Ångest-Vill INTE jobba!!!!!

Men bara för att du har haft otur tidigare betyder ju inte att det inte finns en arbetsplats någonstans som skulle passa dig perfekt. Det funkar ju inte att ge upp pga dåliga erfarenheter.

Vill bara säga att jag känner som dig!!
Har varit sjukskriven ett längre tag och nu tvingats att börja arbetsträna med en fruktansvärd värk i kroppen och enorm trötthet som följd. Dessutomhar min panikångest kommit tillbaks.....
Jag vill inte heller jobba men det verkar som om det är det bästa som finns här i livet..... när man pratar med folk och berättar att man arbetstränar så får man kommentarer som " men det är väll skönt att få komma ut igen". Jag är inte isolerad bara för att jag inte är kry nog att jobba, skillnaden är att jag kan välja när jag vill vara social!

Jag hoppas i alla fall att jag någon gång ska kunna känna att det ska bli kul att jobba igen men det måste få ta den tid det tar att bli en hel människa igen. Sköt om dig och gör bara det du känner dig glad och pigg av så är du en bra bit på väg!!

Trådstartaren här...Det tråkiga är att doktorn vägrar sjukskriva mig efter jag sagt att jag är sjukligt trött och har sömnsvårigheter och astmabesvär han skrattade bara och sa att det är många som är trötta och har astma som får jobba ändå så jag får också jobba för jag är helt frisk efter tagit flera prover och sköldkörtelprov och det var helt friskt, inga fel... Men jag mår så sjukligt dåligt av jobb och allt med jobb att göra. Fattar inte heller varför jobbet är det bästa i livet för mig så tycker jag att familjen är viktigaste som finns och mitt stora längtan efter en bebis får mig tänka på annat och tanken på jobb finns jättelångt borta.

Vill inte heller jobba och har väl aldrig direkt gjort det heller, bara korta perioder. Pluggat har jag gjort. Lider av social fobi och det jag är mest rädd för är just att jobba. Har varit sjukskriven hela sommaren, men i morgon ska jag träffa en läkare och jag kan bara drömma om att han vill ge mig fortsatt sjukskrivning...sen nästa vecka är det dags för arbetsförmedlingen!!!! *ångest*

Hm, vill jobba vill inte jag heller, trots att jag inte haft sådan otur med mina jobb och hittills vare sig varit arbetslös eller sjukskriven. Visst kan man vara trött (jag tar medicin för sköldkörteln själv) men inte blir man piggare av att gå hemma. Däremot skulle jag gärna göra en massa annat kul, gå på kurser, utveckla hobbies. Skulle jag vinna en massa pengar skulle jag inte jobba. Men eftersom alternativet är att leva på andra som jobbar är valet lätt - för mig i alla fall.

Naturligtvis kan en läkare inte sjukskriva om det inte finns en medicinsk grund för det, och även om han gjorde det så är det FK som bestämmer om sjukskrivning och inte läkaren, och de skulle förmodligen avslå om diagnosen var luddig och rehabiliteringsplan saknades.

Jag funderar, ni som vantrivts på flera ställen. Borde ni inte skaffa er en annan utbildning än den ni har så att ni åtminstone kan pröva en ny bransch?

Relationer på jobbet är en knepig sak. Självklart ska man inte acceptera utfrysning eller elakheter, men man behöver inte heller förvänta sig att bli bästa kompis med arbetskamraterna. Säger inte att någon här har gjort det men för många (kvinnor) tycks arbetskamraterna vara viktigare än arbetsuppgifter och lön, och jag tror inte det är bra om det går till överdrift. Jag har jobbat bra ihop med folk som är ganska olika mig och som jag aldrig umgåtts privat med.

Jag tänker på något som stod i tidningen härom dagen. Sverige har den friskaste befolkningen och den högsta andelen personer som inte är i arbete i EU.

Förstår att det är jobbigt. Blev du retad i skolan? Det blev jag, och har också haft problem (fast det är mycket, mycket bättre) ute på arbetsplatser. Medicin har aldrig givit någon speciell effekt. Ville inte heller bli beroende av mediciner. Jag var sjukskriven i 4 år pga ångest och depression, och blev erbjuden att bli sjukpensionär. Jag valde att inte ta det, utan började jobba igen. Det blev jobbigare än någonsin. Men jag vägrar ge upp. Jag har gått i terapi i 2 år och tycker inte att det hjälpt så mycket. Tror ändå på en ljus framtid. Vill tro...

Vill inte racka ner på någon men varför går det inte att jobba i Sverige med social fobi, panikångest och så vidare? Både min förre svåger och exets kusin har sådana problem och jobbar ändå. Tror inte det är lätt för dem men i deras hemland finns inte våra sjukförmåner så de har inget val. Inte verkar folk bli friskare av att gå hemma heller.

Har du provat att gå i KBT? Tror att det skulle kunna hjälpa dig. Vad är det för typ av terapi du går i nu?

Anonym 934278

Alla är vi olika, även socialfobi ter sig olika från olika individer. Min diagnos är fobisk personlighetsstörning och har lidit av det i princip hela livet. Gått hos psykolog, KBT och äter medicin men en sak är säker att komma från det går inte. jag försöker tänka positivt men rädslan är så stor och den som inte vet hur det är kan heller inte föreställa sig. Hade det inte varit några problem så hade väl alla med liknande problem jobbat. ursäkta mig men jag är rätt trött på dom som faktiskt inte vill förstå. Kan inte begära att folk ska veta hur det är, bara försöka förstå och respektera. tro mig, jag VILL jobba men vill inte heller pga att jag är så fruktansvärt rädd!!!!