Dåligt sexliv - vad göra?

Hejsan!

Hmm känns ju lite knepigt att ge s e x tips så här men men...bli generad får jag väl bli i himmeln sen:)

Själv var jag helt galen under grav;)
Jag har nog bara ett tips.
Börja onanera.

För det är ju med dig allt börja sas.
Tycker du om dig själv även 6uellt - så är det lättare med din partner sedan.

Ok jag vet att det är många kvinns som aldrig gör det med sig själva...acceptera det oxå - även om jag inte förstår det...

Ta god tid på dig första gången se till att du är ensam - kan du inte vara det se till att låsa dörren - säg att du ska ha ensamtid....
För jag tror att när du får upp lusten och längtan på egen hand känns det narturligare at gå till din sambo sedan o viska nått i hans öra.;)

Lycka till

*kram*
dutten

hmm, befinner min i samma situation, trots att vi knappt haft några dutter i vårt förhållande. har varit mycket sjuka under hösten, bla min sambo skukskriven för ryggproblem. så det har knappt blivit nåt sex alls. nu är vi lite piggare båda rvå men sexlivet ligger på is så att säga. Jättetråkigt, men ingen av oss orkar knapp ta initiativ, fast vi kramas och pussas mycket istället. Då känns det som att sexet faktiskt inte betyder allt.
Så jag har inga direkt råd till dig, annat än att jag antar att det går i perioder, det där med sexlivet. Ibland har man mycket, ibland har man lite.
Att du är gravid gör kanske saken mer kompicerad, fast det behöver ju inte vara ett hinder precis. Gör som ovanstående sa, det var ett bra råd tycker jag. Om du själv tar initiativet så kanske han fortsätter sedan..

Ta tag i det nu är mitt råd. Vänta inte, tro inte att det blir bättre av sig självt. Jag gjorde det. Vårt förhållande var helt okej i 1år sexuellt, sedan började det att avta. I 12 år väntade jag på att det skulle bli bättre, det blev bara gradvis bättre ibland för att sedan bli ännu sämre. För den delen hade vi inte ett dåligt äktenskap. Vi hade världens bästa på alla sätt utan detta. Vi rörde mycket vid varandra i ömhet. Vi fick 3 barn, under graviditeterna hade vi i stort sett inte sex. Det hela slutade med att kärleken drabbade honom och jag blev ensam med 3 barn. Sex är ett behov hos de flesta människor, om det inte fungerar så kommer man till slut att hitta ett sätt att få det att fungera och det kan vara hos någon annan. Jag är inte bitter på honom, jag gjorde inte heller något för att vi skulle få det bättre. Jag kommer aldrig låta samma sak hända mig igen.

Hej, trådstartaren här. Det är precis som du i inlägget ovanför mig säger, jag har länge gått och väntat på att det ska bli bättre, men det händer liksom inte av sig själv. Måste ta tag i det även om jag inser att graviditeten kanske inte är exakt rätt tillfälle. Men när ska det annars bli? När man är helt trött och urlakad för att man har en liten bebis som kräver all uppmärksamhet? Nej, jag vill få det att funka NU. Risken finns som sagt annars att han (eller jag?) i stället söker bekräftelse hos någon annan, trots att vi har det bra för övrigt.

Jag har tyvärr inget råd i detta samanhang men tänkte berätta att jag och min partner hade samma problem för ett par år sen.

Nu har vi ett jätte bra sexliv och allt beror på avslappning. Vi har kul när vi har sex. Alltså, det är inte allvarlig stämmning mellan oss (längre).

Jag kom på mig själv med att jag inte alls tyckte att jag var speciellt sexig och inte vågade leva ut mina känslor riktigt. Och det var nog hela problemet.

Men sen är det ju så att ibland påverkar graviditeten negativt på sexlivet. Prata om det. Prata om hur ni vill ha det (i sängen)... Hyr p-film (skojar bara, om ni inte vill).

Lycka till i alla fall, och ta hand om magen!

