"Duktighetssyndromet"

*Puff*

Niccan

Eftersom jag inte är smal och snygg så kan jag ju alltid försöka att vara duktig

Vill ju inte vara fet, ful, dum i huvudet och helt värdelös

Vad menar du med att vara duktig då?
Jag kan nog inte säga att jag lider av detta syndrom; är alldeles för ego för att orka vara duktig

Med "duktig" menar jag att man så väldigt gärna vilja klara av alla "outtalade eller inbillade" krav på en som finns idag.

Att vara en god förälder som är påläst, medveten, ambitiös och uppoffrande SAMTIDIGT som man försöker vara cool, laid back, fånga dagen och njuta av sitt barn...t.ex.

Att man plötsligt tar mer ansvar för massa småsaker som man förr kunde förbise med gott samvete, saker som traditionellt kallas "sköta hemmet" t.ex...

Att man verkligen anstränger sig för att bevisa att karriär och barn är något man klarar galant fast det känns som en utopi t.ex...

Att man anstränger sig för att snabbt komma i form och vara hälsosam, fast man kanske helst skulle frossa och skita i alla ideal t.ex...

Att man inför föräldrar, släkt och en stor del av bekantskapskretsen håller god min, även när allt känns åt fanders och man helt saknar kontroll på tillvaron t.ex...

Att man försöker vara duktig i allt helt enkelt, och helst utan att klaga!

Jag säger inte att jag själv passar in i alla ovanstående påståenden, men nog fasen tycker jag att jag har hamnat i en ny dimension av "duktighetssyndromet" sen jag fick barn...?

mvh/Niccan

Ja usch, jag känner mig alldeles för "duktig" ibland!

Duktig vet jag inte, men jag har märkt att sen vi började försöka få barn och det inte funkar så bra så vill jag ha väldigt rent och plockat hemma. Det har jag iallafall kontroll över...

Jag oxå jag ska klara allting på samma gång det är jättejobbigt jag har väldigt höga krav på mig själv fastän jag inte behöver ha det!! Så jag förstår precis va du menar!!! Men jag har släppt lite men jag har en lång väg kvar!!! Men det har tagit mig ca ett år att komma så här långt som jag kommit idag... Och det är jag jätteglad för!!!

Jag e kass på allt

OK, då kanske jag kan bocka av en del där trots allt...

Att vara en god förälder som är påläst, medveten, ambitiös och uppoffrande SAMTIDIGT som man försöker vara cool, laid back, fånga dagen och njuta av sitt barn tex.
STÄMMER!

Att man plötsligt tar mer ansvar för massa småsaker som man förr kunde förbise med gott samvete, saker som traditionellt kallas "sköta hemmet" t.ex...
STÄMMER- numera diskar vi varje kväll och röjer upp, det gjorde vi inte innan vi fick barn...

Att man verkligen anstränger sig för att bevisa att karriär och barn är något man klarar galant fast det känns som en utopi t.ex...

Hm, ja, jag började ju arbeta nu när andra barnet var 5 månader och ville verkligen få det där med nattamning, pumpning och heltidsjobb att funka UTAN att erkänna att jag var trött...

Att man anstränger sig för att snabbt komma i form och vara hälsosam, fast man kanske helst skulle frossa och skita i alla ideal t.ex...

Jag vet inte om min motionscykel kvalar in där? Av en händelse skaffade jag den 4 månader efter att jag fött barn...

Att man inför föräldrar, släkt och en stor del av bekantskapskretsen håller god min, även när allt känns åt fanders och man helt saknar kontroll på tillvaron t.ex...
Nja, jag gnäller nog en hel del tror jag

 
Men generellt sett, så visst tror jag att det ofta är så här. Inte minst när man läser om de sk. kändismammorna som uppträder på scen några dagar efter förlossningen eller är nere i matchvikt igen 2 veckor efter bebis ankomst...

Amatea:

Själv var jag mitt uppe i en både kreativt, socialt och intellektuellt spännande och stimulerande projektanställning om 3½ år när jag oväntat blev gravid. Efter 17 barnlösa år pga PCO...! Pga projektets art och min egen separationsångest och rädsla att tappa fotfästet på arbetsmarknaden, var jag lojal nog att försöka ro det hela iland ändå. Så jag har jobbat deltid hela tiden, och jag vet vad du menar med att inte erkänna hur trött man är... Jag har dessutom en sambo med eget företag (enmans-), som jag vill/behöver ställa upp på och ge utrymme. Vilket gör att jag i princip är den enda som kan vara "föräldraledig" och får dra det verkligt tunga lasset hemma.

MITT liv har totalförändrats i och med min son, och jag försöker vara "duktig" genom att både anpassa mig till det nya och samtidigt få allt att flyta på som förr - på samma gång...

Antagligen misslyckas jag kapitalt med bägge delarna, haha!?

Nåja, anledningen till min TS är att jag är fascinerad över min egen "fixarförmåga", samtidigt som jag delvis "förbannar" den och inser att någonstans tar det ut som rätt i slutändan...

/Niccan

Ligger nog ganska lågt i träsket jo:) fast jag missar faktiskt lite på att jag är så väldans glömsk;)