Finns det någon här som har eller har haft irländsk varghund? Jag är så otroligt fascinerad av dessa maffiga hundar och vill så ohyggligt gärna skaffa en. Jag har aldrig haft hund själv sen jag flyttade hemifrån, men jag är uppvuxen i en familj som alltid haft minst två stora hundar (dobermann). Ni som har erfarenhet - är varghund ett dåligt val som förstagångshund? Funkar de bra tillsammans med katter? Alla tips och råd är välkomna!
Ingen alls..?
Har en vän som har en irländsk varghundstik. Hon är HEEEEEEELT underbar!!!
Stor, maffig och med ett helt sagolikt temperament.
Full av liv och bus, ägarna tyckte dock att hon var en aning "odräglig" som valp 
, hon är ju liksom inte den mest smidiga när hon härjar runt.
Jag behöver aldrig vara rädd när min dotter är i närheten av den hunden, hon är helt gudasnäll med barn. Då är det precis som att hon inser att hon är så stor så hon måste ta det lite försiktigt.
Katter - ja den här tiken bor på en gård tillsammans med 2 småhundar (en chihuahua och en griffon), 5 katter och massa hästar. Men visst tycker hon det är lite kul att jaga katterna lite ibland, men det är liksom bara på skoj
Tinna:
Tack så mycket för ditt inlägg! Det var precis den informationen jag ville ha! Det låter ju perfekt! Jag har för mig att jag har läst någonstans att varghundarna älskar allt som är "småttare" än de själva (och det innefattar ju faktiskt de flesta husdjur). Nu blev jag ännu mer sugen
min lille westie var bästis med en irländsk varghund, fast jag tror han fick lite mindervärdeskomplex när han insåg att hon var större än honom när hon var 3 månader gammal... haha!
jättego hund iaf, mycket lugn och snäll.
Dom är jätte fina men dom brukar tyvärr inte leva så länge annars hade jag klockrent skaffat mig en.
Du har inte kollat på Skots Hjort hund...dom är ungefär lika stora fast smidigare Å är sundare.
/Ancha, en som alltid älskat varg hundarna
jag tycker jättemycket om rasen. såå härliga.
såå jättegoa på temperamentet och lugna och snälla bjässar. så det är smart att lära dem att bus och lek är för utomhus, annars så kan det braka lite saker här och där inne kanske.
sen som stora hundar så får man vara noga med utfordring och lite motion det första året då dem växer så fort och kan få problem annars. och dem äter ju mycket och sen så dregglar dem en del.
man bör kolla upp föräldradjuren och deras bakgrund noga då det förekommer hälsoproblem med livslängd och hjärtproblem.
men jag hade såå gärna haft en någongång...sambon gillar dem med. fast blir nog att man bara beundrar på avstånd så.
Det låter ju som en helt underbar hundras, måste jag säga! Synd bara att de lever så kort tid, men så är det ju med alla stora hundar tyvärr. Jag har alltid varit en "hundmänniska" och har bara väntat på att livet ska ge mig en möjlighet att ha hund. Skulle aldrig kunna tänka mig att ha en liten hund - det är inte min stil. Ju större desto bättre, resonerar jag . Tack så mycket allihopa för era svar, det är alltid bra att få tips från de som har erfarenhet.