Fördelar/nackdelar med ADHD-diagnos?

Jag tror att en eventuell diagnos i de allra flesta fall är till hjälp. En utredning visar på barnets svårigheter, men även på resurser och styrkor. Den hjälper skolpersonal att bemöta barnet på ett bättre sätt och ger en förklaring till det som inte fungerar.

Man börjar med en sk basutredning i skolan, vilket innefattar en psykologdel med testning, en pedagogdel, även läkardel, tror jag. Om det behöver göras ytterligare test kan BUP kontaktas och fortsätta utredningen.

Hoppas allt ordnar sig för er!

För oss var det bara till hjälp. Med så klart att när barnen sedan blir större så är det inte så roligt för dom att dom har en diagnos. Men vad är bäst? För hos har det varit att få rätt hjälp till våran dotter och att andra föräldrar har vetat om det, det har liksom underlättat. Men så har vi biten somär jobbig för dottern.. VARFÖR JAG osv. Men där får vi ju som vuxna runt henne stöta å prata m.m.

Vår (snart 5 år) ska påbörja sin utredning snart. Vi tänkte att oavsett utredning eller inte är han redan stämplad som SKITjobbig, stökig, bråkig och våldsam. Inte ens mormor eller nån annan orkar med honom. Han ÄR redan stämplad, med diagnos (om han får det) kan man ge dem en förklaring på VARFÖR han behöver extrahjälp med en hel del saker. Varför han inte funkar som andra i hans ålder och varför han inte får äta vad som helst mm. Men det är så vi tänker.

Min son är nu 13 år och har diagnosen ADHD. Det underlättar för honom i skolan, där han har assistent. Vi får vårdbidrag....
och framför allt så känner han sig annorlunda och vet nu varför. Det gör att vi kan tackla de problem som kommer på ett helt annat sätt, kan diskutera med honom och förklara.
Men för att få hjälp i skolan så underlättar det mked en diagnos och att man är en jäkligt påstridig förälder som kräver hjälp till sitt barn!!!!

Jag tror att det finns mycket bra med en diagnos, tyvärr tror jag att det sämre ligger hos viss personal. När jag gjorde praktik sa läraren till mig vilka som hade DAMP/ADHD och vilka som var inne för att få diagnos.
Innan jag fick träffa barnen gick hon igenom alla problem och diagnoser med mig. Inte helt rätt.
Har även hört vissa som jobbar på skolor anser att det kommer bli SÅ jobbigt med en elev som är bokstavsbarn att de glömmer lära känna eleven/barnet först.
Alla bokstavsbarn är inte utåt agerande. Prata med läraren i skolan och fråga om dessa uppgifter om diagnos får lämnas till ny lärare via dig då ny lärare träffat ditt barn.

Hoppas att det går bra för Er.

....och jag har nu inte sagt att alla inom skolan har dessa förutfattade meningar, bara att jag stött på dem en del när jag jobbat och vet att de finns.

Tack för era svar!

Ella 78: Tack. Jag hoppas att det är så här också att det börjar i skolan med basutredning, vi ska på EVK snart så...

gullsvans: Jag tror kanske att det skulle hjälpa oss också, men tror även vår son kommer att tycka det är väldigt orättvist att han fått det.

Makaroner: Jag vet vad du menar! Det är inte roligt att alla tycker att ens barn är jobbigt, ett problem o.s.v. Det där med att äta vad som helst funderar jag på; vad är det som ni undviker? Är det pga allergi/överkänslighet eller för att han blir ännu stökigare?

Maia Blå: Det är nog sant som du säger att det är lättare att tackla problemen. Tack och lov har vi hittills fått bra med hjälp från skolan även om vi inte har någon diagnos! :)

Trogga: Tack. Det var bra att påpeka om när det blir nya lärare, det ska jag fundera över! :) Läser du till lärare eller...?

Stella 78: Vi undviker socker först och främst för det gör honom hyper. Han får en isglass som belöning ett par gånger i veckan, men det är inte mycket socker i dem för de är ganska små. Så det är knappt nån yogurt, sylt eller sånt här hemma. Absolut inga kakor eller sötat bröd. Han tycker inte om sött längre och ratade tom påskägget han fick av tanterna på ICA-Maxi. *haha* Snacka om att alla är förvånade när han tackar nej till saft, godis och kakor...

Vi undviker också halvfabrikat och färdigmat så mycket som möjligt. Köper gärna ekologiskt om det går. Vi har märkt att om han äter BRA mat så är han mer samlad. Äter han mycket skräp blir han hyper. Det enda han får är falukorv, ICAs köttbullar och chips på lördagar som är konserveringsmedel mm i. Maten får ta tid. Det är bara så. Han mår så mcket bättre av det.

Inga kända allergier vad vi vet, men vi håller blodsockret på jämn nivå med fasta måltider och mellisar. Det är bökigt att åka iväg nånstans tyvärr för han är rätt perig och äter inte vad som helst. Äter han inte får han psykbryt pga trötthet och att blodsockret faller.

Makaroner: Min son är precis så där också! Har han inte fått mat på några timmar så går han knappt att prata med; han bara skriker och grinar. Han måste äta med jämna mellanrum. Han äter i och för sig bara godis och sånt (fika, dricka etc) på lördagar, men han är mjölkproteinöverkänslig så jag lagar mat utifrån det. Tyvärr är jag ingen som dirket älskar att laga mat, så finns det mjölkfria halvfabrikat blir det lite sånt också...

Men det var en bra tanke, det kanske skulle bli ännu bättre om vi plockade bort sockret också...?

Testa ta bort sockret, se vad som händer. Börja med allt dolt socker, det som finns i maten, låt honom ha sin lördag kvar. När du rensat sockret ur maten så ser du skillnaden tydligt om han proppar i sig socker på lördagar. MEN jag tycker det är bättre med socker i sylt, saft mm än konstgjort socker. INGA sötningsmedel alltså. Socker i naturlig form men mycket begränsat.

jag tycker att det var befriande att få diagnosen och den har aldrig känts betungande. det är bup som gör utredningen.damp har ju oftast motoriska svårigheter. läs och skrivsvårigheter har oftast med dyslexi att göra. utbrotten är ju egentligen ganska enkla att förstå om man tänker på att allt går "galet" hela tiden. visst skulle man bli frustrerad. det dåliga självförtroendet känner jag oxå igen och det var nog det som var svårast att ta till sig. min underbara gulliga son som jag tyckte var bäst på allt, var kom det ifrån. det hjar jag fortfarande svårt att för stå var det kom ifrån. nu är han så mycket äldre och haft så många mot gångar i livet så nu kan jag förstå hur han känner. men han e så smart min grabb. men han kan inte förstå dt själv. och det sörjer man mycket.

En av fördelarna med en diagnos är att man har rätt tll hjälp i skolan och att om det behövs medicinering så kan det sättas in.

hållet med gadget

En sak som är positivt med en diagnos är att det kan hjälpa din son med självförtroendet - han kan få hjälp att förstå varför han reagerar som han gör och att ev. lära sig att kontrollera det. Negativt kan vara att man blir diagnosen och att allt som inte är bra tillskrives diagosen... Finns klart för och nackdelar med både och... Men tycker nog att fördelarna överväger. Som skrivits här tidigare kan ev. medicinering sättas in om han får en diagnos... Det är en utredning där neuropsykolog och andra inom BUP gör en gemensam bedömning. Lycka till och hoppas att det går bra för er