Träffa någon på nätet...

Jag har aldrig blivit tillsammans med någon från nätet, men vänner irl har det blivit..

Det är 5 personer som jag träffat irl via Lunarstorm..
2 av dom är mina bästa vänner!
Dom andra träffar jag regelbundet och pratar med..

Vi började med att chatta och sedan blev det att man sågs.

Jag har faktiskt bara träffat 1 person från nätet där det varit en förälskelse inblandad .. vi bor nu ihop 3 år senare och har 2 barn tillsamman
Vi träffades genom en chatt och varför jag ens valde att träffa honom var pga att jag träffat 2 av hans kompisar innan .. (vi bodde 55 mil i mellan oss ) så jag kände mig hyffsat säker att han inte skulle vara en våldtäcktsman eller nått .

Sen har jag ju även träffat en hel del fl människor , men mammor med småbarn är jag inte heller så osäker på .. 

Jag träffade min sambo på sallskapamera, och vi har barn ihop idag. Nätet erbjuder ju många sidor, de flesta är ju seriösa.
MSN Dating, Sällskapa etc...

Man känner det tycker jag. Om personen berättar mycket som sig själv, om sina vänner, familj osv. Det märker man rätt fort om personen har något att dölja. Jag träffade min sambo på spraydate, hade inte ens pratat med honom i telefon, bara på msn innan jag träffade honom irl första gången, men vi bodde iofs bara 2 km ifrån varandra. Det är ju värre förstås om man ska åka långväga o sova över. Men jag tycker iallafall det är ett ypperligt sätt att träffa kärleken, eftersom min kille aldrig är på krogen eller har samma bekanta som mig skulle jag säkerligen inte har träffat honom om det inte vore för nätet.

Hej!

Träffade min sambo och blivande pappa till vårt barn på spraydate. Tycker att det är ett jättebra sätt att träffa någon på. Samtidigt ska man självklart vara försiktig och absolut inte ha för höga förväntningar på den man ska dejta.

Hade jag haft tid över hade jag skrivit en bok om närdejting, träffade ganska många innan jag hittade rätt :o)
Tror att felet många gör är att förstora upp dejterna, dvs boka bord eller andra aktiviteter som tar en hel kväll. Ett tips är att ta en promenad och om det känns okej kanske gå och ta en fika efteråt. Att genomlida en middag med någon som man efter 5-10 minuter känner att man aldrig kommer att träffa igen är inte roligt...

Lycka till och hör av dig om du behöver fler tips!!

Jag kunde för några år sedan inte i min vildaste fantasi förstå hur man kunde träffa någon via nätet... men nu förstår jag det bättre

Jag själv träffade min kille via nätet. Vi bodde över 100 mil ifrån varandra. Det hela började oskyldigt med att vi hade gemesamt yrke och intressen. Från att till en början bara lagt in små nyfikna frågor till varandra, blev det både msn och senare dagliga telefonsamtal sms mm. Till slut har man nog berört och diskuterat så mycket så man tycker att man har rätt bra koll på vilka man är. Då bestämde vi oss för att träffas IRL och ta en fika, jag visste ju då hur han såg ut eftersom vi bytat foton. Men som sagt man kan ju ändå aldrig vara säker på att h*n verkligen är ärlig med det som sagts etc.

Hur som helst..... idag lever vi tillsammans, har barn och är mycket lyckliga. Vi pratar ibland om "den tiden" och skrattar själv åt hur tokiga vi då var. Men tur är väl det nu

Träffade min kille på  aftonbladets chatt , vi pratade först över msn i ca 8månader innan vi träffades. Jag fick väl inte känslor över nätet men varje gång vi pratatde eller han kom in på msn så pirrade det till i magen och i slutet så var jag så fruktansvärt nyfiken minns jag på han och sa att nu ska vi träffas och sed den dagen har vi varit ett par. Tog inte längre än nån månad innan jag kände att jag verkligen älskade honom, men jag tror att man lär känna varandra på djupet innan man ses och att man vinner mycke på dte. Nu ska vi snart bli föräldrar och är jättelyckliga ihop. Tror därmeot att det kan finnas de som är oseriösa så man ska nog träffas på allmän plats o sånt. Men tror även att det kan vara lika lurigt att träffa nån ex. på krogen, man ska ju alltid vara försiktig!

Jag träffade min man på nätet via en dejtingsida, kommer inte ihåg riktigt men tror den hette kontaktsajten. Det är sex år sen nu

Instämmer med Mameluttens...

Träffade min man på nätet år 2000, inte på nån datingsite eller så utan han mailade mig efter att ha läst en grej som jag skrev på nätet på ett slags forum.
Han bodde i Holland, jag i England (men var på väg att flytta till Sverige igen).

