Jag fick också lite samma känsla som Snorpan,
att det som kommer "ovanifrån" i hierarkin i Knutbyförsamlingen,
från Helge tex. inte KUNDE vara felaktigt.
Att det inte fick ifrågasättas.
Hon sa flera gånger att hon gång på gång ifrågasatte honom,
men ändå får jag känsla av att hon inte gjorde det.
Som när Stina Dabrowski frågar henne om hon inte trodde att män kan vara otrogna:"Jo, MÄN... men att Helge..." Det känns för mig så naivt.
När han vill gifta sig med hennes SYSTER två dar efter att första frun dött... Ofattbart. Det har jag svårt att begripa.
Det är ju svårt att skaffa sig en riktigt bra bild av hur det kan ha varit utan att fått se prov på Helge Fossmos omtalade karisma.
Jag blev inte klok på vilka Gud kan tala genom, enligt Åsa Waldau.
Om Gud talar mer genom pastorer än församlingsmedlemmar?
Om Gud kan tala genom ickefrälsta? Eller bara frälsta?
Och vem har tolkningsföreträde och avgör vad som är "från Gud"?
Tycker också att detta uttryck "hämta hem" känns otäckt.
Att man kan sitta och spekulera i olyckor som kan hända om man syndar.
Som något slags instant karma. Lite svart magi över det. Huua!
Det intrycket jag får är att man sätter alltför stor lit till de "uppsatta" i församlingen och slutar tänka själv.
Tycker också att hon verkade vilja släta över förlovningen med Gud, när hon blev "Kristi Brud".
Åsa sa att det var en vilja att komma närmare Gud och att det var Helge som spridde myter om henne i församlingen.
Jag undrar om det var så enkelt. Det känns som att hon tvår sina händer.
(Jag såg ett program i våras där en vanlig svensk kvinna vigdes i kyrkan till "Kristi Brud", dvs. vigde sitt liv åt att leva i celibat på samma sätt som en nunna och samtidigt inte gå i kloster, utan leva mitt bland vanliga svenskar.
Nu efteråt är jag inte hundra på om det var i Svenska kyrkan hon vigdes av Biskopen, vill låta det vara osagt-
det kan också ha varit katolska kyrkan i Sverige.
Det var ett reportage på TV4:ans morgonprogram med Lasse Bengtsson i våras.
Hur som helst, vad jag ville säga med det, är att detta att en fysisk person kan bli till" Kristi Brud" är inte bara nåt som Knutbyförsamling har ensamt tolkat, utan det finns på fler håll.)
Känner också att det känns lite osmakligt att diskutera detta ämne och henne som privatperson, som uppenbart ännu är i chock över det som inträffat,samtidigt som jag faktiskt har ett behov av att lufta detta.
Jag undrar hur det kommer sig att människor sätter sån oerhörd tro till ledare att de inte litar på sig själva och det som känns fel???
Hon sa ju flera gånger att hon kände sig illa till mods,
men ÄNDÅ inte lyssnade på det.
Det är just det som Stina (och jag och säkert många med mig) undrar:
Hur kommer det sig att hon inte ifrågasatte honom under dessa omständigheter?
Jag antar att det är det som är min rädsla:
Skulle JAG kunna falla offer för manipulation på liknande sätt?
Vill ju tro att jag är mer skeptisk och granskande än så...
samtidigt verkar ju inte Åsa Waldau vara någon duvunge precis.
Tvärtom intelligent och skärpt.
Och oavsett vad jag tycker om hennes övertygelse fick jag känslan av att hon vill göra gott på det sätt hon tror är rätt och riktigt.
Som de flesta av oss vill. På vårt eget sätt.
