Var tvungen att avliva min älskade hund idag
Jag är så ledsen... 
I eftermiddags ringde min pappa och sa han hade något tråkigt att berätta, att vi nog var tvungna åka till veterinären med min hund Pia. Hon har aldrig varit sjuk i hela sitt liv men nu har hon i stort sett inte ätit något på några dagar och i natt hade hon dessutom börjat kissa inne. Och eftersom hon snart är 13 år så blev jag såklart livrädd för att vi skulle behöva avliva henne. Jag stod inte ut med tanken. Det kändes som om hela hjärtat slets ur kroppen och som att jag nästan inte kunde andas. Jag har haft min hund halva mitt liv. Hon är som en del av mig.
Så jag åkte hem från jobbet med tårar i ögonen och följde med pappa och Pia till veterinären. Där undersökte de Pia och konstaterade att de ville behålla henne över natten så att de kan ge henne dropp och ta lite blodprov. De sa att vi skulle ringa imorgon förmiddag, så skulle de ge oss besked om vad blodproven sa. Så vi kramade om vår älsklingshund ordentligt och lämnade henne hos veterinären.
Efter ett par timmar ringde veterinären. Pia hade en allvarlig livmoderinflammation och de trodde inte att hon skulle klara natten om de inte opererade henne direkt. De sa att vi självklart får fundera över hur vi vill göra, men att de ville att vi skulle komma in till kliniken så fort som möjligt.
Så jag & pappa tog bilen till djursjukhuset och började prata om hur vi skulle göra. Veterinären hade sagt att utgången av en sådan operation oftast är god men eftersom Pia inte hade ätit på flera dagar så var hennes kropp så trött & svag att de inte kunde säga hur det skulle gå. Och om operationen skulle gå bra så skulle Pia få stanna 10-12 dagar på sjukhuset efteråt. Veterinären sa också att blandrashundar brukar kunna bli upp till 15 år gamla och eftersom Pia var 13 nu så tyckte hon att vi skulle fundera lite extra, eftersom det gällde en relativt stor operation.
Så där satt vi i bilen jag & pappa, och försökte bestämma om vi skulle låta dem operera Pia eller om vi skulle låta henne sova för alltid nu. Den situationen önskar jag verkliugen ingen. Jag har nog aldrig gråitit så mycket i hela mitt liv. Helt fruktansvärt. Tänk att du har haft en liten familjemedlem sen 1993, som sovit i din säng i typ 8 år, och nu ska du bestämma om hon ska få leva vidare eller inte. Hemskt.
Vi resonerade fram och tillbaka lite, och när vi gick in på djursjukhuset så hade vi att vi skulle låta henne sova för alltid. Vi ville inte att hon skulle lida. Hon var inte van att vara hemifrån och hon skulle bli jätterädd och ledsen om vi lämnade henne hos veterinären i 10-12 dagar. Dessutom finns det ju inget som säger att hon inte skulle ha ont av operationen, eller att hennes gamla hjärta ens skulle klara av en så stor operation.
Så vi fyllde i avlivningspappren, jag grät och pappa tröstade mig. Vi valde att inte träffa Pia igen, eftersom vi inte stod ut med tanken på att hon skulle bli jätteglad att se oss och att vi skulle veta det var sista gången vi såg henne i livet, att vi valt att döda henne. Vi valde istället att låta sista minnet av henne vara när vi kramade och pussade på henne på undersökningsbordet tidigare på eftermiddagen. Då var hon fortfarande levande och livfull, nu hade de gett henne lugnande och hon sov nästan.
Veterinären berättade att de skulle ge henne en spruta med en överdos av sömnmedel, och att hon inte skulle lida alls. Hon sa också att hon tyckte att vi tagit rätt beslut, att hon hade gjort samma sak i våra kläder. Det kändes så skönt att höra. Även om ingenting kunde få tårarna att sluta rinna just då.
Innan vi lämnade veterinären bestämde vi att Pia ska kremeras och att vi vill få tillbaka askan. Det gick bra att få det så. Vi har bestämt att vi ska sprida ut askan av älsklingshunden i skogen där hon älskade att leka och där hon spenderat stora delar av sitt liv.
Även om det känns hemskt och jag för min gud inte kan förstå hur jag ska kunna sova i natt med alla tårarna, så känns det bra att veta att Pia slapp lida i slutet och att solen sken och vitsipporna blommade den dagen då hon for till himlen.
* Så puss min docka och sov gott! Vi ses sen, i himlen. *
Kram från Elin, oerthört ledsen idag