Trådstartaren här igen...

Ja, det är en svår fråga det här. Jag vill ju så gärna ha lusten tillbaka, men börjar förstå att det kan bli nästintill omöjligt nu under graviditeten. Vi har inte haft sex på över en månad förrän för några dagar sedan och det fungerade visserligen ganska ok, det var mysigt med närheten och så, MEN jag måste säga att det inte kändes särskilt mycket över huvud taget. Någon orgasm var inte att räkna med och för min del känns det som om jag lika gärna skulle kunna vara utan helt. Behovet finns liksom inte, och det är det som stör mig. Jag VILL ju ha lust! Jag VILL ju kunna bli upphetsad! Men framför allt stressar jag upp mig över att lusten kanske ALDRIG kommer tillbaka med tanke på att det inte var sådär jättebra innan graviditeten heller. Hur ska det då bli sen, när båda förmodligen är helt slutkörda av att ta hand om bebisen?

Tack för råden förresten. Onani är jag dålig på, men det går ju förstås att öva upp...borde kanske testa det! Och att vi måste ta tag i det och inte har råd att vänta för länge, håller jag fullständigt med om. Det är ju just det jag är rädd för, att han (eller jag också för den delen) träffar någon annan så småningom som bättre kan stilla det sexuella begäret, och att förhållandet då spricker trots att det är bra för övrigt.

Usch, vilken soppa! Fler tips eller berättelser om liknande erfarenheter mottages tacksamt!

Vi hade sex 2-3 ggr under grav och vi har inte haft NGT efter förlossningen och bebisen är snart ett halvår.... jag har fortfarande ont där de sytt och på efterkontrollen så sa bm att enda sättet att få bort värken är att ha sex... men jag skulle nog fått det skrifligt så min man fattar det. Vet inte alls vad jag ska göra jag VILL men han verkar helt ha tappat intresset och han är ju inte gammal... han pratar om ond rygg men varför då inte ta tag i problemet när jag lider... ibland undrar jag om jag någonsin kommer ha sex igen...=(

Hur gör man när man

*tycker om sig själv, jag tycker att jag e sexig
*har det bra känslomässigt, kan ha kul ihop osv
*onanerar på egen hand ca 4ggr i veckan, vet alltså vad jag tycker om och inte..

?

jag har verkligen ingen sexlust alls o det känns så jäkla jobbigt...vi vill ha barn och det känns som att vi nästan tvingar oss till sex under äl för att uppfylla det!
Som tur har inte han så jätte stort behov av sex..men de har jag, psykiskt! jag vill ha sexlust, vill ha ett fungerande sexliv, vill tända!! =(

Vet inte vad jag ska göra...känns som att vi försökt allt...!

....uppdaterar...

Ta er tid till sex och ligg tillsammans nakna i sängen och kramas och pussas. Då brukar det lösa sig för oss. :)
Lycka till!

hmm men om man inte finner hans tunga mysig...de är nästan de värsta...jag blir avtänd av hans tunga! jag som älskar att kyssas!!!

Hej!

När jag läste "duttens" inlägg ovan så tolkar jag det från att dutten utgår ifrån att ett dåligt sexliv bottnar i tjejens olust eller bristande förmåga.
Var snäll och ta inte detta som någon kritik för det skall man inte ge i dessa forum men jag funderar lite över utgångsläget...
Vad menas med ett fungerande sexliv? Menar ni lika som det var innan ni fick barn? Eller att båda känner sig nöjda och tillfredsställda i den "nya" familjesituationen?

Som jag ser det krävs det ett egangemang från både tjejen och killen och när det gäller graviditet och senare föräldrarskap så gäller det för killen att ha i tanke vem man eg. förälskade sig i och ha förståelse varför hon behöver en stunds (några år) av engagemang i den nya familjemedlemmen. Livet har ju olika skeden och det påverkar, utan tvekan, mest moder under småbarnsåren.

