Min dotter höll på att födas i vecka 33 och i vecka 34 när jag var på hemväg efter att ha varit inlagd, bestämde jag mig för att nuta fullt ut av min graviditet, eftersom jag inte visste när den skulle ta slut....
Jag njöt och njöt och önskade att jag skulle få vara gravid länge till, men när Lilja sen föddes i 37+2 hade jag inte njutit färdigt. Trött på att vara gravid, vad var det liksom?
Fler?
förra graviditeten kände jag likadant.
gick över 12 dagar. men njöt fullt ut. och tog hand om mig själv.
hade en underbar graviditet och förlossning.
ville börja om när min dotter var 6vek. fick nöja mig ett år. är nu i v 26 och denna gången går veckorna såååååå långsamt. men jag längtar och ser fram emot förlossningen så, nog därför.
men denna gången planerades det och jag väntade och väntade på grav.test (3st innan det gav utslag) så man har ju vetat längre denna gången. plus att BF blev tillbakaflyttat.
15 vek kvar känns som en evighet - men det är nog bara jag som är otålig, hihi.
men det är inte lika lätt att ta hand om sig själv nu. man har en liten som kräver sitt, bl a en hel del lyft, mindre nattsömn och mitt jobb är mycket stressigare denna gången.
tyvärr är inget som FÖRSTA graviditeten! man är ju inte i samma form heller direkt 
men jag är SÅ stolt över min fina fina tjocka mage!
det är ju bara SÅÅÅÅÅ underbart!
ska fortsätta att njuta rejält för det blir inte fler barn.
//h
Jag nöjt också av att vara gravid blev aldrig trött på det. Jag hade kunnat vara gravid ett par veckor till samtidigt som jag självklart längtade efter min lilla bebis. Kanske hann jag aldrig bli trött eftersom jag visste när Saga som senast skulle vara född fick tid för igångsättning på bf pga tillväxthämning.
Jag njöt också! Inte hann jag tröttna heller 
Dottern föddes i v. 38+0 och jag blev väldigt överraskad. Hade jobbat som vanligt hela dagen, på kvällen gick vattnet och sedan är hon född kl 03!
Tyckte att det gick så himla fort. Sonen föddes i v 36+6 och jag var definitivt inte trött på att vara gravid på det sättet. Det jag var trött på var att vara sjuk, lyckades få kemisk lunginflammation (sambon skulle måla om toan)och sov inte på två veckor så när det då var dags var jag SKITTRÖTT!! Annars hann jag inte tröttna, gick bara upp 5 kg så jag var inte ens stor och tung.
Jag tröttnade inte. När förlossningen startade 5 dagar över bf kände jag mig inte alls redo, jag älskade ju att vara gravid
Jag tyckte jättemkt om att vara gravid. Saknar det nu även om jag är glad att lillfian äntligen är här =). Hon föddes i v 39+5.
Sonen föddes 6 dagar över tiden och jag njööt oxå! jag kände mej aldrig så stor och klumpig! nää det var bara hääärligt! trots att jag hade världens foglossning!
En till här! Jag jobbade tills fyra dagar innan hon är född (i 39+1) så jag hade tänkt att hon skulle vänta någon vecka till så att jag hann baka, städa och greja i ordning hemma först. Jag hade aldrig några graviditetskrämpor, inte en verk innan vattnet gick och gick bara upp 6 kilo, så jag var inte tung.
Det var ju hur lugnt som helst att vara gravid, jämför med hur det är att ha en snart ettåring, som springer runt, klättrar i trappor och river ned allting :-0
jag tröttnade inte dottern kom i v 40+0
denna grav är ja redan trött på o va gravid o ja är bara i v 17
Jag hade tröttnat när jag va gravid...men nu i efterhand önskar jag att jag vart gravid lite längre trots att jag gick 7 dagar över bf...Fast jag njöt till fullo under hela tiden, kunde inte sluta kolla på magen i spegeln för att inte glömma bort den.... :)