Tips på dikt om barn?

Ingen som har några tips?

fortfarane ingen som har några tips?

DU ÄLSKADE BARN - Jessica Marie Nilsson

Så kom du då till oss du älskade barn
och grep våra hjärtan med kraft.
Med ens fick allting mera mening,
långt mer än det någonsin haft.

Du ler så du strålar, din själ lyser klar,
du fångar all ömhet omkring.
Små fötter och fingrar, din hud och din doft,
så underbart skapat allting.
Ditt liv skall vi följa och finnas för dig
och dela din glädje och sorg.
När skuggorna hotar ditt solsken,
är vi din tryggande borg.

Idag vill vi visa för vänner och släkt,
den gåva vi fått att bevara;
Ett barn att få älska och skydda från ont,
en lycka för stor att förklara

Äntligen kom Du!

Ett tomrum i min famn

har blivit fyllt

Armar som längtat av kärlek

Omsluter Dej min egen (namnet)

Lyckans minut

Är det sant att jag håller
ett barn på min arm,
och ser mig själv i dess blick,
att fjädrarna gnistra
och jorden är varm
och himmelen utan en prick.

Vad är det för tid?
Vad är det för år?
Vem är jag?
Vad bär jag för namn?
Du skrattande knyte
med solblekt hår,
hur fick jag dig i min famn.

Jag lever, jag lever!
På jorden jag står.
Var har jag varit förut?
Jag väntade visst miljoner år
på denna enda minut.

Erik Lindorm

Tack för fina dikter

Jag födde dig raring, du kom ifrån mig
Och hela mitt liv ska jag älska just dig

Din hy är så fjunig din kropp är så varm
Jag håller dig nära intill på min arm

Du somnar så nöjd och så trygg vid mitt bröst
Jag nynnar små visor till glädje
och tröst

Gyllene lockar och ögon så blå
Knubbiga armar och fingrar så små

Din hand i min hand, ditt gurglande skratt
För mig är du lyckan, en värdefull skatt

Du växer var dag, liten blir stor
Jag gläds åt din framgång, jag är ju din mor

Jag räddar för spöken som kommer om natten
Jag vänder din kudde och
hämtar dig vatten

Snart springer du lätt på smidiga ben
Och kroppen blir
knotig som förr var så len

Du pratar och skrattar och sjunger och gråter
Jag tröstar, förmanar och lyssnar, förlåter

Du frågar om livet och allt runtomkring
Jag svarar på allt och på ingenting

Du börjar i skolan med ryggsäck och allt
Och vantar och mössa ifall det blir kallt

Jag står där i fönstret och ser hur
du går Jag ler fast i ögonen skymtar en tår

Vart tog de vägen, de år som
försvann Vad stor du har blivit, vad mycket du kan

Snart blir du förälskad och
kinderna glöder
Och sen blir du sviken och hjärtat det blöder

Jag tröstar och
lyssnar och minns alltför väl
Hur sårbar man är i hjärta och själ

Snart flyttar du ut, strax lämnar du mig
Och livet går på, fast nu utan dig

Vi träffas ibland, du gör små besök
Du sitter som förr vid mitt bord i mitt kök
Får nybakta bullar och dricker choklad
De minnena värmer, de gör mig så glad

Och nu har du gift dig, har egen familj
Och jag har små barnbarn som jag tittar till

Fast pannan den rynkas och håret blir grått
Så minns jag med glädje de
åren som gått

Jag tackar för lånet - för stort och för smått
Du är den vackraste gåva jag fått!

Det gåtfulla folket

"Barn är ett folk och de bor i ett främmande land,
detta land är ett regn och en pöl.
Över den pölen går pojkarnas båtar ibland
och de glider så fint utan köl.
Där går en flicka, som samlar på stenar,
hon har en miljon.
Kungen av Träd sitter stilla bland grenar
i Trädkungens tron.
Där går en pojke som skrattar åt snö.
Där går en flicka som gjorde en ö,
av femton kuddar.
Där går en pojke och allting blir glass
som han snuddar.
Alla är barn och de tillhör det gåtfulla folket.

Barn är ett folk och de bor i ett främmande land,
detta land är en äng och en vind.
Där finner kanske en pojke ett nytt Samarkand
och far bort på en svängande grind.
Där går en flicka som sjunger om kottar.
Själv äger hon två.
Där vid ett plank står en pojke och klottrar
att jorden är blå.
Där går en pojke som blev indian.
Där, där går kungen av Skugga runt stan
och skuggar bovar.
Där fann en flicka en festlig grimas
som hon provar.
Alla är barn och de tillhör det gåtfulla folket.

Barn är ett folk och de bor i ett främmande land,
detta land är en gård och ett skjul.
Där sker det farliga tågöverfallet ibland
vackra kvällar när månen är gul.
Där går en pojke och gissar på bilar,
själv vinner han jämt.
Fåglarnas sånger i olika stilar
blir magiska skämt.
Där blir en värdelös sak till en skatt.
Där, där blir sängar till fartyg en natt
och går till månen.
Där finns det riken som ingen av oss
tar ifrån dem.
Alla är barn och de tillhör det gåtfulla folket."

Av Beppe Wolgers

Inte en dikt, men den är bara för fin tycker jag

Åh vilken fin dikt NovaAlexandra!!!

ja visst är den fin!

Ett nyfött barn

Av: Siv Andersson

Det är som ett mirakel
när ett barn har blivit fött
- ut kom en liten människa
som ingen förut mött!

Ett spädbarn är så vackert
och dess doft helt underbar.
Och det är nåt visst med blicken
som är så sällsam klar.

Från den stund man tar emot det
blir inget mer detsamma.
För ett barn förändrar livet
för sin pappa och sin mamma...