Sedan funderar jag om inte själva förutsättningarna och tillvaron eg. spelar större roll på lusten än vad som diskuteras ovan. Jag menar hur dj...kla mycket kan man kräva om båda jobbar heltid med lämnande/hämtande på dagis, eller tonåringar som är uppe till midnatt innan de behagar lägga sig och ge föräldrarna lite tid åt dem själva.

Med mitt eget liv som referens ger jag dig följande råd ;)
Utgå från den situation ni har nu. Hur lever ni. Vem gör vad. Hur mycket ledig tid har ni för varandra (utan barn). Kanske ni inser att det liv ni lever inte ger mycket utrymme för det där härliga spontana sexet som faktiskt (enl. mitt tycke) är ger mest. Var inte rädd för att förändra tillvaron om sexlivet anses värdefullt för er. Kanske ni inte behöver båda jobba heltid, kanske kan ni lämna bort barnen nån helg då och då eller varför inte ta lite erotiskta lunchmöten för att sätta lite färg på tillvaron,
med varandra naturligtvis ;)

Ber om ursäkt för att jag är dålig på korta inlägg men....
/Hans

om man är 20 o inte ens har barn då? o de ändå är så här...

Så skönt att hitta den här tråden...
Vårt sexliv fungerar ínte alls så bra.... Det är 6 år sedan vi träffades o det har nog aldrig fungerat så bra som jag skulle vilja...
Efter mitt MA har allt kännts upp o ner, har ibland inte vetat om jag vill fortsätta med honom osv.
Vi pratar mycket om det o även om att sexlivet inte fungerar.
Det är förspelet det hänger upp sig på. Jag kan bli jättetänd för att det nästa sekund bara dör ut....
Om vi inte får det att fungera kommer vi bara att göra varandra olyckliga... Han säger att sex inte är det viktigaste men så här vill jag ju inte ha det hela livet...
Snart ger jag upp..............
Så skönt att höra att jag inte är ensam om detta!!!!
Jag vill ju verkligen ha lust..........

Hej hej !

Vill bara dela med mig av mina erfarenheter. Jag lider även jag av en nästan obefintlig sexlust. Detta tärde mkt på mitt förhållande både före o efter barn. tillslut till den graden att jag gjorde slut. någpnstans trodde man ju att man skulle få bättre sexlust med någon annan. och de får man...i början...sen när allt går till vardagen igen blir det samma gamla visa med nästa partner, o nästa, o nästa osv..
Så göra inget förhastat, var verkligen säkra innan ni lämnar en partner pga av dåligt sexliv. det har förmodligen inget med din partner att göra.
jag har ångrat att jag lämnade honom många ggr om och gör det fortfarande, men de är något jag får leva med.

ta hand om o lycka till!

mitt tips; Ta på dig ett raffset..både du & han kommer bli upphetsade av det! Tro mig- prova iaf! Kram

hej.

Jag har oxå varit i en depression o pga medicin tappade sex lusten. Efter en del terapi slutade jag faktiskt med dessa då det inte fungerade längre. O tankarna på att skaffa barn kom o då ville jag inte äta anti-depp.
Vad jag vill ha sagt med det är att det kan vara svårt hur du än gör o hur mkt du än vill när man genomlider/genomlidit en depression...

Så nu e jag gravid o sexlusten innan var extrem. Minst 3 ggr om dagen. Detta avstannade ju ganska tvärt när jag insåg att denna graviditeten innebar att hänga på toa o spy... O fasten det fanns dagar som jag inte mådde så illa ville jag inte. äcklades nästan av allt som fanns hos min kille... äcklig tunga. äcklig snopp osv...

Ledsen blev jag eftersom jag visste hur mkt jag tände på han innan...

Nu e jag i v28 o vi har sexuell kontakt 1-2ggr om dagen igen o jag finner min kille attraktiv igen.

