att vara förälder utan vänner o familj omkring sig.

Internet och lokala barngrupper, svenska kyrkan och grannar har funkat för mig. När vi kom till Sydney för 10 månader sedan, när Julia var 2,5 månader, kände vi ingen här, nu har vi ett stort kontaktnät. MSN och Skype (webkamera är en hit) gör det möjligt att hålla kontakten med mamma och kompisarna hemma när man behöver stöd och tips på svenska. Kolla via mödravården om det finns någon typ av mammagrupper/gravidgympa och sedan playgroups/babymassage/babysim/whatever i närheten. Bara att komma ut ur huset och träffa andra i samma situation är en bra början. Här har svenska kyrkan verksamhet, så det är ganska enkelt att träffa svenskor med barn, så det är ju lite annorlunda än livet i en liten stad. Jag hade sånt flyt att det flyttade in en go tjej i huset brevid för några månader sedan, en tjeckiska som är gravid med sin första bäbis och alldeles ny i landet med sin aussiske man, så vi har bondat lite.

Jag känner mig trygg när jag kan läsa mig till hur det borde funka, så jag skaffade mig ett par "biblar" hemifrån, "Mammapraktika", "Sedan du fött", "Babyliv - om dig och ditt barns första år" och sen kompletterade jag med australiensiska "Baby love" för att få lite pejl på hur man tänker här.

Du kan försöka kontakta SWEA och se om det finns fler svenskar i närheten. Beror ju på var du bor, förståss...

Alla sorters playgroups är också bra att testa när bebisen väl är född. Kindermusik är trevligt, och bebisen behöver inte vara gammal. Nu genast kan du väl kolla med prenatal classes eller gravid-yoga el. dyl. Det finns säkert fler blivande mammor som inte riktigt vet hur de ska göra när de ska vara hemma.

Jag kanner igen mig, TS! Det AR svart att skaffa ett natverk pa en ny plats, speciellt nar man inte ar tonaring langre . Folk i familjebildande alder verkar ha fullt upp och inte vara lika sugna pa att skaffa nya vanner och bekanta. Jag har i och for sig vanner har pa NZ men.. det AR inte samma sak som slakt och mina underbara vanner hemma i Sverige.

Forsta steget ar i alla fall att identifiera problemet, har jag kommit fram till, och sedan far man ju bara lagga ner en massa jobb pa att traffa folk, vilket inte alltid ar det lattaste nar man ar gravid och helst stannar hemma i TV-soffan (jag i alla fall). Jag har ocksa haft lite flyt pa sistone och traffat pa ett par svenskar pa min lilla o. Jag tror att det ar viktigt att ha NAGRA omkring sig som pratar ens modermal om man har tankt sig att prata svenska med bebisen sa jag ar valdigt nojd med mina nya svenskar .

Lycka till!

Jag har lyckats hitta några goda vänner genom meetup.com. Där söker man på sin stad eller på intressen och kollar om det finns några likasinnade i närheten. Jag har tre riktigt bra vänner och flera andra som jag träffar regelbundet ett par gånger i månaden. Det är svårt att vara utan sin familj, speciellt när man får barn, men det går. Jag har varit väldigt isolerad här länge pga förlossningsdepression och sedan en vedervärdig graviditet, men hade jag varit fit for fight så hade jag nog haft ett större nät. Några svenskar har jag inte hittat här men det går bra med amerikaner också. Vår tvååring är väldigt sen med talet och jag tror att det delvis kan bero på språkförvirring.

Hejsan,

Kanner igen mig i din situation. Min mans familj ar valdigt utspridd ocksa, men jag har mina vanner i var Kyrka.

Mitt rad ar att hitta olika intresseklubbar. Vet inte om du ar religios, men Kyrkor ar bra platser att hitta vanner. Kan aven rekomendera mamma grupper typ: pregnancy.meetup.com/184/
Aven svenskamammor.com/ har traffar, och det finns sakert trevliga tjejer dar...

Om du gillar scrapbooking, sa brukar scrapbooking affarer ha kvallar da folk kommer och jobbar pa sina projekt tillsammans..

Eller ga till ett gym, eller annan hobby som du gillar. Det ar lattast att hitta vanner bland folk man har nagot gemensamt med.

Lycka till i din jakt pa vanner. De finns!

tack alla! som ni kanske förstår så känns det som jag/vi provat det mesta redan. jag brottas med detta dagligen och ibland är det verkligen bråddjup ensamhetskänsla som möter mig på morgonen. vet ju så här i efterhand att det inte var en smart kombination att flytta till småstad där man inte har någon inom hundatals mils radie och bli gravid samtidigt. man blir ju väldigt sårbar under en graviditet.