Ett sånt hav av ömsint kärlek
som plötsligt växer fram
för detta lilla under
som ännu vägs i gram.

Så kom du
Av: Okänd

Så kom du till oss du älskade barn och grep våra hjärtan med kraft.
Med ens fick allting mera mening, långt mer än det någonsin haft.
Du ler så du strålar, din själ lyser klar, du fångar all ömhet omkring.
Små fötter och fingrar, din hud och din doft, så underbart skapat allting.
Ditt liv ska vi följa och finnas för dig och dela din glädje och sorg.
När skuggorna hotar ditt solsken, är vi din tryggade borg.
Idag vill vi visa för vänner och släkt, den gåva vi fått bevara;
Ett barn att få älska och skydda från ont, en lycka svår att förklara.

Är det du, allra käraste barn som kommit till sist ändå?
Om du kunde begripa vad jag längtat, men det kan du visst aldrig förstå.
Tänk att du skulle komma till sist, det vågar jag knappast tro.
Fast det var min enda beständiga dröm, som aldrig kom till ro.
Kom sätt dig hos mig lilla barn. Får jag krama dig sakta ett slag?
Jag vill känna att du är mig nära, jag vill höra dina andetag.
Tänk vad allting krångligt och konstigt med ens blivit lätt att förstå.
Hjärtans allra käraste barn, så väl att du kom ändå.

otroligt vackra dikter ni skrivit!

Ea

Jag vill bara säga att jag har inte skrivit dikten, författarinnan heter Tina Larsson!!!

Den här dikten skrev jag till min lilla tjej Moa när hon skulle döpas i november förra året.

Det är svårt att förklara kärleken till dig
men hela mitt hjärta fylls inuti mig

Du, lilla vackra barn är helt underbar
hud så len, små fötter och händer du har

Dina ögon glittrar likt himlens alla stjärnor små
det är ett mirakel att det var just dig vi skulle få

Av din ljuva doft kan jag inte få nog
mitt hjärta smälte den allra första gång du log

Nu vill vi denna dag visa vilken underbar flicka vi fått
och att vi skulle få bli såhär lyckliga har vi långt ifrån kunnat förutspått

Jag älskar dig lilla vackra flicka

/Mamma

Kramisar Helena Elfving

Dikt eller låt?? vet faktiskt inte men vacker

EN ÄNGEL !!
En ängel bor i Ditt inre, ingen kan se henne !
Ingen vet om henne, men hon finns i Ditt hjärta.
Hon ger dig tröst, hon ger Dig stöd när än Du behöver.
Hon finns alltid där för Dig, i glädje och i sorg.

Hon finns där när dina tårar rinner.
Men även då du av glädje och lycka strålar.
Ängeln fick Du när Du föddes
av dina förfäder i himmelen !

Av de som älskar Dig mer påtagligt än själva livet.
Med ömhet och värme vakar hon över Dig livet ut.
När dina dagar en gång tar slut,
då följer hon Dig hem till de Dina.

Hon överger Dig aldrig.
Hon finns hos Dig genom livets alla dagar.
Hon ger Dig kraft och glädje.
En ängel inom Dig bor.

Tack för alla fina tips

Jag läste den här på min sons namngivning, med några ändringar, b.l.a istället för Lyckeliten läste jag Eddie som han heter och sen är han född på sommaren så det stämde med texten om sommarnatten mm.

När Lyckeliten kom till världen
Så tändes stjärnor en och en
De blinka "Lycka till på färden"
Som till en allra bästa vän
Och sommarnatten var så stilla
Men både träd och blommor såg
De hördes viska om den lilla
Som i sin ljusa vagga låg

Så kom Lyckeliten
Till ett av världens minsta land
Och fast han ej var stora biten
Så var han dock en liten man
Att han fått ögon blå förstod man
Och hår med doft av sommarvind
Han låg och skrek, men plötsligt log han
Och fick en grop i varje kind

Han har så starka, fasta händer
Och mjuk som sammet är hans kind
Hans säng är fylld av leksaksvänner
Där har han också skallran sin

Här finns det allt som han behöver
Det allra första år han har
Han saknar inget därutöver
Tills han det allra första steget tar

Till livets ära sker ett under
I varje land som var dag som går
I var och en av de sekunder
Som mänsklighetens klocka slår!
Men ingen vet och ingen känner
Den väg som ditt lilla barn ska gå
Vi tar ett ögonblick i sänder
Av ljusa dagar och av grå

Men Lyckeliten kom till världen
Och stjärnor tändes när han kom
Det bådar gott för framtidsfärden
Som vi har fått ett tecken om
Och sommarnatten var så stilla
Men både träd och blommor såg
De hördes viska om den lilla
Som i sin ljusa vagga låg

Jag tycker "Om Barnen" av Kahlil Gibran ur Profeten är väldigt fin... "En kvinna som bar ett barn vid sitt bröst sade: 'Tala till oss om Barnen.' Och han sade: Era barn är inte era barn. De är söner och döttrar av Livets längtan efter sig själv. De kommer genom er men inte från er. Och fastän de lever hos er, tillhör de er ändå inte. Ni kan ge dem er kärlek men inte era tankar ty de har sina egna tankar. Ni kan hysa deras kroppar men inte deras själar. Ty deras själar vistas i morgondagens hus som ni inte kan besöka, inte ens i era drömmar. Sträva att efterlikna dem, men försök inte att göra dem lika er. Ty livet vänder inte tillbaka och dröjer inte hos den dag som flytt. Ni är de bågar från vilka era barn sänds ut som levande pilar. Bågskytten ser målet på det oändligas stig och Han böjer er med sin makt för att Hans pilar skall gå snabbt och långt. Låt er i glädje böjas i Bågskyttens hand. Ty liksom Han älskar pilen som flyger älskar Han också den båge som är stadig."