Två förslag/råd: lek allt vad ni kan i sängen. Ha inte penetrations sex på ett tag. Låt han leka med din kropp o ditt underliv o så leker du med hans på dina premisser, beroende på hur mkt du orkar o känner för. Det är när man ger sig in i nåt halvhjärtat som man inte känner så starkt för det nästa gång...

jag o min kille hade inte penetrations sex på flera veckor o nu e han en jäkel på hur min kropp fungerar för att få mig tänd, även då man känner sig fet o trött. Thank God for Oral pleasure!!

Eller låt allt ta sin tid, acceptera att det inte fungerar just nu o kramas så mkt som möjligt i stället för att sussesivt smeka varandra mer o mer.

När det gällde äckel känsla över att kyssas så sa jag det till min kille. Pussas går bra men inte kyssas med tunga, o det får du helt enkelt acceptera. För när det kom i min takt så hittade jag tillbaka till den sköna känslan av att kyssas...

Nu blev det väldigt rörigt men ialla fall, lek o slappna av. Gör den sexuella kontakten till en lek o inget måste.

Hoppas att ni snart hittar tillbaka till varandras kroppar.

Kram på dig!

Trådstartaren här...

Jag har också känt den där äckelkänslan ibland, framför allt över att kyssas. Men det skäms jag så mycket för så hur ska man kunna ta upp det? Har ibland försökt skoja lite om det i stället för att visa mig äcklad, sagt att "det där var allt en rätt kladdig kyss" och försökt få honom att kyssa mig mer sensuellt, etc. Men jag märker att han blir sårad då, så det är svårt.

Ligga nakna och kramas och pussas gör vi hela tiden! Vi har som sagt rätt sällan sex, och problemet är ju just att jag känner absolut inget behov av mer än just kramar och närhet - och har inte gjort det innan jag blev gravid heller.

Apropå ett tidigare inlägg här om att ett dåligt sexliv inte behöver bero på tjejens oförmåga så kan jag både hålla med och inte. Hade när jag var yngre en pojkvän som jag alltid blev otroligt tänd på, och minns ju den känslan! Då VAR jag verkligen en sexuell person, nu känner man sig som en gammal nucka! Tänk om man kunde hitta tillbaka till den lust man kände då. Men tyvärr känns det ju nu som om det faktiskt är mig det är "fel" på för att jag inte vill. Min man har en ganska stark sexdrift, påstår han i alla fall. Men han vill inte pressa mig för mycket när han märker att jag inte vill, han känner sig bufflig då säger han. Samtidigt så kan det ju bli en ond cirkel, att jag i stället uppfattar det som ointresse från hans sida när han inte ens försöker!

Jag tror inte att vi har försökt riktigt allt, vi är nog båda lite "lata" när vi inte anser att sexet fungerar. Visst kan vi smekas, massera varandra med olja, utföra oralsex på varandra och liknande, men när lusten ändå inte infinner sig (för min del) så är det så lätt att bara lägga ner det för att inte bli besviken sen.

Usch, ja...det här är ett jobbigt ämne. Skönt att se att man inte är ensam, men samtidigt sorgligt att det ska behöva vara så här för så många av oss!

Jag har läst alla dessa inlägg, och det verkar som att massor med människor har problem med sitt sexliv.... Vad göra?

Sex är en gåva, från en älskande till en annan, mmm det kan vara helt underbart, håll med om det! Att kunna släppa taget om hur man ser på sig själv och för en stund kunna njuta av att vara villkorslöst älskad!

Jag har haft det jobbigt att acceptera hur min man kan tycka att jag kan vara en tillräckligt bra sexpartner, särskilt under graviditeten. Men jag har insett att sex handlar om så oerhört mycket mer än vad som händer i sovrummet! För mig har hela dagen betydelse, hur han kramar mig när han kommer hem från jobbet, att han ringer mitt på dagen för att höra att allt är OK, och för att säga att han älskar mig... Småsaker....

Jag läste en oerhört bra bok i ämnet, den fick mig att inse flera sanningar!

Det är mitt tips, läs Gary Chapmans bok: "Kärlekens fem språk". Läs den, både du och din man! Den är lättläst. Det tog mig två dar att läsa den!