Omtänksam eller egoist?

Vadå; det är väl upp till dig själv hur du väljer att kategorisera dig?

Aaliyah jag frågar inte vad jag tycker, jag undrar vad ANDRA tycker

Jag tycker i mångt och mycket att det handlar om sunt förnuft. En människa med ett normalt känsloregister har av naturen omtänksamhet i sig. Sen kan man visa omtänksamhet på olika sätt men för mig handlar omtanke om att se andra, se deras behov och deras känslor. Det handlar också mycket om att ge och ta. Mitt motto är att behandla andra som jag själv skulle vilja bli behandlad i samma situation.

hjälp vad svår fråga!!!

Ska fundera lite men jag återkommer med svar *ler*

Jag tycker att många är omtänksamma av egoistiska skäl. De vill ha tacksamhet i gengäld. Var detta OT eller svar på lite av din fråga?

Karate, vet inte om det var ett svar, men en intressant synpunkt iallafall!

Jag är omtänksam av egoistiska skäl, för att jag inte gillar mig själv om jag inte är omtänksam. Inte för att andra ska tycka om mig, utan för att jag VILL identifiera mig som en omtänksam och sympatisk person.

Jag tycker att om man är omtänksam i 66,33 procent av fallen är man en omtänksam människa.

Var du ironisk nu Aaliyah? Jag önskar att jag skulle få seriösa svar i tråden.

Nej, jag är allvarlig.

Omtänksamhet är kanske alltid bara en egoistisk handling egentligen. Lika som sorg på något sätt. I alla fall i vissa fall.

Om t ex min släkting som är 90 år dör. Han/hon har länge varit trött på livet och har nästan längtat till den dagen han/hon somnat in. Om jag då gråter och känner sorg när den personen går bort är det då inte bara av egoistiska skäl, eftersom jag ju blir ledsen för att personen inte finns i mitt liv inte för att det är synd om personen som har dött.

Jag förtydligar:

Jag gråter alltså för att jag tycker synd om mig själv inte för att jag tycker synd om min släkting. Han/hon har ju fått som den vill.

Var mitt seriöst nog?

En människa är väl sällan alltigenom ond eller god.  Egoistiska är vi alla från och till och tur är väl det för om vi inte tänkte på oss själva ibland skulle vi inte tänka alls.

Omtänksam är man oftast mot de man förstår bäst och kan känna empati för.

Där är det många människor som missuppfattar sorgen.

Sorg är och ska vara egoistisk! Sorgen är till för de som mist någon, inte den som lämnat. Man sörjer för att förlika sig med saknaden man inte kan acceptera. Därför är sorgen också individuell och man kan varken tvinga fram den eller skjuta undan den. Åtminstone inte för alltid.

Försöker man hoppa över sorgarbetet, som jag gjorde när min pappa dog, så kommer den och slår dig i nacken ändå när man minst anar det.

Så för sjutton gott folk! Ha aldrig dåligt samvete för att ni är ego i er sorg! Det är naturligt!

Man bör lära sig att vara egoist för att kunna vara omtänksam!

Jag vet iallafall vad en egoist är, det är en såndär jäkel som låter andra göra, det hon själv ska göra.
med rent samvete!