en solskenshistoria som kan ge er lite hopp !

Hej!

Jag var själv en flitigen inne på svårt att få barn, närmare
bestämt nästan i tre år.

Jag har gått igenom sex missfall som jag känner till, kan
vara flera eftersom dom andra varit bara lite försenad mens och dom räknar jag inte.

Jag har väldigt lätt för att bli gravid men fick inte behålla dom och jag förstår er så väl, känslan av att va värdelös och funderingarna VARFÖR !!!!

MEN jag gav inte upp, jag sörjde och försökte gång på gång, fick enormt stöd härinne och de var dels de som gjorde att jag orkade, jag fick inte mycket hjälp ifrån sjukvården utan dom sa att när jag inte har några problem att bli gravid så är de bara att försöka igen.

Jag läste mig till mycket och jag ändrade hela min livstillvaro, började äta nyttigare och tog en fastekur och började med vitaminer och mineraler och omgega 3.

LÄste en studie om att man kunde ta vanliga huvudverkstabletter men dela en i sex/sju delar och äta för att tunna ut blodet, så att genomstömmningen i livmodern på så vis blev bättre, detta är under forsking fortfarande men jag grep efter alla halmstårn som de bara fanns.....

Jag säger bara till er alla här inne.....kämpa de är värt att prova allting för att annars så kommer man ångra sig att man inte försökte på alla sätt utan gav upp för tidigt.

Jag vet att jag är en med en ofantlig tur, för idag sitter jag här med en liten underbar tös på snart en månad, och jag kommer inte ens ihåg alla tröstlösa år av sorg och förtvivlan.

Jag har kämpat och gråtit och tagit mig igenom så mycket men de
va värt varenda dag av mitt kämpande när jag nu få hålla denna underbara varlese i mina armar.....

Efter varje missfall har man brytit ihop totalt, gråtit floder och tyckt att allt varit orättvist, inte bättre än att alla i min omgivning fick barn och även dom som inte skulle ha blev
av misstag gravida.....otroligt tungt för en annan, men i all sorg så måste man rycka upp sig och se ljuset i tunneln, i mitt fall så blev de som så att jag sa att gud har en annan uppgift för mig, jag ska inte bli mamma utan de är någon annan mening med mitt liv. men att när man gråtit ut, försöka att se allt ur
ett annat perspektiv och försöka glädja sig åt de man trots allt har. Jag tror att med possitivitet kan man komma långt och vill ge er rådet att sörj men sen gå vidare och ta nya tag
och tänk på allt annat man har att va glad för.

Sen vet jag att under inte alltid sker.....men jag håller alla
tummar för er alla härinne och behöver ni ett bollplank eller
stöd och komma vidare tveka inte skriv till mig och jag ska göra allt jag kan för att stötta och hjälpa.

Hoppas jag har kunnat injuta något litet hopp till någon av er här.

massa av styrkekramar

Flisa