kompis och fikar, tar en lång promenad på 2 tim.
Om möjligt bestäm en fast dag, att tex onsdagar ska du ha egen tid från kl 16.30 och då får din man vara komma hemma tills dess. Du har rätt att ställa krav, och särskilt som du mår dåligt.
Kämpa på!