Mammig- och pappighet - hur gör och känner ni??

Hur gör ni under de perioder då barnet är mammigt eller pappigt? Jag menar, om barnet visar tydligt att det vill vara i pappas famn eller tvärtom och vänder bara ryggen i mamman och börjar gnälla när mamma tar över, - låter ni då barnet bestämma och låter det vara kvar i pappas famn eller tar ni tag i barnet i alla fall?

Jag måste säga att det här med mammig- och pappighet är det knepigaste jag har upplevt hittills som mamma. Vet inte riktigt hur jag ska hantera mitt barn och inte heller mina egna känslor. Min son (9 månader) har nu varit EXTREMT pappig i ett par månader och jo, det fungerar bra med mamma så länge pappa är på jobbet men så fort han kommer hem eller om det är helg då är det bara pappa som gäller. Hur känner ni, - tar ni det hela med en klackspark eller blir ni sårade när barnen visar tydligt att de inte vill sitta i eran famn? Hur hanterar ni det i så fall? Och som sagt låter ni barnet styra vart det vill vara eller avgör ni det själva?

Tycker det är lite märkligt det här med mammig- och pappighet. Först har man som mamma stått sitt barn jätte nära och man har så gott som gjort allt sedan födseln och det är mamma som är bäst (så var det i alla fall hos oss) men så helt plötsligt en dag så "duger" inte mamma längre utan det är bara pappa pappa pappa . Vore kul att höra hur ni ser på det här och hur ni känner.