Av en händelse läste jag hans mail, blev intresserad av honom som person och hans åsikter, mailade tillbaka...
Vi mailade sedan fram och tillbaka och diskuterade allt mellan himmel och jord och lärde verligen känna varandra på djupet. Först som vänner så klart...men det utvecklade sig snabbt till något mer.

I slutet på juni pratade vi i telefon för första gången, i juli insåg vi att vi var fantastiskt otroligt kära (pyste rosa moln omkring mig) fastän vi aldrig träffats.

I juli beslöt vi för att träffas och jag flög till Holland i början på augusti!
På flygplatsen sa det K-L-I-C-K (ja vi hade ju som sagt klickat innan men det funkade även i verkliga livet alltså)! Och han såg ju inte fy skam ut hellre.

Sedan träffade vi varje månad (KLM och SAS var jätteglada), pratade i telefon varje dag (dyrt) och snart insåg vi att det inte funkade med långdistans (vi längtade ihjäl oss och det var svårt att få ihop det med hans jobb och min utbildning) och i januari 2001 kom han och hämtade mig och mina tillhörigheter och jag flyttade till Holland.

Nu har vi varit ett par i sex år, gifta och har två barn.
Han är definitivt min bäste vän och den mest underbare man jag vet. *kär*
För oss var det enbart positivt att träffas via nätet och vi är både överens om att det, om man gör det på rätt vis, mycket väl kan vara det ultimata sättet att hitta någon.

Jag är GAMMAL i gemet... Jag träffade min fd pojkvän på en chatt -97. Vi var tillsammans i ett år. Jag träffade min exmake på ett diskussionsforum liknande detta, fast med musikinriktning. Vi var tillsammans i fem år. Jag träffade min nuvarande pojkvän på motesplatsen.se. Vi flyttar ihop i sommar. Jodå, jag har träffat ett par killar på normalt sätt också!

Tvärtom vad du skriver är det ett väldigt personligt sätt att träffa någon på. Man delar tankar och känslor och drömmar med varandra, i bästa fall. Vissa är luttrade och ställer nyckelfrågorna ("gillar du barn och djur?" "har du körkort?" "kan du tänka dig att bo på landet?"), andra berättar nästan ingenting om sig själv. Ibland händer det att man blir lite förälskad medan man chattar - men det innebär inte nödvändigtvis att man känner detsamma när man träffas. Det kan kännas fel första tio minuterna man talar med varandra.

Det är ingen större skillnad från att träffa någon i verkligheten, egentligen. Man träffas, man prövar sig fram, ibland händer det och ibland inte.

Jag är i alla fall vansinnigt jättekär, och det är huvudsaken.

Jag träffade min man på nätet...
det hela e så komiskt... han hade ju kunnat bo 100 mil från mig o så bor han i samma stad o dessutom har vi vuxit upp i samma områden...
Kan tillägga att han är 2 år yngre än mig så vi har inte direkt umgåtts med samma folk...

Opersonligt vette faan om det är.
Jag menar, på krogen är det mera ragg av det ju.
På nätet tar du ine kontakt med någon som inte är intressant o inte heller svarar du någon som är ointressant.
och man lär känna personen på ett mer djupare plan eftersom man snackar med varandra innan man ses (en del tar mer o andra mindre tid innan de möts...om de nu gör det vill säga)
Jag o min man snackade i 3 dagar innan vi bestämde träff... kändes helt lugnt o så himla rätt..

Det var i dec 2004, februari 2005 flyttade vi ihop o förlovade oss... juni 2005 blev vi gravida o augusti 2005 gifte vi oss..
Vår son föddes 22/2 2006... och snart har vi 1½ år tillsammans...

Kanske en solskens historia...men de som känner oss o som ser oss ihop kan verkligen intyga att de sällan sett så stark o äkta kärlek.
Dessutom e vi inte 18 längre o vi hade ju en del i "ryggsäcken" båda två.. barn på varsitt håll tex.
Så vi hade inte riskerat eller chansat om det inte känts så rätt.

Min bror träffade sin tjej på nätet o de bor i hop o är förlovade.. MichelleN här på familjeliv....

Det är nog viktigt att lita till den berömda magkänslan. Jag träffade några andra innan jag dejtade min nuvarande man. Ofta är det nog så att man får dra några nitlotter innan "storvinsten", men är man bara försiktig går det nog bra.

Jag tycker man ska chatta anonymt ett tag så att man kan få en bild av den man pratar med. Verkar det vara nåt skumt är det bara att säga tack och hej. Nästa steg kan vara att tala om vem man är, kanske höras per telefon och prata med varandra "live". Känns det fel då har man ännu ett tillfälle att avsluta kontakten.
Tycker man fortfarande att personen verkar intressant och kanske till och med får lite pirr i magen är det nog dax att ses. Jag valde att träffa mina dejter på offentliga platser, ett café är inte så dumt, känner man att det blir fel och h*n inte var den man trodde är det inte så svårt att avsluta det hela på ett snyggt sätt.

