Gränsen för vad som är aga?

jag tycker att detta fall som du beskriver inkluderas i att aga.. men jag är emot allt som skadar barnet..

Det du beskriver är aga i mina ögon. Visst kanske man ibland behöver ta i sina barn ex i armen.
Det här med aga kan betyda så olika i olikas ögon.
Skulle aldrig kunna slå eller dra mitt barn i håret. Men ibland behöver de gränser o visst ibland då dom inte hör kanske man behöver ta dem i armen men absolut inte slita o dra

Tycker att det de gör ingår i aga av barn, fy! Mer psykiskt kränkande än fysiskt (det också).

Jag förstår vad ni menar och håller med.... men i detta fallet har jag misstankar om att barnet verkligen far illa och detta sker upprepade gånger dagligen. Om barnet ex är för högljutt vid matbordet osv.
 
Barnet själv tar varje tillfälle han kan och kniper och bankar på andra barn.

"Barnet får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling."
6. kap 3§ 2:a stycket i föräldrabalken. Agaparagrafen.

Det är alltså OLAGLIGT att ge sina barn kroppsliga ELLER kränkande bestraffningar. Att dra i håret eller sprätta i nacken hör defenitivt till kroppslig bestraffning, en 17 månaders är ju dessutom för liten att förstå vad den gör för fel och varför mamma/pappa sen gör illa en...

Det som du tar upp tycker jag tillhör aga. Däremot brukar jag vid sällsynta tillfällen tex ta löst i ett öra (alltså absolut inte så det gör ont) för att få barnets uppmärksamhet. Reaktionen från barnet blir ju då inte "aj" utan mer "vad gör du". Det tycker jag är ok, så länge det INTE gör ont och man inte gör det för att skada.

TS:

Det du beskriver ÄR aga och det tror jag vi är överens om, eller?

Det är klart att barnet självt blir våldsamt när det är det beteendet han lärt sig.

Har du påpekat dett för föräldrarna? Isf, vad säger de?

TS:
det är klart att barnet passar på att hoppa på andra barn... man gör ju som man blir lärd..

Japp, det faller definitivt under aga! Stackars liten, han är ju alldeles för liten för att förstå konsekvenser, då fattar han ju inte varför föräldrarna gör honom illa.

Hans eget agerande är också ganska talande, barn gör inte som man säger utan som man gör!

Jag har försökt prata med dom vid olika tillfällen och även påpekat att deras barn lär sig av hur han blir bemött av dom.

Dom säger inte så mycket utan skyller ofta på olika saker som att barnet är trött, har varit på ÖF och stojat för mycket mm