Hur klarar ni som är ensamstående er vardag?

Jag har en himla tur som har en mamma som ställer upp med avlastning ibland Vet inte hur jag skulle klara mig annars.

Tvättmaskin har jag i lägenheten.
Tösen min får vara med i badrummet när jag duschar på morgonen. Blir snabbduschar
Shoppa kläder till sig själv? Haha det gör man aldrig
Jag tränar en gång i veckan och då är min mamma barnvakt, annars hade inte det gått
Om jag ska på läkarbesök där det inte inkluderar att jag ska klä av mig tar jag med mig dottern.

Förstår inte hur man klarar sig utan någon som helst avlastning? Stackars dom som har det så

jag har tur som har en mamma som min.....
Fast jag väljer oftast själv att inte ha någon avlastning..... även om det ibland hade varit skönt, så é det inte andra som har valt att föda honom.....
Jag var mogen nog (enligt mig själv då) att skaffa barn, då ska jag vara mogen nog att ta han om det oxå.....
det finns ingen annan som kan fixa det åt mig, man vänjer sig!
Skulle jag någon gång lämna han till mamma o pappa över natten, så vet jag inte var jag ska bli av......
ska jag ut o festa, sover jag alltid hos mina föräldrar så jag iaf är i samma hus som han......
som sagt man vänjer sig!

Löser sej det gör det alltid. Jag har ingen form av avlastning och har 2 barn på 6 och 8 år. Fy fan vad jag längtar efter en sovmorgon men den kommer intalar jag mej själv hela tiden.. Handla till mej själv är det inte till att tala om.. Men något jag är livrädd för är om jag skulle bli sjuk.. Gud förbjude. Då vet jag inte hur det ska gå.. Det är tungt men man kan för att man måste.. Har inget val.. Men visst längtar jag efter lite egentid som att ta en öl skulle smaka fint..

Jo en sovmorgon skulle sitta fint, har 2 barn under 3 och är för närvarade glad för all sömn jag hinner få mellan nattamningar och nattskräck, hinner knappt blunda innan dottern står där vid halv sex tiden och vill ha välling.. Annars kan man väl säga att allt går men utan avlastningen från mamma så hade det varit mycket tuffare!

Jag är ensam med min dotter som är 3.5mån. Allt går, det måste det ju göra. Men helt lätt är det inte! Jag antar att vissa saker blir lättare när hon blir äldre och andra svårare.... Jag har en mamma som bor ganska nära som kommer till oss ibland (högst en kväll i veckan) och då brukar jag gå ut och handla mat, ENSAM! Eller ta ett bad, ENSAM!!!
Allt annat löser sig.....
Träning blir det inte mycket av....
Inhandla kläder, nja, jag har kommit på det "braiga" med att handla först och prova sen Om det inte passar när man kommer hem så får man åka och byta/lämna tillbaka.
När jag gick till tandläkaren så var den snälla tandsköterskan barnvakt
Tvättmaskin har jag i lägenheten tack och lov
Det största problemet kommer när jag ska börja jobba igen. Arbetar på sjukhus på kvällar och helger, vem ska ta hand om min dotter då???? MEn som sagt,allt löser sig!

Jag förstår inte hur ni orkar...

Jag avundas eran ork, eran förmåga att få allt att gå ihop!

Massa massa styrkekramar till er ensamma, starka!!

Jag förstår inte heller hur ni ensamstående får det att funka!? Jag är djupt imponerad över er alla

Man har ju inte så stort val Det MÅSTE funka.

Man har strategier för allt! Det gäller bara att tänka efter före. Jag vet hur jag har suttit och sett min fd svägerska bli servad när hon ammar och tänkt HERREGUD! Service är inte att tänka på när man är själv. Man tänker efter före vad man behöver för allt tänkbart som kan tänkas uppstå. När min son var lite mindre tänkte jag ut i detalj hur jag skulle ta mig till tvättstugan o tillbaka med honom och alla grejer på absolut smidigaste sätt. Samma sak med att duscha och handla. "LInastrumpan" har ett bra exempel på en strategi för att handla kläder och gå till tandläkaren Det enda som är kört när man inte har avlastning är egen tid. Jag har min mamma i en annan stad och har begränsad tillgång till barnvakt så att göra saker på egenhand är det ont om. Jag längtar efter att gå ut och ta en öl, festa, flirta och...!!

