Min sambo klarar inte av att festa "normalt"

de kan vara spriten som ställer till det?? så är det för ganska många..ta bort spriten och drick öl cider istället

Har en kompis som blir så fast en hon. Vi har kommit överens om att hon enbart ska dricka öl och cider som ThereseLaurin skriver. Och då plötsligt kan hon hantera alkoholen.
Tror att spriten är boven i dramat, men du skriver inte vad han dricker. Men de e mitt råd till dig.

Jag har stor erfarenhet av alkoholism, har flera nära släktingar med spritproblem. Att alltid bli fullast på fester är ett varningstecken. Om han har alkoholism i familjen, bör han se upp så att det inte eskalerar. Man kan utveckla alkoholism "bara" genom festande på helgen. Sånt här brukar vara otroligt svårt att prata om, antagligen blir han bara defensiv, men det bästa vore om han drog ner kraftigt på sin konsumtion - kanske till och med slutade helt. Mitt råd är i alla fall att om han utvecklar alkoholism i framtiden - stanna inte hos honom, hur mycket du än älskar honom. Då förstör du ditt barns liv. Tro mig, jag är alkoholistbarn och det önskar jag ingen. Kram till dig!!!!! P.S. Kanske Katerina Janouchs bok om sin mans alkoholism kan vara nåt för honom att läsa? Han var också den där otroligt charmige, mysige killen som väl bara råkade dricka för mycket på fester - eller?

har också erfarenhet av personer som blir för fulla och otrevliga om de dricker just sprit.
Spelar ingen roll om det bara är EN whiskey elller EN grogg. Så fort de dricker sprit så blir de otrevliga.
Öl kan de bli fulllare på och ändå inte göra bort sig eller bli otrevligare av.
Tycker att man i en sådan situation kan kräva lite. Ställa ett ultimatum, ingen sprit eller inget förhållande. Kan man inte offra spriten då så borde man söka hjälp.. Tror att man kan ha problem utan att vara "alkoholist" om man inte kan låta bli vissa saker eller offra det för förhållandet eller sitt barn.
Tycker du har helt rätt i att han borde kunna dra ner redan nu! Och visa att han kan ta ansvar, inte vänta tills barnet kommer.

Har tyvärr också jobbiga erfarenheter i bagaget då min pappa är alkoholist. Han började som din sambo med att vara fullast på fester och alltid dricka lite mer än alla andra osv. Tyvärr utvecklas detta väldigt ofta till ett vardagsproblem också, min pappa "skåpsuper" och är väldigt opålitlig i perioder. Det kan gå långa perioder när han dricker "måttligt" för att sdan flippa ur och försvinna under en helg... Men utåt sett så är han en välanpassad medborgare med familj, hus, bra jobb osv.

Min mamma valde att stanna. I dag när jag är lite äldre (27 år) kan jag se lite annorlunda på det - hon har valt att stanna för att hon älskar honom och det är hennes val. Men under många år har jag burit på skuldkänslor och varit väldigt väldigt arg på mina föräldrar, på min pappa för att han dricker och på min mamma för att hon inte lämnat honom. Och jag är "bränd", jag bär på problem som grundar sig i detta, men jag älskar ju samtidigt mina föräldrar och vill att de ska vara lyckliga.

Det är ju ofta alkoholistens barns eviga "förbannelse" dvs, man oroar sig för alla andra och ser alltid till att alla andra har det bra medan man glömmer bort sig själv... Ständigt på sin vakt, tunga skuldkänslor...

Jag önskar inget barn den uppväxten MEN jag är glad att de har varandra idag. Om de hade skiljt sig när jag var liten hade det varit ok, men mina största skräck sedan jag var typ 20 år var att mamma skulle lämna pappa för vem skulle hålla koll på honom då...? Jag så klart. Så jag är faktiskt glad att hon stannade för annars hade jag inte kunnat leva, jag hade oroat mig till döds för honom...

Oj, det blev långt. Ville bara ge en bild av hur det är att växa upp med en alkoholist. Det är dags att din sambo söker hjälp om han inte klarar av att dra ner på spriten på egen hand. Jag säger inte att han måste bli nykterist, han kan nog klara av att hantera det men det är väldigt lätt att gå över gränsen när man har "alkoholist-genen" i sig. Jag har själv haft problem med att sluta dricka när jag festat och det har hänst att jag druckigt för mycket och haft svår ångest p g a detta. Nu är jag ju gravid så jag dricker inte men jag kommer i resten av mitt liv ha ett skevt förhållande till alkohol och alltid behöva vara på min vakt.

Lycka till och prata med din sambo om hjälp. Han kanske inte vill ta emot det men ge inte upp! Ta kontakt med anhöriggrupper och sök information. Ta problemet på allvar.

Kram

oj vad ja känner igen mig i det du skriver...har det lika dant med min sambo..många tårar har det blivit..och många i min omgivning kan inte förstå att ja orkar ..men älskar honom o vill inte lämna honom trots allt man får utstå..kram på dig o lycka till

Min man var EXAKT likadan under min graviditet! Han lovade och lovade men bröt alla löften... Jag mådde jätte dåligt! När han hade druckit så betydde utelivet mer än vad jag gjorde så du kan ju fatta hur ledsen jag var om nätterna...