Visst blir man sarbar!! Min barnmorska fragade just forra gangen jag var dar om jag inte saknade mina svenska slaktingar och vanner for det ar tydligen hur vanligt som helst nar man ar gravid och inte pa hemmaplan. Du ar i alla fall heeeeelt normaaaal, lijepa.
Det som ar bra ar att det gar att vanda det bara man hittar en enda kompis nagonstans - och plotsligt kanns hela tillvaron tusen ganger roligare och intressantare. Fortsatt forsoka, alltsa, ar mitt tips. Finns det inte t ex nagon foraldrakurs eller nagot dar man kan traffa andra blivande foraldrar i samma samhalle? Dar har man ju genast nagot gemensamt aven om det inte finns sa mycket annat..

åh, vad jag känner igen mig!!! Maken är dessutom pilot, så jag är ofta helt jäkla ensam. Hans familj bor jättelångt härifrån, och är inte så bra stöd heller (de vill helst bara höra att allt går bra), och mina bekanta här är bra på att synas och höras när allt är bra, men när jag verkligen behöver hjälp är det få jag kan ringa till. Barnvakt har jag ingen egentligen, så jag är rätt låst. Men man överlever om man måste. Jag går på babysim, jättebra, försöker prata med andra mammor när jag är ute med hundarna (eller med andra människor vilka som helst som orkar lyssna, hahaha), och så e-postar jag familj och vänner i Sverige nästan varje dag faktiskt. Och är det riktigt kris ringer jag mamma, även om det är mitt i natten i Sverige. Sen finns ju FL där man kan prata av sig. Man får vara stark helt enkelt och inte vara rädd för att ibland tvinga sig på andra lite grann, jag brukar bjuda hem mig själv till mina bekanta när jag börjar känna av lapp-sjukan och de blir faktiskt glada, bara att de har så mkt själva att de liksom glömmer bort mig. Lycka till! *styrkekram*

Hær ær en till som kænner igen sig! Det tar ett tag att skaffa sig ett nætverk och ni har ju "bara" varit dær ett år, fast jag førstår din frustration. Ibland vill man bara kunna sticka øver till en kompis eller ha sin mamma runt om hørnet før att kunna gå dit på middag. Jag har riktiga "down perioder" ibland.

Jag gør precis som Snowflake, har jag riktiga kris situationer så ringer jag mamma eller någon annan i Sverige och det sæger alla att man får gøra och det ær skønt.

Ett litet tips, kan du inte skaffa en hund?? Jag mærkte att jag inte kænde mig lika ensam nær vi fått hund och då møter man verkligen folk.

Stort lycka till med kommande baby, kram Vicky

Finns det inte nagra mommy-2-B grupper dar du bor, (eller i narheten), som du kan ga pa??

Nar babisen val ar har sa tror jag att det finns en uppsjo med aktiviteter som du kan ga pa och da ar det ocksa ratt sa latt att skapa sig ett nytt nat, men innan det sa kanske du kan se vad det finns for mammagrupper?? Gar du pa Lamaze klasser?? Det finns inte nagra trevliga par dar som ni kan prata lite med??

Jag har traffat de flesta av mina kompisar genom min man, (som har hela sitt natverk har), eller skolan. Jag tycker inte det ar sa viktigt att de ar svenskar, bara att de ar manniskor som jag kan prata med.

Har ar kanske nagot som ar intressant??

www.childavenue.com/pages/playgroups_pages/playgroups.html

Här e en till som känner igen sig. Jag har bott i Holland i 1 år och 3 månader och har inte heller några riktiga vänner en. Vi ska ha bebis i september och jag e rädd att bli väldigt ensam. Nu går jag i skolan för att lära mig språket så då träffar man ju folk men jag slutar nu 14 juli, vad ska man göra då?
Jag har försökt att träffa människor men det e så svår och jag bor i en liten stad. Dom flesta svenskar här bor i Den Haag eller Rotterdam men jag bor ca 2 timmar därifrån. Inget man åker till över dagen direkt.
/Millan

TACK för allt engagemang, råd och tips! det värmer.

