Tröst för alla Er som kämpar på
Jag brukar vara inne på detta forum ibland och känner såååååå för att som kämpar med något som innan man ville skaffa barn tog för självklart eller i varje fall inte tänkte på så mycket. Fick min son 1996 då jag var 29 år, han kom till på första försöket i princip. Sedan kom vi på 2001 att vi nog skulle skaffa ett syskon, det blev inget.... Inget fel kunde konstateras, vi har börjat tänka att det blir väl inget så det får väl vara då... Så helt plötsligt en vecka innan min 39-årsdag, så testade jag positivt, helt otroligt, efter mer än 4,5 år, så ge inte upp, helt plötsligt så händer det. Är nu i vecka 7 + 4 och hoppas att allt går bra. Är lite nervös då man inte är helt ung längre
