Hej,
Om barnet föds i vecka 25, hur stor chans har det då att klara sig? Är det vanligt med allvarliga men eller skador? Vilka skador brukar bli bestående?
Har en styvsyster som kämpar och nu går det inte att hejda längre, barnet kommer när som helst. Jag oroar mig men vet inte vad som händer eller vad som kan hända...
Min kompis fick sin bebbe i v 23+5.
Hon är idag 10mån, inga men än vad dom vet ialf..
många men ser man först vid 1-2 år å resten först vid skolåldern..
Många komplikationer kan vara allvarliga men så små barn har förmåga att läka bra tex hjärnblödningar, å man kan inte veta om å vad som blir följderna förrän långt efteråt.
En cp skada kan tex vara så olika tex bara nått finger som är "konstigt" eller massa grejer...
Ofta kan man innom någon månad säga om barnet klassas som friskt eller troligen blir helt friskt (dock betyder "frisk" i detta sammanhang långt i från frisk som man gärna vill förstå, utan mer att barnet kommer att klara av ett normalt liv)
Det vanliga är väll Cp skador, förlamningar, synfel, koncentrationssvårigheter i olika grad, lungor, tal, ät/mat problem osv.. Men väldigt mycket kan man med träning lindra så barnet blir så gott som friskt å kommer att klara ett vanligt liv! Många andra saker växer bort innom några år osv. Så det behöver inte alls vara så svart som du kanske uppfattar det!
Men många blir dessutom helt friska!
i v 25-26 är det större (stor)chans att barnet klarar sig än tvärt om, minns tyvärr inga % just nu.
Dessutom har din syster säkert fått kortison för att öka/påskynda lugnmognaden.
Det går säkert bra för babysen, men din syster kommer att få många jobbiga veckor innan familjen kan komma hem, underbar syster du är som försöker ta reda på saker å bryr dig!
Glöm inte gratulera henne, det är många av oss som fått förtidigt som saknat gratulationer!
Vår flicka vägde 405 gr när hon föddes å är i dag 6 ½ år, å de finns mindre som klarat sig!
Om du vill läsa så är vår dotter ett av alla exempel på barn födda i vecka 25(+5). www.mejas.nu
Min son Killian kom i v.25+5. Han mår bra och är 13 veckor gammal, skulle ha fötts 6 maj 2006. Den är en lång och tuff tid som väntar...
min son kom redan i v.24+3. han är idag 22mån och mår som en prins!=) men resan har varit mycket lång!! håller alla tummar för din vän.
Ett program på UR tar upp om förtidigt födda. Går kl. 11.30 på SVT1 idag.
"Vetenskap: Livets svåra val" heter det.
Jag såg fel på progamtablån: det började kl. 11 . typiskt...
Deras bebis klarade sig inte tyvärr... Jag vet inte vad man ska säga. Dom hade kämpat så länge, och det har tydligen varit problem hela tiden. Dom blev bestämt avrådda av flera läkare från att försöka ytterligare en graviditet då det med största sannolikhet skulle sluta såhär. Barnet var skadat av långvarig syrebrist och hade haft svåra men om det överlevt, men det är ju så otroligt sorgligt...
Jag vet inte som sagt vad man ska säga eller göra. Det känns extra svårt för jag och hon är i samma vecka och har så helt olika förutsättningar. Jag blev gravid jättelätt och har inte haft några problem, och jag vet att hon stör sig på att jag har det "för lätt" men jag tycker ju precis lika synd om dom ändå.
Enligt en bok jag har sa ar overlevnads statistiken for ett barn fodd i vecka 25 ca 76%. Detta ar enligt svensk statistik ar 1999-2000 sa du kan nog lagga till nagra procent nu......
beklagar...
mår din syster bra? låter lite märkligt att läkare avråder från fler försök så länge det inte var fara för hennes eget liv...
syrebrist å risk att det blir så igen låter mer som infarkter i morderkakan, vilka ofta kan lindras med accocialsyre (nått åt de hållet) tabletter under hela nästa grav.. Fast läkarna vet säkert bättre själv, så sorgligt bara.. vet inte vad mer man skall säga...
funderingen jag bara hade var för att jag känner andra som förlorat barn å med tabletter kunnat få barnet att växa större å klara sig å så hade nån stolpskott till läkare sagt att tabletterna inte behövdes mer i nästa grav, å så gick det så igen...
Beklagar verkligen. Usch, vad trist och sorgligt............
Så sorgligt. Jobbig situation för dig också. Låt henne veta att du finns där för henne men träng dig inte på. Det är nog jobbigt att se din mage och din lycka. Bli inte ledsen om hon drar sig undan, detär bara en naturlig reaktion.
Lycka till med din egen graviditet
Kram C(som fick en underbar pojke v25+1, nu fullgången)