Funderar på att lämna min sambo, vi har två barn tillsammans och hus och bil tex.
Hur gjorde ni när ni separerade? Bodde ni i huset tills det blev sålt? Hur löste ni allt?
Med barnen, vad sa ni och hur gjorde ni?
Alla råd och tips är välkommna... behöver allt stöd jag kan få för att kunna genomföra detta.
Jag har nyligen separerat från tvillingarnas pappa, barnen och jag bor kvar i huset, han fick överta sommarstugan och den ena bilen, den andra bilen har jag kvar men måste sälja den för jag har inte råd att ha den kvar.
Barnen är än så länge så små (3år) så vi har inte behövt förklara så mycket, de tycker bara att det är kul att få åka till pappa i lägenheten ibland.
Lycka till med allt!
Styrkekramar//Tinka
Är ni överrens om separationen? E ni på det klara att ingen ska bo kvar i huset?Idag har det vid separation ingen betydelse om man "bara" e sambon,samma gäller då som om man vore gift...Klarar man av det e det ju bra för barnen om flytt,separation o fördelning av d praktiska kan gå lugnt till väga..När jag separerade ifrån min man för 6år sen så var vi inte överres,men under tiden som allt skulle ordnas så bodde jag hos min väninna,det var bättre att sköta allt utan att barnen blev spec indragna..Avundas dig inte alls,har du/ni bestämt er för att gå isär så kan jag bara lycko önska.Det är ingen lätt resa..Viktigt e oxå att man inte ska tänka egoistiskt..Kempe kramar..
Anonym (lite råd)
Det är jag som vill detta mer. Han vill vara den här kärnfamiljen, men det fungerar inte. Orkar inte längre, det är inte till vilket pris som helst.
Ingen kommer att bo kvar i huset, det kommer att säljas.
När du bodde hos vänninan, var det under tiden ni sålde huset?
Hur gammla var dina barn då? Vad sa och hur reagerade dom?
Men kunnde du ha barnen något då? Hur gjorde ni?
förlåt alla frågor....
Jag vet och förstår att detta kommer att bli jobbigt, men har dragit mej länge nog, måste ta tag idetta nu. Innan man går under.
Tack för ni som gett mej råd
Ja,det var under hela perioden som jag bodde hos min väninna..trots att det var MITT beslut att lämna det liv vi hade så var det ju iaf jobbigt för alla parter.Ju mindre barnen var involverade desto bättre..Mina barn var då 11,8 o 6år...jag sökte under tiden eget boende,men all tid gick dock till separationen...Barnen träffade sin pappa vid 3 tillfällen under tiden,han hade inte mera tid..När separationen o allt var klat,så hade/har han umgänge varannan helg,åtminstonde med tösen som idag e 12,de andra två gör ju lite som de vill.....Barnen sa inte spec mkt,de fick plötsligt en mer levnads glad mamma...
Anonym (lite råd)
Bodde även barnen hos din vännina.
Blir så även för mej att det är jag som måste fara eftersom han (min sambo) säger att han inte har någon att bo hos under tiden.
Men att barnen kan bo kvar med honom i huset, men jag vill ju också träffa dom.
Mina barn är 7 och 5 år.
Står inte ut att vara utan dom tills huset är sålt och jag hittat eget boende.
Klart att barnen bodde med mig...=(...Om era barn ska bo kvar med honom i huset så finns det INGENTING som säger att du inte får träffa dem..Du har lika mkt rätt till dem som din sambo,det kan ingen ta ifrån dig...Du SKA inte vara utan barnen o de ska inte vara utan dig..de e ju ännu så små o e i stort behov av både mamma o pappa....Kram
Har inga tips eller råd, men önskar lycka till.
Anonym (lite råd)
har funderat på att flytta till mamma och pappa (dom har ett rum ledigt) eller till en vännina.
Men att barnen stannar kvar hemma och är där på aftnar och helger, då kan min sambo åka iväg. Men att jag inte sover där... vad tror du barnen tänker och tycker om det??? Vill inte göra dom illa eller ledsna.
Oavsett vad/vem du sover hos och hur ni kommer överrens om hurvida barnen ska vara och dyl så e det klart att barnen kommer att tycka/känna att det e jobbigt...Men,du e inte en egoist hur du än gör..Kan vara bra för barnen att trots allt ha en fast punkt tills ni e klara med allt.Klart att de kommer att fundera och du kommer säkert att känna dig som en svikande mamma,men jag lovar att ni i slut änden kommer att vara glada att ni kämpat er igenom det här...man e alltid rädd som förälder att såra barnen,men som jag sa,bättre med 2 lyckliga föräldrar än kanske ingen alls..Under hela den här resan måste du försöka vara stark,men det e tufft.Hoppas du har bra stöd....Kramar
Anonym (lite råd)
Tack för ditt stöd... blir ledsen, nära till tårar... du skriver precis som jag känner mej...
Jag har en del att prata med, men man känner sej som en egoist, en svikande mamma och jag försöker vara stark men det är jobbigt och jättesvårt att hitta styrkan och kraften.
Är nog bra om dom får en fast punkt som du skriver tills allt är klart....
Måste samla kraft och mod, andra klarar ju detta så även jag måste....
Hmm =(..Det är helt ok att känna som du gör just nu..det e tillåtet med tårar oxå..Livet e inte alltid vad man önskar.....Du får inte tänka som du skrev,att alla andra klarar det...Du e bara du o kan inte jämföra det med ng annan...Men jag hoppas att du hittar kraften och orken....Får man fråga var du/ni bor?Själv bor jag i Örebro..Kramar
Anonym (lite råd)
jag bor i Västerbotten.
ska försöka hitta kraften till detta, men det är jobbigt.
Pratade just med en kompis och hon föreslog att jag skulle kontakta någon som familjerådgiv, eller något för att få komma och prata själv och få ork och kraft därifrån.
Det var ju synd att du bor långt borta, annars hade du kunna ge mej kraft.
Det var tråkigt..Jag vet hur viktigt det e att ha någon som framför allt LYSSNAR!Tyvärr så kan jag säga att söker du dig till familjeråd..så lär du vara stark och säker på din sak.De och familjerätten arbetar främst med att reparera det som blivit fel....Det jag kan råda dig till,om du behöver ng annan än dina föräldrar och vänner så rekomenderar jag kurator på din vårdcental...Jag kan inte annat än "lycko" önska och hålla tummarna....Jag lovar,hade det varit mindre avstånd hade jag kunnat vara en av dina stötte pelare..Många ggr är det a och o att ha ng som är helt opartisk....Kramar
Anonym (lite råd)
Men jag är väldigt tacksam att du läser och skriver åt mej här, är stöd det med.
Ska kolla med vårdcentralen.
ok..Lycka till!