• Anonym

    Hur fixar man leva med tjej med barn?

    Mitt problem är nog vanligt. Min tjej, numera ex/strul har två barn, 11 och 4. När vi träffades var fyraåringen ett. Pappan är white trash upphöjt i fem och tar inget ansvar. Bråkar om pengar och skiter i att hämta barnen varannan gång när det är hans helg (var 14:e dag).
    Min flickvän umgås med ganska ointelligenta och misslyckades människor. Själv har hon, tycker jag, en hel del potential. Ordningssam och superbra mamma. Jag har väl också delvis fixerat mig vid att hon ser så outstandig bra ut. Och då menar jag outstanding. Finns verkligen ingen (INGEN) annan som ens väcker den minsta känsla inom mig.
    Nu till problemet: Vi har ju aldrig chansen att upptäcka gemensamma intressen, umgås med vettigt folk mm. Hon kan sitta dag ut och dag in och bara titta på barnen som leker. Den minste är hyperaktiv och lite jobbig, och hon kan/vill inte koncentrera sig på nått annat.
    Varannan helg är det bra och så. Då är hon intresserad av annat än barn. Men annars kretsar allt kring detta.
    Jag tycker det är jättefint att hon är så bra mamma. Och det ska gå först. Finns så många kassa föräldrar där ute.
    Men måste familjeliv verkligen vara så inihelvete tråkigt??? Måste man vara så ointresserad av allt annat. Inga hobbys? Inga förströelser man tycker e kul? Inga ambitioner, annat än vara en god mamma.
    Visst, om hon trivs så ska hon leva så. Men hon vill på alla sätt att vi ska vara tillsammans. Jag försöker förklara hur jag känner, men inget händer. Hon bara säger, att så är det ha barn. Och att det är mig det är fel på, som inte vill bli vuxen.
    Till saken hör att jag är 30 år och nog visst vill ha ett eget barn eller två.
    Jag tror mer det är olikheterna: (jag jobbar hårt, har mycket stora mål, är intellektuell - men ganska hopplös på ordning och reda, rutiner mm) Medan hon är praktisk och rutinbunden är jag spontan och oorganiserad, medan hon lever för barnen lever jag mest för att nå framgång och ha roligt i livet, medan jag tycker det är viktigt att sträva uppåt på alla fronter är hon nöjd med det lilla).
    Jag tycker verkligen mycket om henne, men jag vill bara inte åka till henne, för jag vet att det blir skittrist. Jag vill umgås med folk, diskutera, göra mysiga saker... Inte sitta en hel eftermiddag och bara stirra för att sen glo på teve och lägga sig. Varje gång vi ses nästan. (Dock, när vi har gjort saker som är stimulerande (typ två dagar i månaden) har vi jättekul.

    Det låter inte kul va? Och ändå kan jag inte gå vidare och släppa. Som förgjort. När vi är ifrån varann kan jag inte släppa henne. Och jag är jättestolt över henne när vi är ute ihop och tycker väldigt mycket om barnen. När hon har barnen har jag roligare med dem än med henne ibland. För hon är liksom inte mottaglig och öppen för nått då.

    Nån som känner igen sig? Nån som varit i min sits, eller nån mamma som har råd?

    Kan man påverka någon att vilja intressera sig för annat än barn? Hur gör man isf, för jag lyckas inte med några argument.
    Eller är det bara jag som så desperat vill att nått ska funka, fast det är dömt att misslyckas.

    Börjar bli desperat på mig själv. Stått och stampat och ältat detta i tre och ett halvt år. Tar knäcken på mig. Kommer ingen vart.

    Tack på förhand

  • Svar på tråden Hur fixar man leva med tjej med barn?
  • My Lovely Little Lumps

    vill bara börja med att säga att det hon säger att det är fel på dig för att du vill hitta på saker att hon har fel där.
    asså bara för man skaffar barn ska inte allt kretsa runt barnen man måste faktiskt ha ett eget liv med. man borde hitta på saker ha kul med.
    jag skulle bli galen om jag alltid måste sitta och passa på barnen och aldrig hitta på något kul asså visst man kan hitta på roliga saker med barnen men jag måste hitta på roliga saker med min sambo med dels för jag vill det själv, dels för jag tycker att barnen kan ha kul med ex farmor och farfar, dels för att man inte heller villa tt sambon ska tröttna (missförstå mig inte på den punkten)
    men vad vore mitt liv om jag bara satt o glodde på mina barn typ jämt fy vad boring.
    vet docxk inte vad du ska göra sorry

  • Birgitta2

    Jag har själv varit ensam med barn och sen träffat kille. De har fått ta paketet. Har man yngre barn, och dessutom ett som är mycket aktivt, så tar det oerhört mycket tid och ork. Den tid man har över orkar man bara pusta ut, titta på TV, läsa en bok osv. Hennes intressen har antagligen fått stryka på foten, och om hon väl får tid att utöva dem, så har hon inte ork.

    Ungarna går före allt!!! Mina intressen innan barnen, var resor, djur, jobb, nattsudd, bio, dans. Alla intressen utanför hemmet var out of the quiestion. För det första saknades ekonomin till viss del, för det andra saknades orken, och för det tredje var man tvungen att skaffa barnvakt och planera flera veckor innan.

    Jag förstår din tjej till 100% för jag känner att jag nog var väldigt lik henne. Barn,barn barn...det var det som gällde. Och så jobbet då. Och så städ. Handla. Laga mat. Städa igen. Leka och umgås med ungarna. Isäng med barnen. Pusta ut. Man orkar egentligen inte mycket mer.

