varför vi?

Eftersom det blir ert första barn så får ni ju gratis ivf-försök via ert landsting, bara att ställa er i kö!

Det finns chans att få barn, försent är det då inte, särskilt med tanke på er (hennes) unga ålder!

Kontakta en gyn som kan hjälpa er vidare

lycka till

IVF är ett jätterbra alternativ som hjälper många par! Det är viktigt att hitta lösningar istället för att gräva ner sig i felet man hittar. Självklart är det skitjobbigt att vänja sig med tanken, men det går!

Jag tycker att det är viktigt att man helt enkelt accepterar sin situation, kommer överens med tanken att det kommer att ta tid att få barn. Men att barn - det blir det!

Lycka till!

Man är inte dömd att ha ett liv utan barn trots att man är infertil. Idag finns så många möjligheter att hjälpa par som har svårt att bli gravida eller som inte kan få barn på naturlig väg. Jag har själv stopp i båda äggledarna och står i kö för IVF.

Är orsaken till ens infertilitetsproblem enbart äggledarproblem sägs det att man har stora chanser att lyckas vid IVF, förutsatt att allt annat funkar som det ska. Skulle råda er att genast ta kontakt med läkare så ni får ställa er i kö för IVF. Viktigt är också att man är positivt inställd så man orkar leva ett så normalt liv som möjligt under tiden man väntar på sin behandling. Och att man tar en sak i taget, inte tar ut problem på förhand utan istället tänker att det kommer att gå vägen och möter problemen när och om de dyker upp.

vad det verkar på era svar så brukar det vara lång väntetid på IVF, stämmer det eller är jag helt ute och cyklar, jag har absolut inget emot det men det känns på nått sätt "fel", missförstå mig inte nu.
Tack för svarn
Mvh:bananaaas

ja, inte är ivf högprioriterade inom landstingsvården direkt. Men därnere sägs det väl ändå vara lite bättre, i mitt landsting är det 5 års kö och endast ett försök som gäller har jag hört.
Men vill man så kan man gå privat, betala själv och få en tid ganska snart.

Tycker inte du ska känna det som att det är ditt fel.
Jag befinner mig lite i din situation. Jag ville ha barn men min sambo ville vänta till rätt tillfälle. Och sen när han äntligen började tycka att det var dags för barn så gick det inte. Jag ser det verkligen inte som min sambos fel. Han kunde ju inte veta. Hade han vetat så hade vi börjat försöka för åtskilliga år sen. Det enda jag känner mig arg på är att det är så jäkla orättvist att det ska drabba just oss....men så tror jag alla känner som befinner i samma situation.

Vi har precis gjort vårt första ivf och jag hoppas att det tagit sig...annars får vi försöka igen. Någon gång tar det sig förhoppningsvis, annars blir det adoption. Barnlös vill jag inte vara, sen spelar det mindre roll om det är ett biologiskt barn eller ett adopterat. Lika älskat kommer det att bli i vilket fall som helst.

När det gäller att köa till ivf så beror det helt på vart man bor. På vissa ställen är det i princip ingen kö alls. Du kan kika på www.iris.y.se/ gå in på fakta -> landstingen

I Värmland är det inte speciellt lång kö till ivf. Se till att bli remmiterade till Fertilitetskliniken i Karlstad nu direkt. Väl där blir ni mycket väl omhändertagna.

/CarpeDiem