Jag tyckte det var ett jättebra sätt att dejta på!

Jo, man märker rätt fort om det är någonting som är fel, om de är ute enbart efter att sexchatta eller lite action i webkamera (de har rätt ofta flickvän tyvärr). Andra kan vara rätt aggressiva och vill träffas MED EN GÅNG och går på väldigt mycket (nope, har fortfarande inte träffat någon sådan och dem undviker jag). Har de något skumt för sig och inte något intresse av ett seriöst förhållande brukar de inte heller vara uthålliga. En bra markör på att någon är okej är att han tycker att det är ok att vänta, inte blir sur över det.

En gång har jag blivit grundlurad, det var en kille som inte ALLS var den han påstod sig vara; ett så kallat troll. Då blev jag faktiskt lite bränd. Men sedan träffade jag ju min fina kille.

Jah har nog dejtat 6 killar i från nätet. Den sista av mina dejtar är den jag är ilag idag med som är min sambo.

Jag har även träffat massor av vänner.

Men varför, är för att det är ett enklare sätt att lära känna varandra. Jag gillar inte att träffa killar på krogen, för där får man bara se sidan hur dom är då. På nätet lär du känna perssonen innan, man bygger upp nåt tillsammans. Sen träffas man och då kanske de "klicket" finns där och man blir Kär. Ibland håller de och ibland inte.

Min sambo och jag träffades på spraydate 2001. Båda var vi främst ute efter nya vänner och det var som såna vi chattade och pratade i telefon i ett halvår. Så när vi en dag bestämde oss föratt ses så sa det bara "pang-bom", blixten slog ned och världen gungade! Det var personkemi på högsta nivå. Ytterligare 6 månader senare bodde vi tillsammans och väntade vårt första barn. Nu har vi dessutom byggt hus och väntar "tvåan" i oktober... Lyckliga som tusan!!

Hej igen!

Vilka solskenshistorier, tycker att det är så roligt att så många har träffats via nätet. Eftersom man inte går direkt på utseendet (även om man har fått se en bild och gjort en första bedömning) utan man lär känna personen ganska bra genom att fråga och berätta allt från vardagliga saker till djupa hemligheter, så blir det ju lite tvärtom mot att träffa någon på krogen.
Jag är helt säker på att jag aldrig hade träffat min sambo på krogen. Jag hade nog inte sett honom som min typ tror jag. Men jag älskade hans personlighet och sätt att vara när vi skrev till varandra. När vi väl träffades så tror jag att jag såg honom på ett annat sätt än om jag hade sett honom på krogen.

Nu längtar jag så till att vår lilla bebis kommer i sommar!

Lycka till allihopa!

träffade min på msn chatten.........misstänker att det var alla utklubbningar som till slut fick honom att falla för moderatorn där *asg* typ han måste ha slagit i skallen hårt eller ngt

och oja man kan få enorma "fantom" kännslor för killar, är lättare (enligt vad jag sett under de år jag hade min msn chatt) att bli förälskad i killar/tjejer på nätet än IRL...... troligen för att det är ganska otvunget att chatta på datan än att träffas irl, på datorn bedöms ju det du skriver och man lägger in egna värderingar i orden, medans irl så bedöms man som helhet: kläder, stil, sätt osv osv.
MEN många många är helt fel för varandra utanför datorn, när sedan hela personen framträder.
men man har ofta fått sej en helt underbar vän så kör på det, testa........ ni kanske inte hittar kärleken men en nätvän som alltid bryr sej
men som vanligt tjejer (och killar) det finns många psykon där ute...... tänk på att vara försiktig med telenr osv osv...... men med suntförnuft och lite våga så kommer ni långt

Har träffat några från nätet..efter att ha pratat en tid med dom och känner sig någorlunda "säker"...
Träffade min nuvarande kille på det viset,sa klick på en gång jag såg han i verkligheten
Nu är vi förlovade,sambo och väntar bebis om 8 veckor!

Man Måste våga chansa för att få veta

Ojojoj! Vilka erfarenheter ni har! De flesta har ju bara lyckade historier, träffat den rätta osv
(hehe vilka förutfattade meningar jag hade då) *nästan pinsamt ju*

Vissa av er har skrivit saker som jag inte ens tänkt på., (lära känna varann, att man kan få både vänner OCH ev drömkillen, osv)

Va kul, för er, och kanske för mig,, man kanske ska pröva nån gång, när man tröttnat på singellivet.

Lycka till då allihop,, o tack för ni delat med er av era underbara historier

Jag träffade min sambo på nätet.
Vi pratade först via msn, sen på telefon och 20 mars 2004 så träffades vi IRL för första gången.
Och efter det så har det varit han och jag.