Millan: samma som för mig med New York där det verkar finnas hur mycket nätverksmöjligheter som helst. men fem timmars resa på en dag, i synnerhet med en bebis, är i det närmsta omöjligt.

jag hittar inget annat sätt än att försöka tänka att det tillfälligt. att vi bara ska bo kvar i x antal år. men det lämnar en fortfarande med en oerhörd mängd dagar att ta sig igenom. hur klarar man sig rent praktiskt och känslomässigt igenom att ta hand om ett litet barn utan stöd omkring sig? utan mamma att ens ringa till när det krisar.

usch, jag är trött på det här redan. och på min egen självömkan.

kikade på de websites ni föreslog. tyvärr inga grupper inom rimligt avstånd. har ju bara en bil och maken behöver den för att pendla till jobbet. (och i detta billändernas mecka stavar man ju inte ens till kollektivtrafik...)

Hej
vi bor i ett område med ganska många skandinaver, men det viktigaste när man får sitt första barn är att man träffar andra i samma situation, inte att de råkar vara svenska.

Om jag visste var du bor kunde jag hjälpa dig leta på nätet. Men här är några förslag:

Kyrkor, även om du inte är "kyrklig" kanske de har någon vänta-barn-grupp, och det är ju det som är det viktiga för dig just nu!

YMCA, kan ha gympa för gravida, eller mamma-barn-grupper i gymnastik eller babysim.

Här ser jag hur många mammor med barnvagnar träffas en gång i veckan och har gymnastik tillsammans ute i en park.

Närmsta Starbucks eller Barnes and Noble/Borders, om du ser nån gravid tjej - ta kontakt! Du måste!

Kolla på ställen som online som Parentsoup, parenting.ivillage.com/
Parents magazine, parents.com

Universitet i närheten kan ha grupper.

Din läkare måste ju veta många gravida?

Om du kan berätta lite mera var du bor kanske jag kan söka mera specifikt, är journalist och van att söka på internet.

/amnai i USA

Vi har heller ingen familj alls i landet där vi bor!! Visst är det tufft! Men man blir en tight familj. Nu har vi tre barn , o ibland känner man vad skönt det skulle vara om man bara fick en lite , liten ynklig sovmorgon ihop med maken...men.Tur att det finns morgontv!!

Tänk ocksà pà att även om du bor nära din familj, är det inte alla mor, far-föräldrar som vill ställa upp som barnvakt!

När jag träffar min familj sà umgàs vi mer intensivt , än om man hade bott närmre!

Men visst är det trist...o jobbigt...men man màste alltid positivisera!!! Det tog mej 5 àr att känna att jag började trivas och fà ett umgänge...

När barnen börjar skolan träffar man andra mammor lättare.

Nu màste jag sluta för det kom tvà smà barn som jag ska passa nàgra timmar (àt en mamma som har all familj pà nära hàll!!)

Jag känner med dej!! och önskar dej massor av styrka!! Det kan bara bli bättre....

Här är en till som känner igen sig! Bott här i en småstad i Brasilien i drygt ett år och trodde att jag iallafall hade hitta ett par vänner, men nu plötsligt hör de inte av sig. Den ena har jag inte längre något telnr till för de har flyttat och den andra har jag inte fått tag i på flera veckor. Börjar udra vad det är för fel på mig...
Tackar gudarna för dagiset, så min son iallafall träffar jämnåriga. Det tar mycket tid och energi att "leta" vänner och ibland orkar man ju bara inte, det tar ju så mycket energi bara att bo i ett annat land!
Min livlina är skype, som jag chattar och ringer med hem till sverige via internet. Jag vill inte skriva mer om hur det funkar här för då blir jag väl utkastad... ;) Istället för att prata med kompisar så skriver jag och kollar på FL så jag får min dagliga dos av andras lycka, sorg och vardag, ellr hur man ska uttryca det.
Det tråkigaste med att ha flytta från Sverige är att de där hemma är så dåliga på att höra av sig, fast man gör det så lätt för dem...

Har tyvärr inga tips på hur TS ska hitta vänner och nätverk där du bor, men jag hoppas att du hittar några! Gravida mammor och mammagrupper borde ju kunna återfinnas genom motsvarande BVC iallafall. Lycka till!

Även om man flyttar till en ny stad i Sverige kan det vara jobbigt att skaffa nytt umg¨nge! När jag flyttade till Malmö gick jag ut ibland till seven11, bara för att se nàgon annan människa! Fy vad trist mitt första àr var där!!!!

Sen hittade jag lite vänner, o inte en enda genuin Malmö-bo, alla var inflyttade! Jag tror att dom som alltid bott pà samma plats , dom har redan "tillräckligt " med vänner. Man fà ta och hitta sej nàgon annan " utböling"!!

Jag hàller med ovanstàende, en del hemma i Sverige är verkligen dàliga pà att höra av sej, dom fattar nog inte hur viktiga dom fortfarande är för en annan som befinner sej pà bortaplan!