Funkar hyfsat.
Har min underbara familj som alltid ställer upp om dt krisar sig.
Har även en underbar väninna som kommer så fort jag ringer

Det går bara man vill.

Men på ett sätt finns det också sånt som faktiskt är lättare när man är ensam. Det är bara du själv som finns där som vuxen, alltså kan du inte gå och hoppas och tro att någon annan ska göra saker. Man slipper de där små vardagsgrejerna som gör att man går och irriterar sig på någon annan. Man är ensam och man vet det och rättar sig därefter.

Jag är en ensamstående med fyra barn i åldrarna 5 månader - 8,5 år och har barnen på heltid. Avlastning har jag inte, men det går jättebra. Vi gör som vi vill, när vi vill och hur vi vill utan att ta hänsyn till någon annan vuxen.

är man två från början så är det säkert svårt att förstå hur man kan klara av det själv men är man själv från början så har man ju vant sig.

det mesta går ju.. i ofs har jag nära o kära som gärna hjäler till så mycket de kan. Men träna? Nä, det får jag helt enkelt låta bli. Handla kläder mm, ja, det blir inte så ofta det heller.. o helst gör ja de då om jag har någon kompis som kan följa med.
Går till tandläkaren.. det händer ju inte så ofta, så det går att lösa.. Man får helt enkelt hitta små lösningar till allt, det går, bara man vill. Det lovar jag

låg förresten i maginfluensa förra veckan, först lilltösen, sen jag. Det var mindre kul. Men det gick det oxå....

Jag har som tur är min ena brorsa som ställer upp när det krisar sig. Men har haft långa perioder då man knappt har haft nån hemma alls. Blir jobbigt, men det går.
Jag har vart själv mä min son sen han föddes....har man aldrig testat att vara två föräldrar så vet man ju inget annat.
Min son har blivit väldigt självständig å det är en stor hjälp =)
Det som är negativt är att alla verkar tycka att man kan säga vad man vill om ensamstående föräldrar...finns inget värre än sånt folk!

Som ensam kan man känna att man inte har rutin på nånting...allting känns rörigt. När jag sen började tänka efter så har jag en väldig rutin.
Alltså jag kom på att jag gör allt i viss ordning och på visst vis på morgonen...vid middag...bad...läggdags m,m

Typ sätter vällingen på värmning i micron och byter blöja under tiden, lägger honom till att äta flaskan medans jag tar det den lilla flickan och gör iordning...serverar sen frukost till de båda flickorna och tar sen och fixar färdigt pojken med tänder, kläder och så...och så fortsätter det till vi går ut genom dörren.

Sen har jag ju också en jättesnäll hjälpsam mamma.

Man har ju inte mycket till val

Men jag har ju en supermamma som alltid finns när vi behöver henne! Så när jag behöver barnvakt en stund ställer hon upp! Jättetack snälla mamma!

Ja, tack alla Mormödrar som hjälper till! Vad hade vi gjort utan dessa fantastiska kvinnor! Jag har världens bästa mamma! Kan verkligen inte förstå hur dessa super mammor får ihop sin vardag, alla de som INTE har hjälp av sin egen mamma!

jag är inte ensamstående, men maken är pilot och jag bor i Brasilien, lååååååångt ifrån all familj, så jag är mycket ensam, och det är mycket planering samt uppfinningsrikedom som gäller. Lillan hänger med överallt, och hon får en sjuhelsikes social träning. Men hade jag inte min städhjälp tror jag att det skulle vara jobbigare... Jag har ammat hos tandläkaren i tandläkarstolen, haft lillan sittandes på bröstkorgen och lekt med mitt ansikte hos gynekologen osv. Allt går och för det mesta funkar det bra, gäller att ha en positiv attityd tror jag. Sen finns det ofta frivilliga tillfälliga barnvakter lite överallt, gäller bara att våga utnyttja sina bekanta!

Snowflake: Dito, bor i Hongkong och min make ær oxå pilot så det blir många ensamma dagar och nætter fast trots allt så har man ju mannen hær nær han ær ledig.

Jag beundrar verkligen er som klarar det helt sjælva men som någon skrev att man har ju inte så mycket till val, det ska ju klaras av...

Kramar Vicky