En glimt av mitt liv

*kram* (Vet inte vad jag ska säga..)

Hej !

Vet ej vad jag ska säga men jag vill ge dej och dina barn en stor kram.
Det är väldigt svårt för mej att förstå vad det är du går igenom.
Jag blev illamående när jag läste hur du har det, rädslan och ovisheten om vad som ska hända. Jag hoppas att du någon gång kommer att kunna leva så normalt som möjligt.
Jag tycker att du är väldigt stark som orkar skriva och berätta för oss här hur du har det.

*kram*

usch stackare!!!!

vad tråkigt att höra..vilken skräck för dig
vad duktig du är som gjorde dig fri från honom..måste barnen ha kontakt med honom?? även om det är deras pappa...

kan du inte få skyddad identitet? bor du långt från honom?? kram

Åh så hemskt vet heller inte vad jag ska säga..har du anmält honom? fast det tar väl sån tid innan polisen gör nåt kan jag tro.

Kram iaf hoppas verkligen du får riktig hjälp snart!

stackare, kan inte ens föreställa mig hur du måste ha det, samtidigt blir jag så arg för det är inte rättvist att man ska få hela sitt liv förstört pga att man råkar träffa en person som sedan visar sig vara en annan.. kan inte tänka mig ett hemskare straff... Sköt om dig och jag hoppas verkligen att du en dag ska känna dig fri.

Från TS

Han är anmäld och dömd för mordhot..han slapp nätt och jämt fängelse, men fick betala skadestånd, samhällstjänst samt vilkorligt...

Barnen är hos honom exakt så mycket att han inte behöver betala underhåll....

Han har ju inte hotat dom så de har kontakt med honom... jag har funderat på att söka ensam vårdnad, men det innebär en ny rättegång med honom där..... tom pappor som utövat incest får ju träffa sina barn...

..han har hotat igen...om jag anmäler igen hamnar han i fängelse...tror inte att jag orkar med det dock...ännu mera polisförhör och en ny rättegång...

...barnen mår pyton av det också...

...jag vill bara leva i lugn och ro...utan att vara rädd....

Just nu mår jag ändå ganska bra...men jag glömmer _aldrig_ känslan när man är övertygad om att man ska dö....

Berättelser som din gör mig så fruktansvärt upprörd och får mig att känna en sådan vanmakt.
Absolut ingen skall behöva uppleva det du har genomlidit. Jag vill bara sända dig värmande styrkekramar & tala om att det i alla fall är gott att höra att du lever i ett nytt förhållande - som jag hoppas präglas av ömsesidig respekt, trygghet och kärlek...
*Önskar dig all lycka till i framtiden!*

Jag har inte ord för hur mycket jag lider med dig! Vilken vanmakt du känner kan jag inte ens föreställa mig. Jag kan bara säga att jag önskar dig all lycka i livet och hoppas att denna obeskrivligt hemska människa försvinner ur ditt liv.
Kram
Linda

Och tre barn med den mannen....varför? Det är sådana här historier jag nog aldrig kommer att förstå mig på i hela mitt liv????

Men underbart att du har kommit loss till ett bättre liv. Njut av det och hoppas verkligen att du hittar livsglädjen igen!

Jag vet inte vad jag skulle göra, flytta från Sverige antagligen.

Bimsan:

Tre barn..ja...det var innan jag fattade vilket psykfall han var....

...jag gjorde mycket som ni skulle tycka var idiotiskt...bara för att göra han glad och lugn.....

det enda du kan göra är att anmäla anmäla anmäla osv osv........

går du hos psykolog? dom är toppen att flippa ur hos (ta det rätt nu)

sen så en liten info om ensamvårdnad......bara onödigt bråk då han inte tydligen gör barnen ngt.......och trots att man har ensam vårdnad så har han rätt till umgänge........ tyvärr.

antar att du har besöksförbud på honom osv osv.......

mitt enda råd är att hur jobbigt det än är så måste man orka för barnens och sin egen skull, och anmäl den jäkla skiten varje gång.....

TS här:

Ang ensam vårdnad..jag vet att han får ha umgänge, men jag skulle kunna sköta allt själv utan hans medgivande. Han vill inte ens att vi skulle fortsätta gå till BUP med barnen (de har vart med om alla hot) och då får dom inte göra det Det är ju naturligtvis inget synd om barnen enl honom, det är ju jag som är dum i huvudet...

...nu orkar jag ju ändå inte med en rättegång till....eftersom han vet att barnen är viktiga för mej så gör han allt för att djävlas...

...jag har gått hos en underbar kurator, men hon var tvungen att sluta...känns väldigt jobbigt att börja om hos en ny...

.....ibland undrar jag om jag drömt allt....detta kunde väl inte hända MEJ....det här är sådant man läser i tidnigen eller ser på tv....

....det jag faktiskt funderar på att göra, är att skriva ner allt som hänt och försöka få publicerat i någon tidning....

...jag vet ju att jag inte är den enda....

Nej, du är verkligen inte den enda, och du är dessutom en som har tagit sig loss och börjat leva igen. Det är starkt, det är stort och det är värt all beundran.

Själv har jag aldrig upplevt hur det är att vara i din situation, men jag har haft en del tråkiga erfarenheter i livet. Jag har hanterat dem genom att uttrycka mig på alla sätt som har känts bra. Terapi, skrivande, målande, fysisk rörelse-allt som låter en öppna upp själens mörka vrår och släppa ut skuggorna, och låter kroppen slappna av när psyket går på övervarv.

Vill du skriva-gör det! Det kan funka bra ihop med samtalskontakten och man kan plocka upp de känslor som kommer fram medan man skriver och arbeta aktivt med dem.

Jag håller tummarna för att din nya kontakt så snart som möjligt blir ett lika bra stöd som den gamla, det är ju så viktigt att personkemin stämmer. Våga byta kurator om ni inte får tillräckligt bra kontakt och var rädd om dig, du och barnen är värda den bästa hjälp som finns att få!

törs man fråga om mannen är från sverige (därmed säger jag inte att svenska män inte kan agera på detta vis) eller anklagar någon mig då för att vara rasist...................

Saknar också ord för det du beskriver.
Men vore det inte skönt för dig att gå till någon och prata ändå? För även om du känner att du trivdes bra med din förra kurator som slutade och att det är jobbigt att börja om igen, så är det väl ändå bättre än att inte prata alls eller? Tycker så synd om dig som ska gå och känna så här och hoppas verkligen att du kan få hjälp och stöd av någon, vare sig det är en vän du kan prata med eller en "yrkespratare". Många varma kramar!

Mitt ex är svensk och dessutom rasist.....

Låter som att det är mitt ex....usch, jag lider med dig. Mitt ex är inte våldsam iof men psykisk misshandel under 10 år...jag känner mig aldrig säker, han vet ALLT jag gör på nåt konstigt sätt, känner mig alltid övervakad och han njuter av det...han har kompisar ute som rapporterar till honom om dom sett mig nånstans. Det är sjukt....men svårt för en utomstående att förstå, som inte suttit i den sitsen. Det är inte så lätt att strunta i det, eller anmäla...eller ens lämna honom (när man är kvar). Det kan vara såna hot med i bilden att man hellre står ut...
Men han säger att det är HAN som är offret och att HAN blivit så illa behandlad under alla dessa år...han har minsann aldrig gjort fel...helt och hålletr mitt fel.

stryke kramar i massor ! ! !

Vilken förebild du e för andra. Kram till er