Men sen när Lukas föddes så slutade han! Nu mera så lever vi ett riktigt bra "svenssonliv"! Han festar inte så speciellt ofta utan är mest hemma med oss... Han har blivit en jätte bra pappa och hittar ofta på saker med sonen...

Mitt råd till dig är att prata med honom MÅNGA gånger! Och försök få in i hans huvud hur du känner dig... Men du får mest av allt - om du orkar - hoppas på att han lugnar ner sig tills du ska föda! Min man gjorde det iallafall och var precis som din kille... '

Lycka till!

Min kille klarar inte heller av spriten utan blir jämt för full de få gånger han går ut. Varje gång är det ett stort stressmoment för mej och flera gånger har han fått mej att böla hela natten av svikna löften. (det går ju heller inte att prata med en berusad så man blir ju frustrerad) Nu säjer han att han aldrig mer ska dricka men han vågar inte säja det till sina vänner, hur mycket menar han det då?? Så jag vet precis hur du känner...

Min man var likadan när han drack! pinsamt! alltså han drack bara på fester med nån gång om året & det spela ingen roll vilken typ av alko det var, blev underlig ändå. Han har en bror som är likadan så det verkar gå i den familjen.
Men min man insåg tillsut hur pinsam han är själv & Har nu på eget bevåg fattat att han inte kan dricka när han ju nästan jämt blir underlig! Så glad att han till slut fattade det! Detta var ett år sen & dess har han inte varit full en endaste gång. Dricker bara öl med 2,8 % på till mat.
kanske din man kan inse med att det inte går att bette sig hur som helst ! Vet hur jobbigt & pinsamt det är!

min pojkvän var med sådan för några år sedan, eller inte riktigt så men han kunde i alla fall inte hantera sitt drickande, dock drack han väldigt sällan men ändå...

jag gav honom ett ultimatum att om han skall dricka alls så får det aldrig aldrig aldrig vara något slags sprit utan det går vara öl eller cider som flera andra med skrivit...han har lyssnat på detta å nu är det inte ett problem...sprit kan han ta när vi är ensama hemma eller om man är typ hos hans föräldrar för då handlar det ju inte om att bli full...

men ush jag vet hur jobbigt det är, man blir grinig med en gång å sedan ledsen eftersom man vet redan innan att det blir för mycket...stå på dig verkligen

Prata med honom när han INTE druckit. Många ggr. Min sambo har just blivit nykterist pga exakt samma besvär. Han kände till slut själv att han inte ville se vart det kan leda, och att det viktiga nu är vårt gemensamma liv och barn. Lycka till och ge inte efter. Det är bra och avgörande att reagera i tid. Kram!

Se till att han slutar och får hjälp. Prata med honom om det nu innan barnet kommer. Att bete sig så är inte ett sunt sätt att förhålla sig till alkohol. Kan bli ett problem senare i livet om inte annat!

Precis som flera andra här har jag växt upp med föräldrar som är alkoholister (nyktra idag). Håller med om att det där med att bli fullast verkligen kan vara ett varningstecken och det är jättebra att du reagerar på det redan nu. Det som är viktigt att veta är att det finns mycket hjälp att få, både för dig och din sambo. Alla kommuner har någon slags rådgivning för dem som har problem med alkohol, eller som är anhöriga. Kolla i telefonkatalogen. Bor du i en storstad har du garanterat en massa möjligheter till olika stöd. Man kan alltid vara anonym när man ringer och de som svarar är jättevana vid att man är osäker, nervös och inte riktigt vet vad man ska säga. Det finns också självhjälpsgrupper, tex Al-Anon för anhöriga dit man kan gå och bara få stöd. Många kommuner har egna grupper eller så kan man få prata med någon individuellt.

Håller med om rådet att prata med sambon när han är nykter. Och försök hålla dig till DINA upplevelser, och inte skuldbelägga. Dvs "när du blev full då och då så kändes det så här för mig" istället för "du gör alltid så här, du är alltid så dum osv". Utgå från konkreta händelser. Antagligen känner han själv av dåligt samvete för hur det blir och mår dåligt av att inte kunna sätta gränser, även om han kanske inte kan formulera det så.

Hur man definierar alkoholism kan vara svårt, men jag tycker att formuleringen "när någon dricker på ett sätt så att det skadar personen själv eller andra i hans/hennes närhet, vid upprepade tillfällen" räcker bra. Skit samma om det är en eller två flaskor. Du mår dåligt och du är orolig för hur det kommer bli för ert barn. Det är tillräckligt för att försöka ta tag i det hela.

Lycka till!

... och du! Det är inte ditt fel att han dricker, och det kommer aldrig vara ett barns ansvar att få pappa nykter! Tusentals anhöriga kämpar år ut och år in med att få sin partner nykter, men det är bara den som själv dricker som kan börja göra något åt saken. Därför är det så bra att du reagerar och låter honom ta konsekvenserna av sitt drickande! Du kan inte sluta dricka åt honom!