    Hur du skall göra vet jag inte, men försök se det från hennes sida. Se hur mycket hon gör i hushållet, jobb och barnen. Hur skall hon orka med att se till dina och sina intressen också?

  • Blåkråka

    De grejjr du vill göra är det sånt som man kan ha barnen med till? Menar att visst kan man göra saker även om man har barn, men inte vad som helst + ekonomin styr. Känner några ensamstående mammor som har hobbysar men utövar dem inte pga ekonomin.

  • Bo Peep

    Oj oj det där låter tufft. Ni verkar vara på helt olika ställen mentalt. Hur kan man jobba kring det? Ni bor inte ihop förstår jag. Skulle det blir skillnad då? Jag vet av egen erfarenhet att som ensamstående mamma är man så fokuserad på barnen hela tiden att man glömmer bort sig själv, att man inte bara är kvinna. Din tjej är ju med barnen nästan hela tiden. Och hon verkar vilja ha det så? Har ni pratat om det här? Hur ser hon på dig? Som en potetiell sambo, eller trivs hon som det är? Min sambo har inga egna barn och jag var livrädd över att flytta ihop med honom och att det skulle påverka barnen negativt. Det har gått skitbra, och mitt liv har fått en balans som det inte hade när jag var varannan vecka mamma och varannan vecka flickvän.

    Jag har egentligen inga råd att ge, mer än att kommunikation är a. och o. Det krävs en förändring i båda era liv, så att ni kan få något gemensamt. Som det är nu är det bara på hennes villkor. Kan hon kompromissa med det för att behålla dig i sitt liv? Hmmm, jag vet inte om det här var till nån hjälp direkt, men jag känner med dig. Ska fundera vidare och se om jag kan komma med nåt vettigare...

    /BP

  • Sommaren22juni1979

    Jag lever själv med en man som inte är pappa till mina barn.
    Det är inte lätt för varken dig eller för henne..
    Jag kan inte svara för vad du kan göra .. för att få henne till att ha lite mer skoj .. alla är vi olika .
    Mina barn samt min make är nr ett för mig..
    skulle inte kunna vara utan någon av dem..
    Men det är viktigt att man får tid för varandra med utan barnen .
    För mig är det en lyx att kunna sminka upp mig och klä mig snyggt för då märker jag på min make hur han blommar upp.
    Kanske det är det som är problemet för henne att hon inte vet hur hon ska kunna blomma upp utan att få skuldkänslor..
    Jag hoppas att du kommer få en ide som får henne att växa i rollen som kvinna .. för mamma är hon väldigt bra på känns det som..
    Ta barnen o få henne till att gå till frissan eller umgås med sina vänner..
    Låt henne känna att barnen är en del av dig med trots att det inte är dina .
    Håller tummarna för er iallafall .. kram

  • Aaliyah

    Hörru; är du tillsammans med din tjej av något annat skäl än att hon är snygg?

  • jennypennypannkaka

    Väldigt intressant tråd. Har själv träffat en kille som har samma "problem" som du. Förstår att det inte är lätt att helt plötsligt byta från ett impulsivt liv där man kan göra vad man vill, när man vill, till ett liv med en massa ansvar. Man ÄR mer bunden när man har barn. Men det betyder ju inte att man måste sitta hemma och titta på TV varje kväll.

    Känns lite läskigt att du velat framoch tillbaks i tre och ett halvt år.. Jag är irriterad för att min karl inte bestämt sig än, efter bara 6 månader.. ;)

  • Family 5

    Jag tycker det låter som en supermamma. Och egentligen så låter hon som den perfekta flickvännen med. Kan förstå att du tycker det är tråkigt men samtidigt så tror jag att jag vet hennes tänkande.

    Du skriver att du vill ha roligt. När man har 2 barn så är man rätt bunden. Helst om den biologiska inte bryr sig och har dem mer än varannan helg. Och det kan kännas påträngande för henne att föreslå att ni ska ta med barnen när du föreslår nåt roligt. Säg att det är OK att dom följer med. Du skriver att hon inte har några hobbys. Erbjud dig att passa barnen en kväll i veckan, säg till henne att hon ska ägna den tiden åt att simma, gymmet, salsa kurs eller vad som helst. Får hon göra nåt för sitt välmående så kanske hon mår bättre själv och blir gladare. Det där med att sitta hemma och kolla på tv och sen sova. Ja så ser familjelivet ut för oss alla i stort sett. Det är ingen dans på rosor att vara familj. Det tror jag att du kommer att märka den dagen du själv har ett biologiskt eller du väljer att leva tillsammans under samma tak som dom.

  • Aaliyah

    Är det inte rätt nedlåtande att skriva om någon att hon "har en hel del potential"?

  • Anonym (mamma)

    Hej!

    Tyvärr har hon nog rätt. Så är livet att ha barn. Frågan är vad kan hon göra annolunda?? Hon är ensamstående mamma. Jag vet inte vad hon har för socialt nät men det är väldigt många som inte har någon som kan sitta barnvakt en kväll.
    Hon har säkert många andra intressen än barnen men hon har lagt dem på "hyllan ett tag". Att drömma om annat som hon inte kan göra för stunden är för plågsamt och hennes fokus skulle minska för barnen och därmed så blir allting "halvdant".

    Från en annan ensamstående mamma.

Svar på tråden Hur fixar man leva med tjej med barn?